lördag 28 januari 2017

På väg mot en inre marknadsakt (2010)

Hösten 2010 publicerade Europeiska kommissionen ett inventarium av möjliga åtgärder för att utveckla den inre marknaden i grönboken:


Att skapa en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi
Femtio förslag för att arbeta, driva företagsverksamhet och handel bättre tillsammans
Bryssel den 27.10.2010 KOM(2010) 608 slutlig (47 sidor)

Hela femtio potentiella förslag fördes fram för offentligt samråd, där kommissionen önskade se alla bidrag senast den 28 februari 2011 på de webbsidor som skapats för den inre marknadsakten.


Kommissionens avsikt var att forma diskussionsunderlaget till en (strategisk) handlingsplan för att förbättra den inre marknaden (s. 37):


När den offentliga debatten avslutats hoppas kommissionen att samtliga EU-institutioner, med utgångspunkt i debattresultaten, kommer att engagera sig för att i början av år 2011 göra den här akten och dess 50 åtgärder till en definitiv handlingsplan för perioden 2011–2012. Med ett genomförande av akten blir den inre marknadens tjugoårsjubileum i slutet av 2012 en dynamisk händelse.

Sisyfosarbete?


Efter alla dessa år återvänder jag till kommissionens sammanställning av möjliga åtgärder på den inre marknaden med en känsla att det kan vara nyttigt att se hur mångskiftande uppgifterna är för att harmonisera reglerna för handeln över de nationella gränserna i Europa.


Det känns inte särskilt vettigt att kommentera femtio mer eller mindre konkreta åtgärder som en helhet eller skilt för sig, innan de konkretiseras någon gång i framtiden.


Avsaknaden av prioriteringar gör det svårt att uppleva åtgärdsförteckningen som en strategi.


Igen drabbas jag av tanken att tillnärmningen av nationella lagar, regler och handlingssätt i Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet är ett sisyfosarbete som i bästa fall i snigelfart kan leda till blygsamma resultat.


Borde vi inte på flera naturliga områden skapa uniforma regler för en europeisk stormarknad för att infria förväntningar om ekonomisk dynamik, kraftig tillväxt och sug på arbetsmarknaden?


Ralf Grahn

onsdag 25 januari 2017

Monti, Europaparlamentet och rådet för utveckling av den inre marknaden (2010)


Vi har följt med utvecklingen av den inre marknaden i två blogginlägg - del ett och del två - som tittade på den rapport professor Mario Monti Europadagen 2010 överlämnade till den Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso: En ny strategi för den inre marknaden i ekonomins och samhällets tjänst i Europa.

I Europaparlamentet  ledde utskottsbetänkandet och plenardebatten fram till en resolution av den 20 maj 2010 om förverkligandet av en inre marknad för konsumenter och medborgare P7_TA(2010)0186. Två korta presentationer på engelska på hittar du på Grahnlaw: introduktion och fortsättning.

Medlemsländernas ställningstaganden citerade jag på Eurooppaoikeus på finska, men på svenska hittar du de motsvarande texter i slutsatserna från rådet för ekonomiska och finansiella frågor den 16 februari 2010 (6477/10), från konkurrenskraftsrådet (inre marknaden, industri och forskning) den 1-2 mars 2010 (6983/1/10 REV 1) och från Europeiska rådet den 17 juni 2010 (EUCO 13/1/10 REV 1).

På väg mot en inre marknadsakt

Monti, Europaparlamentet och medlemsländerna hade alla riktat blickarna mot den Europeiska kommissionen. Hur skulle EU:s beredningsapparat svara på förväntningarna?

Europeiska kommissionens svarade på hösten genom att publicera en av milstolparna för utvecklingen av den inre marknaden under 2010-talet, nämligen meddelandet:

Att skapa en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi
Femtio förslag för att arbeta, driva företagsverksamhet och handel bättre tillsammans
Bryssel den 27.10.2010 KOM(2010) 608 slutlig (47 sidor)   

***

Med det perspektiv de gångna åren kanske ger, ska vi återvända till meddelandet På väg mot en inre marknadsakt på Grahnlaw (engelska), Eurooppaoikeus (finska) och på svenska här på Grahnblawg.


Ralf Grahn

onsdag 11 januari 2017

EU i blåsväder

Hobbes är här igen. De geopolitiska utmaningarna har tornat upp sig medan den inre splittringen i Europeiska unionen har ökat.

Eftersom de europeiska nationalstaterna tidigare har varit katastrofalt kortsynta, är skäl att fråga sig vad de borde göra för att förvandla EU från offer till en konstruktiv spelare.  Det försöker jag göra i artikeln Myopia or Utopia?

Den ingår i tidningen New Europes specialnummer Our World in 2017, där ett hundratal artiklar ger en bild av läget och handlingsberedskapen i Europeiska unionen och världen.


Ralf Grahn

söndag 8 januari 2017

En humanistisk inre marknad?

I två blogginlägg - del ett och del två - tittade vi på den rapport som professor Mario Monti Europadagen 2010 överlämnade till den Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso: En ny strategi för den inre marknaden i ekonomins och samhällets tjänst i Europa.


Konsumenter och medborgare

Jämsides med Montis utredningsarbete beredde Europaparlamentet på eget initiativ ett betänkande om om förverkligandet av en inre marknad för konsumenter och medborgare. Föredragande i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (IMCO) var Louis Grech. Betänkandet A7-0132/2010 stod färdigt den 3 maj 2010 för behandling in plenum.


Plenardebatt i Europaparlamentet

Förslaget till resolution avancerade snabbt till plenardebatt som hölls den 19 maj, visserligen som en gemensam debatt om fyra betänkanden om Europa 2020-strategin (EU2020), sammanhållningspolitik, ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft (från s. 67 i diskussionsprotokollet):

– betänkandet av Lambert van Nistelrooij, för utskottet för regional utveckling, om hur synergieffekterna av medel öronmärkta för forskning och innovation enligt förordning (EG) nr 1080/2006 avseende Europeiska regionala utvecklingsfonden och sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling har utnyttjats i städer och regioner såväl som i medlemsstaterna och i unionen [2009/2243(INI)] (A7-0138/2010),
– betänkandet av Louis Grech, för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, om förverkligandet av en inre marknad för konsumenter och medborgare [2010/2011(INI)] (A7-0132/2010),

– betänkandet av Liem Hoang Ngoc, för utskottet för ekonomi och valutafrågor, om långsiktigt hållbara offentliga finanser för ekonomisk återhämtning [KOM(2009/0545 – 2010/2038 (INI))] (A7-0147/2010), och
– betänkandet av Ricardo Cortés Lastra, för utskottet för regional utveckling, om sammanhållningspolitikens bidrag till att uppnå Lissabonmålen och målen för EU 2020 [2009/2235(INI)] (A7-0129/2010).

När nästan allt som berör ekonomiska frågeställningar på EU-planet diskuterades  samtidigt och inläggen breddade frågeställningarna ytterligare, är det kanske inte så överraskande att diskussionen om den inre marknaden inte var särskilt detaljerad eller djuplodande.   

Föredragandens inlägg kunde erbjuda en möjlighet att fokusera på väsentligheter och utkristallisera knäckfrågor i betänkandet, vilket har en viss betydelse eftersom utskottsbetänkanden i Europaparlamentet ofta liknar önskelistor för allt mellan himmel och jord.


Inre marknaden

För utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd presenterade Louis Grech (s. 70-71) betänkandet om förverkligandet av en inre marknad för konsumenter och medborgare [2010/2011(INI)] (A7-0132/2010). I inlägget hänvisade föredraganden till grundtanken i Montis färska rapport:


För att åstadkomma en livskraftig och stark inre marknad måste vi därför överbrygga motsättningen mellan marknadsintegration och sociala mål, något som Mario Monti tog upp i sin analytiska och stimulerande rapport. Det bästa systemet är, när allt kommer omkring, ett system som lyckas skapa balans mellan en vital och konkurrenskraftig ekonomi med incitament till innovation och skapande av nya arbetstillfällen och en ekonomi som ger konsumenten det skydd och även de sociala och miljömässiga garantier som våra medborgare kräver. Allt detta måste åstadkommas i en anda av kompromiss och solidaritet.

I den vidlyftiga diskussionen som gällde allt från konkurrenskrafts- och tillväxtprogrammet EU2020 till den ekonomiska styrningen, kommenterade Michel Barnier på kommissionens vägnar Montis rapport och Europaparlamentets betänkande om den inre marknaden (s. 72):

Förutom dessa särskilt viktiga initiativ, dessa EU-instrument, kommer vi också att mobilisera den inre marknaden, finansiella påtryckningsmedel och utrikespolitiska instrument för att eliminera vissa hinder. Jag vill också rekommendera Mario Montis rapport som lades fram för ett par dagar sedan, och jag vill också uttrycka min erkänsla för det intelligenta arbete som utförts av Louis Grech, en man som ger den inre marknaden en humanistisk och mer konkret dimension så som jag själv skulle vilja göra.

Med konkretiseringen av Europa 2020-strategin under arbete samt den ekonomiska och finansiella krisen på gång, var inte diskussionen om den inre marknaden allmänt taget särskilt omfattande eller specifik. Ett undantag var Malcolm Harbour, som för ECR-gruppen lyfte fram betydelsen av den inre marknaden vid sidan av de sju flaggskeppsinitiativen för EU2020 (s. 76):

Min andra synpunkt är att jag anser att återupplivandet av den inre marknaden bör göras till ett åttonde huvudinitiativ. Detta innebär inte att komplicera saker och ting i onödan, eftersom det borde vara initiativ nummer ett. Ni har hört från Louis Grech att det finns potential för att skapa arbetstillfällen, för att uppmuntra till mer innovation och för att övergå till en mer hållbar ekonomi, men vi behöver stöd från medborgare och konsumenter för detta förslag.

Evelyne Gebhardt (S&D) underströk de sociala aspekterna i partikamraten Grechs betänkande om den inre marknaden (s. 81):

I ert betänkande påpekar ni också mycket riktigt att en meningsfull bedömning av den inre marknadens sociala, konsumentrelaterade, miljömässiga och ekonomiska följder, och av de beslut som vi fattar inom den inre marknaden, är särskilt viktig. Det är just det som har saknats hittills, eller som inte har gjorts tillräckligt synligt för våra medborgare. Det är mycket viktigt att lyfta fram de humanistiska sidorna av vår politik och helhetssynen, även när det gäller den inre marknaden.

I ert betänkande nämner ni en sak som är särskilt viktig för oss socialdemokrater, och det är att socialpolitiken bör ställas i förgrunden för den inre marknaden och att det är särskilt viktigt att skydda tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Dessutom uppmanar ni till att dra upp en strategi för bättre information om de sociala fördelarna med den inre marknaden.

Det räcker med att betrakta dessa få punkter för att inse att vi skulle kunna uppnå en hel del om bara Europeiska kommissionen gav oss sitt stöd. Jag hoppas också verkligen att kommissionen på allvar kommer att ta tillfället i akt med Louis Grechs betänkande och sätta framsteg för EU-medborgarna i centrum. Detta uppmanar jag mycket starkt till, och som vi vet har Michel Barnier redan samtyckt. Om vi närmar oss den inre marknaden ur denna vinkel, kommer EU:s politik att mötas med större acceptans och vi kommer att kunna se fram mot en bättre framtid.

När föredraganden Louis Grech avrundade debatten (s. 110) instämde han med Malcolm Harbour om betydelsen av den inre marknaden och med Evelyne Gebhardt om behovet av starkt ledarskap från EU-institutionerna, särskilt från kommissionen.


Kommentar

När jag funderar över vad matnyttigt debatten bidrog med för utvecklingen av den inre marknaden så är det närmast två aspekter som framträder.

Utskottets skuggrapportör Malcolm Harbour var den som klarast uttryckte den inre marknadens strategiska potential och betydelse: det borde vara initiativ nummer ett.

Michel Barnier (EPP) för kommissionen samt föredraganden Louis Grech och ledamoten Evelyne Gebhardt som företrädde socialisterna (socialdemokraterna) underströk det sociala i EU:s marknadsekonomi som en förutsättning för acceptans och utveckling av den inre marknaden.

Viljan att bygga en bro till en historisk kompromiss var stark. Kommissionären för den inre marknaden, Barnier, blev nästan lyrisk när han gav marknaden ett humanistiskt skimmer (une dimension humaniste et plus concrète). Även Gebhardt lyfte fram det humanistiska: Es ist eine ganz wichtige Herangehensweise, wirklich das Humanistische, das Ganzheitliche der Politik auch beim Binnenmarkt aufzuzeigen.


Ralf Grahn