Mario Monti (2010): En ny strategi för den inre marknaden II

I föregående inlägg var vi redan inne på professor Mario Montis rapport, En ny strategi för den inre marknaden i ekonomins och samhällets tjänst i Europa. Monti   överlämnade strategin, som erbjuder en utgångspunkt för att betrakta utvecklingen av den inre marknaden under 2010-talet,  till den Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso den 9 maj 2010 (Europadagen).  

Social marknadsekonomi

Kärnfrågan i rapporten var, som Monti skrev i kapitel 3, hur man ska kunna ge ny dynamik åt den inre marknaden. Svårigheterna att nå samförstånd illustrerade han genom den osämja målen Viking, Laval och Rüffert hade blottat (s. 74). Därför diskuterade han försöken att hitta lösningar beträffande utstationeringsdirektivet, nu med Lissabonfördragets målsättning om en social marknadsekonomi som bas.

Med sikte på att reformera den inre marknaden jämsides med hänsyn till skyddsbehov, analyserade Monti arbetstagares rättigheter, tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, offentlig upphandling, beskattning, industripolitik och mer jämlika internationella konkurrensförutsättningar.  

Stark inre marknad

I kapitel 4 konstaterade Monti att 80 procent av reglerna på den inre marknaden fastställts i direktiv, men att det kan vara skäl att använda tydliga, förutsägbara och effektiva förordningar (s. 101).

En möjlighet kan vara att erbjuda parter ett EU-regelverk som option (då kallat den 28:e ordningen) som ett alternativ till nationella regler.

Med tanke på den häftiga diskussionen om lobbyverksamhet på EU-nivå påminde Monti att EU-systemet är mer motståndskraftigt mot särintressens inverkan på lagstiftning än många nationella politiska system (s. 102).

Monti fann det paradoxalt att de tolv värsta syndarna i fråga om eftersläpningar i genomförandet av EU-lagstiftningen var medlemsstater som deltog i eurosamarbetet (s. 104).  

Enligt Monti borde överträdelseförfarandena påskyndas, särskilt rörande otillräckligt genomförande. Kommissionens befogenheter borde stärkas i överträdelsefrågor och statsstödsärenden på liknande sätt som rörande konkurrensbegränsande beteenden  och företagskoncentrationer (s. 106).

Som ett gott exempel lyfte Monti fram den ömsesidiga utvärderingsprocess som finns inskriven in tjänstedirektivet för att förbättra kvaliteten i genomförandet, underlätta utbytet av bästa praxis och erbjuda möjligheten att föreslå ändringar i gällande lagstiftning. Modellen kunde utvidgas till andra lagstiftningsinitiativ (s. 108).

Politiskt initiativ

Montis rapport utmynnade i ett initiativ om att stärka den inre marknaden samt den ekonomiska och monetära unionen (kapitel 5, från s. 112). Kommissionen kunde stärka sin roll som pådrivande kraft, men det behövdes kraftigare insatser från de övriga EU-institutionerna, inklusive Europeiska rådet.

Medlemsstaterna har fattat det djärva beslutet att införa en gemensam valuta. Enligt Monti krävde det som minimum att länderna deltar effektivt i en inre, integrerad, flexibel marknad, som är en nödvändig förutsättning för ett optimalt fungerande valutaområde och sörjer för förbättrad produktivitet och konkurrenskraft.

Den inre marknaden skulle även tas upp som en viktig beståndsdel när EU byggde  upp sitt ekonomiska styrsystem (s. 116).   

Det tål att upprepas med tanke på det mycket snäva utrymmet för finanspolitiska stimulansåtgärder, att en effektivare inre marknad är EU:s bästa interna källa till tillväxt och ökad sysselsättning (s. 10).

Ralf Grahn

Mario Monti (2010): En ny strategi för den inre marknaden I

Europadagen 2010 överlämnade professor Mario Monti sin rapport, En ny strategi för den inre marknaden i ekonomins och samhällets tjänst i Europa, till den Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso.

I uppdraget hade Barroso efterlyst hur EU ska finna en förnyad politisk vilja för att den inre marknaden ska nå sin fulla potential. Kommissionens ordförande pekade på Lissabonfördragets målsättning om en “en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft”.

Vi som intresserar oss för den inre marknadens utveckling under 2010-talet kan än i dag med behållning läsa Montis betraktelse. Redan i inledningen (s. 6) sammanfattar han utmaningen, till vilken han återkommer senare (s. 21):

Den inre marknaden är i dag mindre populär än någonsin, samtidigt som Europa behöver den mer än någonsin.

För utredaren var det viktigt att hitta elementen till en stor kompromiss mellan fyra olika grupper av medlemsstater: sociala marknadsekonomier på kontinenten, anglosaxiska länder, central- och östeuropeiska länder samt nordiska länder. En rätt ingående beskrivning av de kulturella olikheterna från sidan 30 utmynnar i en proaktiv, ny och bred strategi för en starkare inre marknad (från sidan 33).  

Meningen med den nya strategin var att skydda den inre marknaden från den risk som ekonomisk nationalism utgör, utvidga den in på nya områden som är avgörande för tillväxten i Europa och bygga upp ett tillräckligt samförstånd kring den.  

För Monti var syftet att få bort de flaskhalsar som fanns kvar och fylla de luckor och brister som hämmar innovationer och tillväxtpotentialen på den inre marknaden. I väl avvägda tongångar resonerade han sig fram till rekommendationer om att (s. 8 och 34-35):

• slå vakt om en inre marknad som fungerar bättre för medborgare, konsumenter och små och medelstora företag,
• upprätta en digital inre marknad,
• utnyttja den inre marknadens potential att främja grön tillväxt och Europas omvandling till en resurseffektiv ekonomi med låga utsläpp,
• dra full nytta av den inre marknaden för varor,
• utnyttja den fulla potentialen i den inre marknaden för tjänster,
• garantera arbetskraftens geografiska rörlighet på den inre marknaden,
• upprätthålla en “fysisk” infrastruktur för den inre marknaden.

Rapportens syfte var inte att sjunka in i sektorspecifika problem, utan att erbjuda en bred analys av den existerande inre marknaden och föreslå en övergripande strategi för att ge den ny dynamik (s. 20). Huvudlinjerna för en starkare inre marknad behandlas dock i kapitel 2 (från sidan 38), där Monti påminner om det ädla syftet på individplanet (s. 41):

Den inre marknaden med sina fyra friheter förkroppsligar ett ideal: ett gränslöst område mellan olika länder där människor utan åtskillnad kan flytta, arbeta, forska eller starta företag.

Specifika åtgärder var dock av nöden för att medborgarna, konsumenterna samt de små och medelstora företagen skulle kunna utnyttja de utvidgade möjligheterna aktivt, konstaterade Monti (s. 41), innan han presenterade mer detaljerade förslag.

På motsvarande sätt lade Monti fram väl avvägda synpunkter och rekommendationer på de övriga områdena i kapitel 2 (från s. 49).  

Utöver de tidigare nämnda områdena betraktade Monti i det andra kapitlet även den inre marknaden för kapital och finansiella tjänster (från s. 67).

Visserligen har det att göra med det strategiska greppet och det allmänna betraktelsesättet, men samtidigt är det skrämmande hur fräscha Montis handlingsinviter verkar än i dag.

Ralf Grahn

Den inre marknaden i koncentrat

Är det möjligt att reducera den europeiska inre marknaden som till en buljongtärning? Jag försöker i det följande samla kärningredienserna till en essens.  

Social marknadsekonomi

Artikel 3.3 fördraget om Europeiska unionen (FEU) konstaterar att unionen ska upprätta en inre marknad och definierar den närmare som en “social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft”:

3.   Unionen ska upprätta en inre marknad. Unionen ska verka för en hållbar utveckling i Europa som bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt och på prisstabilitet, på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt på en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö. Den ska främja vetenskapliga och tekniska framsteg.

Nyckel är den fria rörligheten, som återges i ett nötskal i artikel 26.2 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt:

2.   Den inre marknaden ska omfatta ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs i enlighet med bestämmelserna i fördragen.

På den inre marknaden och i EU mer allmänt spelar diskrimineringsförbudet i första stycket artikel 18 EUF-fördraget en avgörande roll:

Inom fördragens tillämpningsområde och utan att det påverkar tillämpningen av någon särskild bestämmelse i fördragen, ska all diskriminering på grund av nationalitet vara förbjuden.

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

Utöver den Europeiska unionens 28 medlemsländer ingår tre av de fyra EFTA-länderna i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). På detta sätt deltar Island, Liechtenstein och Norge i den inre marknaden, medan Schweiz har en mer begränsad tillgång till den inre marknaden genom ett antal bilaterala avtal med EU.

Närmare information om EES från Regjeringen på norska och från EFTA/EEA på engelska.

Brexit  

Enligt uppgifter från Eurostat omfattar den inre marknaden 515640100 personer 2016 (EU + EES). Visserligen kommer den inre marknadens befolkning (drygt 515 miljoner) att minska till omkring 450 miljoner om cirka 65 miljoner britter de närmaste åren lämnar inte enbart EU utan även EES genom Brexit.  

I koncentrat

Den inre marknaden, som består av 31 länder med en befolkning om drygt 515 miljoner, strävar till en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft genom fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital och förbud mot diskriminering på grund av nationalitet.

Ralf Grahn

Europaparlamentet och inremarknadsstrategin

Den inre marknaden skapar i dag betydande välståndsfördelar, men mycket mindre än vad den kunde ge. Enligt studien Mapping the Cost of Non-Europe, 2014-19 (European Parliamentary Research Service EPRS; Third Edition: April 2015; 86 sidor) kunde europeiska lösningar årligen bidra med ytterligare 615 miljarder euro genom den inre marknaden och 415 miljarder euro genom den digitala inre marknaden, som vi såg i föregående inlägg.

Vi ska nu inleda en ingående granskning av utvecklingen på den inre marknaden.

Innan Europeiska kommissionen den 28 oktober 2015 publicerade sin inremarknadsstrategi COM(2015) 550  var Europaparlamentet proaktivt.

IMCO

Eftersom kommissionens meddelande inte var ett lagförslag som krävde parlamentets medverkan tog Europaparlamentet redan före offentliggörandet initiativ till ett betänkande om inremarknadsstrategin. På parlamentets webbplats för uppföljning av lagstiftningen Oeil kan vi följa proceduren på engelska eller franska: 2015/2354(INI) Single market strategy.

Uppdraget gick till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, förkortat IMCO efter Committee on the Internal Market and Consumer Protection. Föredragande var Lara Comi (EPP, IT).  Utskottets samråd  den 23 februari 2016 med företrädare för intresseorganisationer leddes av ordföranden Vicky Ford (ECR, UK) och diskussionen finns bandad för den som är intresserad (2:22).

Expertutredningen

Den legendariske kommissionsordföranden Jacques Delors lär ha sagt att ingen förälskar sig i en gemensam marknad, men enheten för europeiskt mervärde vid Europaparlamentets utredningstjänst (EPRS) kommer nog rätt nära.

I god tid, i februari 2015, hade IMCO-utskottet tagit initiativ till en grupp (panel) på hög nivå för att ta ett strategiskt grepp om den inre marknaden. De sakkunnigas rapport om att utnyttja den inre marknadens potential publicerades i januari 2016 (tillgänglig enbart på engelska): A strategy for completing the Single Market: the trillion euro bonus - Report of the High-Level Panel of Experts to the IMCO Committee (EPRS European Parliamentary Research Service; January 2016; 119 sidor).

Experterna vill ha en bättre styrning av den inre marknaden, från Europeiska rådet, via medlemsländernas regeringar till regioner och kommuner. De nationella företrädarna borde - i Bryssel och på hemmaplan - engagera sig för de gemensamma fördelarna i stället för att bromsa och urvattna.  

I några blogginlägg kommer jag att göra plock i högnivågruppens rapport.

Ralf Grahn

Åtgärder på unionsnivå: europeiskt mervärde

Senast hänvisade jag till utredningen om den potentiella nyttan av en mer genuin inre marknad (i vid bemärkelse). Enheten för europeiskt mervärde vid Europaparlamentets utredningstjänst har fortsatt projektet för att påvisa nyttan av åtgärder på unionsplanet. Parlamentet har publicerat en sammanställning av sektorutredningarna, med två uppdateringar.

Europeiskt mervärde: flera politikområden

Den senaste utgåvan som innefattar flera politikområden uppskattar den potentiella nyttan av EU-åtgärder till 1597 miljarder euro:

Mapping the Cost of Non-Europe, 2014-19 (European Parliamentary Research Service EPRS; Third Edition: April 2015; 86 sidor). Utöver originalspråket engelska finns studien tillgänglig även på spanska, tyska, franska och portugisiska.

Studien samlar analyser och rapporter där Europaparlamentet har sett att:

‘målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, vare sig på central nivå eller på regional och lokal nivå, och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå’ (artikel 5.3 EU-fördraget).

Det handlar alltså om viktiga sidor av principerna om subsidiaritet och proportionalitet: åtgärder på europeisk nivå när det finns ett europeiskt mervärde att hämta för företag, arbetstagare, skattebetalare eller konsumenter.  

Analysen gäller ett antal viktiga politikområden: den digitala ekonomin; den inre marknaden och trafik; den ekonomiska och monetära unionen (EMU) och bankunionen; energi och miljö; forskning och utveckling; medborgarnas rättigheter; socialpolitik; och internationella förbindelser.

Europeiska lösningar bidrar sedan länge till levnadsstandard och sysselsättning, men längre gående integrering kunde på sikt höja bruttonationalprodukten för EU28 med 1597 miljarder euro, lika med 12 procent, vilket borde väcka både medborgare och politiker till ljudliga reformkrav. Se Cost of NON-Europe Map (april 2015) från enheten för europeiskt mervärde vid Europaparlamentets utredningstjänst (EPRS).

Av de potentiella fördelarna kunde den inre marknaden enligt denna sammanfattande utredning bidra med 615 miljarder euro och den digitala inre marknaden med 415.

Ralf Grahn

Europaparlamentet: Europeiskt mervärde

Utöver medverkan i lagstiftning och budgetfrågor driver Europaparlamentet - ofta med ett medborgarperspektiv - aktivt på den europeiska integrationen genom utredningar och rapporter på eget initiativ för att stimulera kommissionen till förslag och åtgärder samt i synnerhet för att aktivera Europeiska rådet och (minister)rådet. 

Som grund för medverkan till en mer ambitiös agenda hänvisar parlamentet till artikel 225 EUF-fördraget när det gäller den indirekta rätten till lagstiftningsinitiativ:

Artikel 225

(f.d. artikel 192 andra stycket FEG)

Europaparlamentet får genom beslut av en majoritet av sina ledamöter anmoda kommissionen att lägga fram lämpliga förslag i frågor som enligt Europaparlamentets uppfattning kräver att en unionsrättsakt utarbetas för att fördragen ska kunna genomföras. Om kommissionen inte lägger fram något förslag, ska den underrätta Europaparlamentet om skälen till detta.

Om fakta och rationella överväganden ännu spelar en roll i en värld där “post-truth” är årets engelska ord, vad borde motivera bättre än mervärde genom europeiska lösningar i stället för missade chanser genom splittring?

Europeiskt mervärde: inre marknaden   

Ett exempel på Europaparlamentets proaktiva grepp är studierna om vad det kostar att inte utnyttja möjligheterna på europeisk nivå fullt ut.

År 2013 tog Europaparlamentets utskott för den inre marknaden och konsumentskydd (IMCO) initiav till en rapport om kostnaden för avsaknaden av åtgärder på EU-nivå med hänsyn till den inre marknaden. Följande år publicerades studien:

The Cost of Non-Europe in the Single Market - 'Cecchini Revisited' An overview of the potential economic gains from further completion of the European Single Market (EPRS European Parliamentary Research Service; September 2014; 38 sidor; finns även på tyska och franska).

Rapporten betraktar kostnaderna av splittrade marknader samt hinder, luckor och brister på den inre marknaden på fem områden:

• Den fria rörligheten för varor
• Den fria rörligheten för tjänster (i vid bemärkelse)
• Offentlig upphandling och koncessioner
• Den digitala ekonomin och
• Konsumentskyddslagstiftningen (acquis)

Rapporten erbjuder underlag för framtida lagstiftning och en bättre förvaltning av den inre marknaden.

En fullständig inre marknad på dessa områden kunde erbjuda fördelar om mellan 651 och 1100 miljarder euro på årsnivå, vilket motsvarar mellan 5 och 8,6 procent av bruttonationalprodukten i EU.

Ralf Grahn

Inremarknadsstrategin

Kommissionens lockrop är en fördjupad och rättvisare inre marknad. Meddelandet är paketets sammanfattande handling: Att förbättra den inre marknaden – bättre möjligheter för individer och företag; Bryssel den 28.10.2015 COM(2015) 550 final (23 sidor).

Det kan vara värt att notera att ordet inremarknadsstrategi eller orden strategi för den inre marknaden inte förekommer i rubriken för meddelandet, vilket kanske inte bäddar för bästa framgång när folk söker efter en sådan (på nätet).  

Dessutom har den svenska översättningen och och rubriken i det som troligen är originaltexten engelska något olika valörer. Förbättring är en väldigt allmän term, medan ‘upgrade’ är någonting mer specifikt: Upgrading the Single Market: more opportunities for people and business.

Meddelandet rör den inre marknaden för varor och tjänster. Andra åtgärdsprogram handlar om energi, transport, digitala marknader, finansiella tjänster och liknande.

Kommissionens målsättning för en fördjupad och rättvisare inre marknad genom en ny strategi för den inre marknaden bygger på möjligheter, modernisering och resultat. Med arbetsdokumentens ekonomiska och rättsliga analys som grund föreslog kommissionen en eller flera åtgärder per område, här i kortform (s. 22-23):

Vägledning för hur EU:s lagstiftning tillämpas på delningsekonomiska affärsmodeller (2016)

Handlingsplan för mervärdesskatt (2016)

Lagstiftningsinitiativ om företagsinsolvens, inklusive tidig omstrukturering och en andra chans (2016)

Initiativ för att underlätta användningen av digital teknik under ett företags hela livscykel samt gränsöverskridande sammanslagningar och delningar (2017)

Initiativ för nystartade företag (2016)

Vägledning gällande reformbehov för medlemsstater i fråga om reglering av yrken (2016)

Analytisk uppställning att användas av medlemsstaterna vid genomgång av befintlig reglering av yrken eller förslag på ny sådan (2016)

Lagstiftningsåtgärder för att hantera lagstiftningshinder i samband med viktiga uppdragstjänster och byggentreprenader (2016)

Lagstiftningsförslag för att införa ett tjänstepass för viktiga sektorer, t.ex. uppdragstjänster och byggentreprenader (2016)

Meddelande om bästa praxis för att underlätta etableringar i detaljhandeln och minska driftsbegränsningarna (2017)

Lagstiftningsåtgärder för att förebygga diskriminering av konsumenter på grund av nationalitet eller bosättningsland (mitten av 2016)

Gemensamt initiativ om standardisering (2016)

Specifik vägledning för standardisering av tjänster (2016)

Offentlig upphandling: en mekanism för frivillig förhandsbedömning vid stora infrastrukturprojekt (2017)

Initiativ för bättre förvaltning vid offentlig upphandling, genom upprättande av register över kontrakt, förbättrad uppgiftsinsamling och nätverkssamarbete mellan överprövningsorgan (2017–2018)

Initiativ för att modernisera ramverket för immateriella rättigheter, inklusive en översyn av EU:s regelverk för immateriella rättigheter (2016–2017)

Dataanalysverktyg för övervakningen av lagstiftningen om den inre marknaden (2017)

Förslag till nya marknadsinformationsverktyg som ska hjälpa kommissionen att samla in uppgifter från utvalda marknadsaktörer (2016)

Lagstiftningsförslag efter förebild av välfungerande delar av det nuvarande anmälningsförfarandet i enlighet med direktiv (EU) 2015/1535 för tjänster som för närvarande inte omfattas av det direktivet (2016)

Handlingsplan för att öka medvetenheten om principen om ömsesidigt erkännande (2016)

Översyn av förordningen om ömsesidigt erkännande (2017)

Omfattande åtgärder för ytterligare försök att hålla produkter som inte uppfyller kraven borta från marknaden (eventuellt inklusive ett lagstiftningsinitiativ) (2016–2017)  

***

Innan vi går in på enskilda förslag ska vi dock följa med utvecklingen av den inre marknaden som en helhet.

Ralf Grahn

Arbetsdokumenten för inremarknadsstrategin

Genom de täta kontakterna erbjuder Europeiska unionen medlemsländernas regeringar möjligheter att lära sig av varandra för interna reformer. EU skapar även tillfällen till gemensamma förbättringar på EU-planet med avsikt att höja produktiviteten och förbättra konkurrenskraften för att höja välståndet och förbättra sysselsättningen i Europa.

Europa släpar så mycket efter Förenta Staterna att det behövs ett ordentligt lyft på den politiska dagordningen och myndigheternas agenda, såväl nationellt som på unionsplanet.

Integration och konkurrenskraft

Mot den bakgrunden kan myndigheter, näringslivsorganistioner och politiker utnyttja den mångsidiga lägesbedömningen i arbetsdokumentet:

Report on Single Market Integration and Competitiveness in the EU and its Member States; Brussels, 28.10.2015 SWD(2015) 203 final (länk till tre delar). Det är dock lättast att följa den sammanhängande version kommissionen har publicerat (länk här; 112 sidor).

Rapporten är en bred omvärldsbeskrivning. Den erbjuder rätt detaljerade skildringar av ekonomiska fram- och baksteg och ger uppslag till reformåtgärder rörande:

• Investeringar
• Konkurrenskraft och innovation
• EU-företags integrering i internationella värdekedjor
• Finansieringsfrågor i realekonomin

Analys och argument

Den andra bakgrundshandlingen ändrar fokus från ekonomisk analys och strukturreformer till en mer rättspolitisk bedömning av läget och brister på  den inre marknaden samt uppgifter för den nya inremarknadsstrategin.

Medan meddelandena i princip har begränsats till 15 sidor -  för ökad koncentration och minskad översättning -  kan kommissionen behandla frågor mer detaljerat i arbetsdokument som publiceras på ett eller några språk och läses närmast av sakkunniga.

I detta fall finns arbetsdokumentet enbart på engelska (medan EU har 24 officiella språk):  

A Single Market Strategy for Europe - Analysis and Evidence; Brussels, 28.10.2015 SWD(2015) 202 final (108 sidor)  

Enligt handlingen (s. 79, fotnot 241) var 1115 direktiv och 2953 förordningar för den inre marknaden i kraft den 30 april 2015, så vi ska en tid framöver hålla oss på en mer översiktlig nivå.  

Övervägandena i arbetsdokumentet rör den inre marknaden för varor och tjänster, på tre nyckelområden (s. 3-4):  

• Att skapa möjligheter för konsumenter, yrkesverksamma och företag.  
• Att uppmuntra och möjliggöra den modernisering och innovation som Europa behöver.  
• Att åtgärderna genomförs praktiskt på ett sätt som gynnar konsumenter och företag i vardagen.

Som översikt erbjuder jag innehållsförteckningen för arbetsdokumentet på engelska och sedan det nästan identiska innehållet förtecknat i meddelandet på svenska:

Contents

1. UPGRADING THE SINGLE MARKET

2. CREATING OPPORTUNITIES FOR CONSUMERS AND BUSINESSES

2.1. Enabling the balanced development of the collaborative economy

2.2. Helping SMEs and start-ups to grow

2.3. Making the market without borders for services a practical reality

2.4. Addressing restrictions in the retail sector

2.5. Preventing discrimination of consumers and entrepreneurs

3. ENCOURAGING MODERNISATION AND INNOVATION

3.1. Modernising our standards system

3.2. More transparent, efficient and accountable public procurement

3.3. Consolidating Europe's intellectual property framework

4. ENSURING PRACTICAL DELIVERY

4.1. A culture of compliance and smart enforcement

4.2. Improving the delivery of the Services Directive by reforming the notification procedure

4.3. Strengthening the Single Market for goods

5. REFERENCES

Innehåll

1. ATT FÖRBÄTTRA DEN INRE MARKNADEN

2. ATT SKAPA MÖJLIGHETER FÖR KONSUMENTER OCH FÖRETAG

2.1. Att möjliggöra en balanserad utveckling för delningsekonomin

2.2. Att hjälpa små och medelstora företag och nystartade företag att växa

2.3. Att förverkliga en tjänstemarknad utan gränser

2.4. Att åtgärda begränsande bestämmelser i detaljhandelssektorn

2.5. Att förebygga diskriminering av konsumenter och företagare

3. ATT UPPMUNTRA TILL MODERNISERING OCH INNOVATION

3.1. Att modernisera systemen för kvalitetsnormer

3.2. Mer öppen, effektiv och ansvarig offentlig upphandling

3.3. Befästa EU:s immaterialrättsliga regelverk

4. FÖRSÄKRAN OM GENOMFÖRANDET

4.1. Uppfyllda krav och smart genomförande

4.2. Tjänstedirektivet ska ge bättre effekt genom nytt anmälningsförfarande

4.3. En stärkt inre marknad för varor

5. SLUTSATS  

Det går därför väl att använda meddelandet och arbetsdokumentet jämsides.

Ralf Grahn