fredag 24 juni 2011

Finland: Jyrki Katainens regering

Det politiskt och matematiskt komplicerade valresultatet i Finland ledde till utdragna förhandlingar som drygt två månader senare ledde till en majoritetsregering av ovanligt snitt. Ideologiskt liknar Jyrki Katainens sexpartikoalition närmast en regering för ”nationellt samförstånd” av det slag man kan se i krigs- eller krisdrabbade länder.

Det är svårt att hitta någonting mer fjärran från svensk blockpolitik än den cocktail bestående av 19 ministrar som knypplades i hop. Samlingspartiet och Socialdemokraterna har sex ministrar var. Vänsterförbundet (VF), Svenska folkpartiet (SFP) och De gröna (Gröna) har alla två ministrar var, medan Kristdemokraterna (KD) har en minister.

Eftersom sex av de åtta riksdagsgrupperna företräds i regeringen, vilar oppositionspolitiken på endast två riksdagspartier. De segerrika Sannfinländarna (39 ledamöter) och valförlorarna Centerpartiet (35 ledamöter) ställde sig självmant utanför regeringsansvaret.

Vi tar oss en titt på den information som riksdagen och statsrådet har offentliggjort på svenska.


Riksdagen

Finland kan numera sägas vara en (närmast) parlamentarisk demokrati. Se:

Jaakko Nousiainen: Finlands styrelseskick: från ett blandat till ett parlamentariskt statsskick

Jag inleder därför med pressmeddelanden från riksdagen.

Formellt bildas regeringen i tre steg. Först valde riksdagen Samlingspartiets ordförande Jyrki Katainen till statsminister. Därefter gick bollen enligt grundlagen till president Tarja Halonen som på förslag av statsministern skulle utnämna regeringen. Sedan skulle den nya regeringen konstituera sig och överlåta regeringsprogrammet till riksdagen i form av ett meddelande. De tre skedena återspeglas här:

Riksdagen valde Jyrki Katainen till statsminister (den 22 juni 2011)

Riksdagen uppmärksammade utnämningen av regeringen, men snöpligt nog nämner pressmeddelandet endast femton av de nitton ministrarna:

Presidenten utnämnde regeringen (den 22 juni 2011)


Statsrådet

Jag övergår till pressmeddelanden på statsrådets webbsidor. De dominerande partierna är alltså Samlingspartiet (Saml) med sex ministrar, inklusive statsminister Jyrki Katainen, och Socialdemokraterna (SDP) med likaså sex ministrar, däribland partiordföranden Jutta Urpilainen som statsministerns ställföreträdare och finansminister:

Katainens regering utnämndes (den 22 juni 2011)

Statsrådets kommunikationsenhet hade ändå koll på ministerlistan, så jag fogar in ministrarna och deras uppgifter i Katainens regering från pressmeddelandet:

Statsminister Jyrki Katainen (Saml)
Statsministerns ställföreträdare, finansminister Jutta Urpilainen (SDP)
Utrikesminister Erkki Tuomioja (SDP)
Europa- och utrikeshandelsminister Alexander Stubb (Saml)
Utvecklingsminister Heidi Hautala (Gröna)
Justitieminister Anna-Maja Henriksson (SFP)
Inrikesminister Päivi Räsänen (KD)
Försvarsminister Stefan Wallin (SFP)
Förvaltnings- och kommunminister Henna Virkkunen (Saml)
Undervisningsminister Jukka Gustafsson (SDP)
Kultur- och idrottsminister Paavo Arhinmäki (VF)
Jord- och skogsbruksminister Jari Koskinen (Saml)
Trafikminister Merja Kyllönen (VF)
Näringsminister Jyri Häkämies (Saml)
Arbetsminister Lauri Ihalainen (SDP)
Social- och hälsovårdsminister Paula Risikko (Saml)
Omsorgsminister Maria Guzenina-Richardson (SDP)
Miljöminister Ville Niinistö (Gröna)
Bostads- och kommunikationsminister Krista Kiuru (SDP)


Arbetsfördelningen

Till konstitueringen hörde ett mer exakt beslut om arbetsfördelningen mellan statsråden, nog så intressant för politiskt insatta:

Ministrarnas arbetsfördelning


Ministerutskotten

I en koalitionsregering, i synnerhet en så brokig som den nuvarande ministären, spelar ministerutskotten en viktig roll i beredningen av de formella besluten. Hittills har regeringen tillsatt de fyra lagstadgade ministerutskotten, vilka vanligen möts varje vecka.

Säte i flera utskott ger en fingervisning om vilka ministrar som hör till regeringens kärna:

Ministerutskotten

Informellt brukar visserligen kvistigare politiska frågor avhandlas mellan regeringsgruppernas ordförande, medan statssekreterarna och de politiska specialmedarbetarna samordnar i bakgrunden.

En spindel i nätet är statsministerns statssekreterare:

Velipekka Nummikoski statssekreterare för statsministern (den 22 juni 2011)


EU-frågorna

Varje minister ansvarar för den nationella beredningen av EU-frågor inom sitt ansvarsområde och deltar in någon rådskonstellation i Europeiska unionen.

De centrala aktörerna är dock dessa fyra.

Statsminister Jyrki Katainen deltar i Europeiska rådets möten, med flygande start eftersom han omedelbart åkte till Bryssel för att sammanstråla med de övriga stats- och regeringscheferna (den 23 och 24 juni).

Finansminister Jutta Urpilainen får den ekonomiska samordningen i Ekofinrådet och eurogruppen på sin lott, inte så litet i dessa turbulenta tider.

Europa- och utrikeshandelsminister (termerna har bytt plats sedan regeringsförhandlingarna) Alexander Stubb kan förhoppningsvis bidra till att stärka och öppna rådet för allmänna frågor enligt Lissabonfördragets anda och bokstav. Han deltar i utrikesrådet när frågor om den gemensamma handelspolitiken berörs. Han ansvarar även för frågor kring EU:s (långtids)budget, ett inte alldeles enkelt värv. Dessutom svarar han för merparten av den nationella samordningen av EU-frågor via statsrådets sekretariat. Det är tveksamt om någon annan Europaminister har en lika stark ställning.

Utrikesminister Erkki Tuomioja återkommer i konstellationen utrikes frågor som fortfarande är på jakt efter en reell roll för Europeiska unionen i världspolitiken. Dessutom sköter Tuomioja merparten av Finlands bilaterala och multilaterala internationella förbindelser.


Regeringsprogrammet

Efter regeringsförhandlingarna publicerades regeringsprogrammet på finska. Formellt avges det som ett meddelande till riksdagen och nu finns det även på svenska:

Regeringsprogrammet för statsminister Jyrki Katainens regering: Ett öppet, rättvist och djärvt Finland (den 22 juni 2011)

Det politiska programmet är en diger lunta – 99 sidor (av någon anledning tio sidor mera än den finska originalversionen).

Det slutgiltiga finska originalet finns nu tillgängligt:

Pääministeri Jyrki Kataisen hallituksen ohjelma: Avoin, oikeudenmukainen ja rohkea Suomi (den 22 juni 2011; 89 sidor)

Enligt 44 § Finlands grundlag (731/1999) betyder ett meddelande i praktiken att riksdagen röstar om förtroende för regeringen (eller misstroende):

Statsrådets meddelanden och redogörelser

Statsrådet kan ge riksdagen meddelanden eller redogörelser i frågor som gäller rikets styrelse eller internationella förhållanden.

Har under debatten om ett meddelande väckts förslag om misstroende mot statsrådet eller en minister, skall riksdagen efter behandlingen av meddelandet förrätta omröstning om förtroendet. Vid behandlingen av en redogörelse kan beslut inte fattas om förtroende för statsrådet eller en medlem av statsrådet.
För Vänsterförbundet innebar redan omröstningen om statsministern en prövosten, med några fronderande medlemmar. Förtroendeomröstningen efter midsommar kommer att mäta temperaturen i gruppen.



Ralf Grahn


P.S. Den senaste utgåvan av dagliga European Tribune är daterad den 24 juni 2011, och den återger bland annat aktuella europeiska frågor i medier, med möjlighet till diskussion för medlemmarna i forumet. En värdefull informationskälla för EU-intresserade.

onsdag 8 juni 2011

Radiospektrumpolitiken i EU: Konsekvensanalysen

Den 20 september 2010 publicerade EU-kommissionen sitt förslag till program för radiospektrumpolitiken. Förslaget finns tillgängligt på 22 officiella EU-språk.

Den svenska pdf-versionen av kommissionens förslag:

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT om inrättande av det första programmet för radiospektrumpolitik; Bryssel den 20.9.2010 KOM(2010) 471 slutlig

På engelska går förslaget under namnet 'radio spectrum policy programme' (RSPP). Programförslaget ansluter sig till Europa 2020-strategin och den digitala agendan för Europa, ett de sju EU2020-huvudinitiativen.


Konsekvensanalys på svenska

Konsekvensanalyser utgör ett led i strävandena att förbättra lagstiftningen i Europeiska unionen. På sedvanligt sätt åtföljdes lagförslaget om radiospektrumpolitik av ett arbetsdokument från kommissionen med ett sammandrag av konsekvensanalysen på 22 språk.

Det svenska sammandraget (pdf) av konsekvensanalysen:

ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR: Följedokument till KOMMISSIONENS FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om ”PROGRAMMET FÖR RADIOSPEKTRUMPOLITIK”: SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSANALYSEN; Bryssel den 20.9.2010 SEK(2010) 1035 slutlig (9 sidor)

I handlingen bedöms behovet av bättre koordinering på europeisk nivå både som ett strategiskt val och beträffande enskilda frågor om reglering.


Syfte

Före diskussionen om behovet av och rätt nivå för reglering erbjuder sammandraget SEK(2010) 1035 en behagligt läslig sammanfattning av ändamålen för en europeisk radiospektrumpolitik (sid. 3-4):

Det första programmet för radiospektrumpolitik kommer att beskriva hur spektrum kan användas för att bidra till EU:s politiska mål fram till 2015 och ge en generell bild av hur man kan stärka de sociala, ekonomiska och miljömässiga fördelarna av tillgång till spektrum.

Mot bakgrund av de ovan beskrivna problemen kan följande mål sättas upp:

• Att genom spektrumpolitiken stödja de mål för trådlöst bredband som fastställs i Europa 2020-strategin och den digitala agendan för Europa.

• Att främja effektiv spektrumanvändning med hjälp av EU:s politik, särskilt genom att stödja flexibilitet och konkurrens.

• Att främja innovation på EU-nivå.

• Att motverka brister i spektrumförvaltningen inom EU:s kompetensområden.

• Att stödja de mål för att motverka klimatförändring och främja energieffektivitet som fastställs i Europa 2020-strategin och den digitala agendan för Europa.

• Att skydda europeiska politiska intressen på internationella arenor och stödja medlemsstaterna i deras förbindelser med tredjeländer.

• Att bidra till att främja den inre marknaden för utrustning, tjänster och nätverk.

Komplett konsekvensanalys

Med tanke på förvaltningarna och allmänheten i medlemsländerna publiceras sammandragen av konsekvensanalyserna på (nästan) alla officiella EU-språk. Ofta och även i detta fall finns den fullständiga versionen av konsekvensanalysen dock tillgänglig enbart på engelska.

De som har ett aktivt intresse kan ta del av den betydligt utförligare egentliga konsekvensanalysen SEC(2010) 1034 (pdf):

COMMISSION STAFF WORKING DOCUMENT: IMPACT ASSESSMENT: Accompanying document to the Proposal for a DECISION OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL establishing the first radio spectrum policy programme; Brussels, 20.9.2010 SEC(2010) 1034 final (78 sidor)



Ralf Grahn

torsdag 2 juni 2011

EU: Sverige om radiofrekvenser och radiospektrumpolitik

När användningen av tjänster som hör till telefoni och mobilt internet ökar är det av avgörande betydelse att så kallat radiospektrum, eller lediga frekvenser, finns tillgängligt, konstaterade den svenska regeringen i ett kort pressmeddelande efter mötet i det så kallade TTE-rådet: Telekområdet den 27 maj 2011.

Det ungerska ordförandeskapet i EU-rådet hade sammanställt en rapport om framstegen för att anta ett första program för radiospektrumpolitiken:

Det fanns ett stort stöd för ordförandeskapets rapport och kommissionens önskan att förhandlingarna om ett första program för radiospektrumpolitik ska kunna slutföras snarast. Det inkommande polska ordförandeskapet bekräftade att det ska arbeta för att förhandlingarna ska vara klara före årets slut.

Rådet, TTE-rådet, telekområdet

I princip utgör Europeiska unionens råd ett organ, ungefär som 'regeringen', men det möts i olika konstellationer beroende på ämne, på liknande sätt som olika politikområden har tilldelats departement eller ministerier i medlemsländerna.

Rådskonstellationen TTE-rådet ansvarar för ekonomiskt viktiga frågor som gäller transport, telekommunikation och energi, vilka är avgörande för tillväxtstrategin Europa 2020 (EU2020). Men sammansättningen den 27 maj 2011 behandlade i huvudsak frågor om telekommunikation (därav den något förenklade beskrivningen 'telekområdet').


Sverige

Som vanligt erbjöd regeringen i Sverige hyfsad information inför rådsmötet. Intresserade läsare hittar bakgrundsinformation i pressmeddelandet: Inför telekområdet den 27 maj 2011.

Regeringen beskriver nuläget och ambitionerna:

Att lediga frekvenser, eller radiospektrum, finns tillgängligt är av avgörande betydelse när användningen av tjänster som hör till telefoni och mobilt internet ökar. Detta är också innebörden i den radiospektrumpolitik som medlemsländerna ska enas om, och som diskuterats både i rådet och Europaparlamentet. Ministrar med ansvar för telkomfrågor kommer till Bryssel den 27 maj för att på ett rådsmöte få en lägesrapport av kommissionen om förslaget om ett första program för radiospektrumpolitik. Statssekreterare Marita Ljung deltar från Sverige.

Kommissionen presenterade ett lagförslag om radiospektrumpolitik i september 2010. I förslaget uppmanas medlemsländerna att frigöra frekvensutrymme för trådlöst bredband. För att åstadkomma detta föreslås bl.a. att medlemsländerna tilldelar det s.k. 800 MHz-bandet för trådlösa bredbandstjänster senast 1 januari 2013. Det finns ett krav på att särskilt beakta täckning i glest befolkade områden så att människor även där ska få tillgång till en snabb uppkoppling.

Frågan är viktig för Sverige som ligger långt framme och som redan har gjort en tilldelning av frekvensutrymme via Post- och telestyrelsen. Det gör att en utbyggnad av nya snabba bredbandstjänster kan komma igång vilket är av stor betydelse såväl för industrin som för människor i hela landet.

I kommissionens digitala agenda är målet att alla medborgare i EU ska ha tillgång till bredband senast år 2013 och tillgång till snabbt och ultrasnabbt bredband senast år 2020. Detta ska ske genom att tillräckliga mängder radiofrekvenser görs tillgängliga i EU. Den digitala agendan ingår som ett av sju huvudinitiativ i Europa 2020-strategin.

Europaparlamentet har behandlat frågan en första gång. Enligt planen ska förslaget färdigförhandlas under det polska ordförandeskapet hösten år 2011.

Den kommenterade dagordningen innehåller mer exakta referenser till kommissionens förslag och den fortsatta behandlingen av förslaget till program för radiospektrumpolitik (EU radio spectrum policy programme, RSPP).



Ralf Grahn