onsdag 11 oktober 2017

Norden i EU-utkanten?

De fem nordiska länderna bevarade på sätt och vis den nordiska passunionen genom att gå med i Schengenområdet, en av kärnorna i Europeiska unionen.

I övrigt är splittringen stor och i flera fall har nyare EU-länder redan kört om det ena eller andra landet i Norden.

Danmark, Island och Norge är - i likhet med flertalet EU-länder - med i försvarsalliansen Nato, medan Finland och Sverige fortfarande står utanför. Dessutom gäller ett av Danmarks fyra EU-undantag försvaret.

Island och Norge står utanför den Europeiska unionen och således euroområdet, men deltar tillsammans med Liechtenstein genom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) i den inre marknaden. Danmark, Finland och Sverige är ändå EU-medlemmar.

Till följd av konflikten mellan en gemensam valuta och en i grunden nationell ekonomisk politik finns det ett betydande integrationstryck i EU:s framväxande kärna, den ekonomiska och monetära unionen (EMU), med euron som valuta. I euroområdet ingår 19 av de (ännu) 28 EU-länderna, och deras befolkning uppgår till 341 miljoner. Danmark har ett rättsligt undantag från euron, även om den danska kronan i praktiken tätt följer euroländernas gemensamma valuta.
Trots avsaknaden av undantag valde Sverige att ordna en folkomröstning om euron 2003, men formellt heter det att Sverige inte uppfyller kraven för att övergå till den europeiska valutan. Den Europeiska centralbanken (ECB) framställer dock frågan något annorlunda än landets statsminister Stefan Löfven. ECB:s konvergensrapport från 2016 (s. 82):

Lagen om Sveriges riksbank, grundlagen samt lagen om valutapolitik uppfyller inte alla de krav som uppställs avseende centralbanksoberoende, förbudet mot monetär finansiering och rättslig integrering i Eurosystemet. Sverige är en medlemsstat med undantag och måste därför uppfylla alla krav på anpassning enligt artikel 131 i fördraget. ECB konstaterar att Sverige sedan den 1 juni 1998 har haft en skyldighet enligt fördraget att anpassa sin nationella lagstiftning inför en integrering i Eurosystemet. De svenska myndigheterna har inte vidtagit några lagstiftningsåtgärder under de senaste åren för att rätta till de oförenligheter som beskrivits i denna och tidigare rapporter.


Folkopinion

Europeiska kommissionens senaste utgåva av den EU-vida opinionsmätningen, Standard Eurobarometer 87, utkom i augusti och återspeglar åsikter i maj 2017.

I euroområdet stödde nästan tre av fyra (73%) den gemensamma valutan , medan 60% i EU som helhet stöder en europeisk ekonomisk och monetär union med en enhetlig valuta, euron.

I det enda nordiska eurolandet, Finland, stöttas euron av 77 procent av befolkningen.

I Danmark och Sverige är förhållandet på det stora hela det omvända, med 66 respektive 72 procent som motsätter sig euron.
Den svenska regeringens övergripande prioriteringar för EU-arbetet 2017 förbigår euron med en närmast pinsam tystnad.


Nya vindar

Den 29 mars 2019 utträder Storbritannien sannolikt från Europeiska unionen: Brexit. Till de närmast sörjande hör Nederländerna och de nordiska länderna, som förlorar den enda tungviktaren med samma vurm för frihandel och den inre marknaden samt en likartad avoghet mot överstatlig integration och solidaritet.

Det kan ses som ett statiskt förhållande att flera nordiska vagnar står på EU-bangården. Men om andra EU-länder fördjupar samarbetet på grundläggande områden medan vissa länder står stilla eller deltar väldigt selektivt, ökar det relativa avståndet mellan kärna och periferi.

Det blåser nu nya vindar i EU.
I sitt tal om tillståndet i unionen 2017 SPEECH/17/3165 tackade kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker Europaparlamentet för de tre ambitiösa resolutionerna om Europas framtid (med stöd från rätt få nordiska europaparlamentariker). Han ville även locka de åtta länder som står utanför den gemensamma valutan (när Storbritannien har lämnat EU) att ansluta sig till de 19 (med en befolkning om 341 miljoner) som redan ingår i euroområdet:

Om vi vill att euron ska förena och inte splittra vår världsdel bör den vara mer än en utvald grupp länders valuta. Euron är tänkt att vara hela EU:s gemensamma valuta. Alla medlemsländer utom två är skyldiga och har rätt att gå med i euron när de uppfyller förutsättningarna.
Medlemsländer som vill gå med i euron måste kunna göra det. Därför föreslår jag att det ska inrättas ett instrument för euroanslutning, som erbjuder praktisk och ekonomisk hjälp.
Om vi vill att bankerna ska verka enligt samma regler och under samma tillsyn i hela EU bör vi uppmuntra alla EU-länder att gå med i bankunionen. Vi måste minska de kvarvarande riskerna i banksystemen i några medlemsländer. Bankunionen kan endast fungera om riskdelning och riskminskning går hand i hand. Som alla är mycket medvetna om kan det bara ske om rätt förutsättningar föreligger, enligt kommissionens förslag från november 2015. Det kan bara finnas en gemensam insättningsgaranti om alla först har förberett sig ordentligt nationellt.

Juncker förde fram pågående lagförslag, nya uppgifter på kort sikt (arbetsprogrammet för 2018) och längre gående reformer som utnyttjar flexibiliteten i EU-fördragen.
Den franske presidenten Emmanuel Macron höll på Sorbonne ett brandtal om det strategiska behovet av europeisk suveränitet och pepprade det med exempel på nyttiga förslag för att ge den Europeiska unionen extern och intern handlingskraft.
Juncker och Macron har gett Europeiska rådet tillräckligt med impulser för att sätta ordföranden Donald Tusk i arbete för att i samråd med stats- och regeringscheferna arbeta fram en Leaders’ Agenda för nästa möte, den 19-20 oktober 2017.

***

Med hänsyn till vägvalens betydelse ser vi rätt lite av en analytisk, väl underbyggd och positiv diskussion om Europas framtid i Danmark, Finland och Sverige. Handlar det om tyst självmarginalisering? Finns det en risk för att länder som inte vill avancera använder sin energi till att försöka hindra andra?



Ralf Grahn

Inga kommentarer: