fredag 22 januari 2010

Diskriminering saboterar fri rörlighet i EU

Sedan EEC-fördraget 1957 har fri rörlighet för personer varit en av de viktigaste målsättningarna inom den europeiska integrationen. Lika länge har all diskriminering på grund av nationalitet varit förbjuden.



Direktivet 2004/38 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier syftar till att klargöra och stärka EU-medborgarnas rättigheter.

I praktiken framhärdar många företag och enskilda med att ställa orimliga och diskriminerande krav, som gör ett löje av den fria rörligheten.



Ett kort inlägg på bloggen Talking about the EU – Moving on up (21 januari 2010) – satte igång en diskussion där medborgare berättar om absurda svårigheter när de flyttar till ett annat EU-land (Storbritannien).

Enkla och vardagliga frågor som att få en EU-identitetshandling accepterad, öppna ett bankkonto, hyra en bostad, hitta ett rimligt avtal för mobiltelefon eller bredband kan leda till problem som från Kafka. Uppfinningsrikedomen hos privata företag och hyresvärdar verkar outsinlig när det gäller att sätta käppar i hjulet för den fria rörligheten.

Viviane Reding som i den nya EU-kommissionen svarar för rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap har en vildvuxen undervegetation av hinder att röja upp.



Läs och kommentera gärna på Talking about the EU.

Vad har du eller dina vänner råkat ut för?

Vad kan göras?





Ralf Grahn




P.S. Journalisten Nicolas Grosverheyde skriver sakkunnigt om säkerhetspolitiken och försvarsfrågorna i Europeiska unionen på bloggen Bruxelles2 (på franska).

Inläggen på Bruxelles2 och mer än 500 andra europabloggar finns behändigt samlade på den flerspråkiga bloggaggregatorn Bloggingportal.eu. Du kan även beställa ett RSS-flöde över de färska rubrikerna.

Svenska bloggar med inriktning på Europa kan anmäla sig hos Bloggingportal.eu för att förbättra sin synlighet och öka sin genomslagskraft.

Där finns för övrigt även mina andra eurobloggar: Grahnlaw (in English) och Eurooppaoikeus (på finska).

Inga kommentarer: