fredag 30 november 2007

Europavalet 2009

Enligt Fördraget om Europeiska unionen (i Lissabonfördraget artikel 8a.4) ska de politiska partierna på europeisk nivå bidra till att skapa ett europeiskt politiskt medvetande och till att uttrycka unionsmedborgarnas vilja.

I går tog Europaparlamentet ett viktigt steg på vägen genom att med klara röstsiffror (538 för, 74 emot, 10 blanka) med vissa ändringar godkänna Jo Leinens rapport om finansieringen av politiska partier och stiftelser på europeisk nivå.

En europeisk publik sfär förutsätter politiska partier på EU-nivå, men hittills har flertalet av de europeiska partierna varit enbart lösa koalitioner av nationella partier. Europapartierna har överskuggats av de politiska grupperna i Europaparlamentet, för att inte tala om aktörerna i den nationella politiken.

Ändå handlar det om den nivå som – i en värld som globaliseras – allt mer avgör förutsättningarna för både säkerhet och välstånd.

De nya reglerna förväntas träda i kraft i början av nästa år. De ger de europeiska partierna bättre möjligheter att verka, men mycket återstår att göra för europapartierna.

Här kommer de nationella partierna att spela en stor roll. Dels bestämmer de i partierna på EU-planet, dels är de den naturliga kanalen för att höja medvetandet om att europapartierna finns och vad de gör.

Inte heller det räcker. Det är inte nog att europapartierna blir aktiva, de måste bli interaktiva.

Det gäller för dem att skapa möjligheter till deltagande för politiskt intresserade personer, något som PES (Party of European Socialists) har inlett genom ett öppet samråd kring programmet inför Europaparlamentsvalet 2009.

***

Valet i juni 2009 kommer inte att sakna betydelse. Allt mera av framtidens utmaningar måste hanteras gemensamt, ovanför det nationella planet. Om Lissabonfördraget träder i kraft enligt planerna, kommer det nya Europaparlamentet att vara en mer jämbördig lagstiftare med rådet på nya områden.

De tongivande politiska rörelserna planerar att nominera sina kandidater till posten som ordförande för EU-kommissionen. På så sett personifieras valkampanjen på Europanivå och valresultatet kan få ökad betydelse.

***

I Lissabonfördraget (artikel 9d.7) heter det:

”Med hänsyn till valen till Europaparlamentet och efter lämpligt samråd skall Europeiska rådet med kvalificerad majoritet föreslå Europaparlamentet en kandidat till befattningen som kommissionens ordförande. Denna kandidat skall väljas av Europaparlamentet med en majoritet av dess ledamöter. Om denna kandidat inte får majoritet, skall Europeiska rådet med kvalificerad majoritet inom en månad föreslå en ny kandidat som skall väljas av Europaparlamentet i enlighet med samma förfarande.”

Det är svårt att tro att stats- och regeringscheferna kunde frångå kandidaten för den politiska rörelse som segrat i parlamentsvalet. Dessutom skulle Europaparlamentet sannolikt rata ett sådant förslag.

Genom Lissabonfördraget tar Europeiska unionen ett kliv mot ett parlamentariskt styrelseskick, där väljarnas röst avgör.

***

Fullt ut förverkligas inte den parlamentariska demokratin. Europeiska rådet och rådet (regeringarna och medlemsstaterna) behåller makten i de avgörande frågorna såsom ”konstitutionen”, långtidsbudgeten samt utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken. I många fall kan de sägas garantera maktlösheten, eftersom de viktigaste frågorna förutsätter enhälliga beslut (liberum veto).

Även när det gäller kommissionens sammansättning är medlemsländernas ställning stark (artikel 9d.7 andra och tredje stycket):

”Rådet skall i samförstånd med den valda ordföranden anta förteckningen över övriga personer som det föreslår till ledamöter av kommissionen. Dessa skall väljas på grundval av förslag från medlemsstaterna i enlighet med kriterierna i punkt 3 andra stycket och punkt 5 andra stycket.

Ordföranden, unionens höge representant för utrikes- och säkerhetspolitik och de övriga kommissionsledamöterna skall kollektivt godkännas vid en omröstning i Europaparlamentet. På grundval av detta godkännande skall kommissionen utses av Europeiska rådet med kvalificerad majoritet.”

***

Europapartierna utvecklas, utmaningarna europeiseras, Europaparlamentets behörighet ökar, valkampanjen personifieras och kommissionens ordförandeval parlamentariseras.

Europavalet år 2009 blir ett val av första rangen.


Ralf Grahn


Källor och bakgrund:

Europaparlamentet: Pressmeddelande om finansiering av europeiska politiska partier; torsdagens omröstningsresultat; torsdagens antagna beslut om partifinansieringen;
http://www.europarl.europa.eu

Wikipedia: European Parliament election, 2009; http://en.wikipedia.org/wiki/European_Parliament_election,_2009

torsdag 29 november 2007

House of Lords kräver konsoliderat EU-fördrag

Eftersom Europeiska unionens råd och de övriga institutionerna vägrat publicera konsoliderade versioner av Lissabonfördraget, har jag efterlyst publicering av regeringarna i medlemsländerna, av icke-statliga organisationer såsom tankesmedjor och forskningsinstitut samt av kommersiella förlag (även om lagstiftning inklusive förslag borde vara tillgängliga gratis för var och en). Jag har diskuterat olika argument för publiceringen, bland annat fördragen, EU:s egna regler samt politiska principer om öppenhet och användarvänlighet.

Hittills har jag hittat konsoliderade (uppdaterade) versioner av reformfördraget på tre språk: franska, spanska och engelska.

Fastän de samlade fördragen finns på tre ”stora” språk, kräver EU-institutionernas och regeringarnas omotiverade ovilja fortsatt diskussion.

Jag konstaterar därför med glädje ett ställningstagande av det brittiska överhusets EU-utskott:

“15. We accordingly recommend that, as soon as possible, the Government deposit in Parliament a full and thorough analysis of the changes which the Reform Treaty, on the basis of existing texts, would bring about, drawing attention to the differences from existing Treaty provisions. This should include both a consolidated version of the Treaties as amended by the Reform Treaty and an in-depth policy analysis of the effect of the changes. We expect that all Departments would be involved in the preparation of this material.”

***

Om House of Lords anser att en konsoliderad version av Lissabonfördraget är nödvändig, frågar jag varför Europeiska unionens medborgare ska förnekas tillgång till fullständiga versioner av Lissabonfördraget på sina egna språk.

Studerande, lärare, forskare; lokala, regionala, nationella och EU-tjänstemän; partier och andra medborgarorganisationer; politiker på alla nivåer; journalister; lobbyister; aktiva medborgare; i varje medlemsland finns det människor som behöver läsligare versioner av det reformfördrag som snart ska undertecknas.


Ralf Grahn


Källa:

House of Lords Select Committee on European Union: Thirty-Fifth Report, Chapter 1;
http://www.publications.parliament.uk

tisdag 27 november 2007

EU: Varför ny säkerhetsstrategi?

I slutet av år 2003 antog Europeiska rådet den europeiska säkerhetsstrategin ”Ett säkert Europa i en bättre värld”. Under den tid som gått har Europeiska unionens samlat en del erfarenhet; också de säkerhets- och försvarspolitiska utmaningarna har förändrats.

I november i fjol påpekade Europaparlamentet att Nato, i händelse av ett angrepp från ett tredjeland på EU:s territorium, fortfarande är garanten för unionens kollektiva försvar. Men EU är på väg mot en säkerhets- och försvarsunion, som omfattar både yttre och inre säkerhet.

Europaparlamentet ville stärka utvecklingen genom en inre marknad på försvarsområdet, ett gemensamt system för satellitspaning och luftburen markövervakning, gemensamma telekommunikationsstandarder och en permanent Medelhavsflotta inklusive kustbevakning.

Europaparlamentet efterlyste en revidering av den europeiska säkerhetsstrategin år 2008.

Frankrikes president Nicolas Sarkozy har, senast när han talade inför Europaparlamentet, betonat vikten av att förnya Nato och bygga upp ett gemensamt europeisk försvar.

I European Security Review omfattar Stephen Pullinger tanken om att revidera säkerhetsstrategin år 2008.

Pullinger anser att det behövs kriterier för Europeiska unionens väpnade interventioner. Krishanteringsoperationerna måste beredas omsorgsfullt. Den nuvarande säkerhetsstrategin nämner terrorismen, spridningen av massförstörelsevapen, regionala konflikter, stater i upplösning och den organiserade brottsligheten som de främsta hoten. Det måste analyseras närmare hur hoten samverkar och hur de kan mötas.

Enligt Pullinger behövs det en klarare bild av balansen mellan terrorbekämpning och EU-medborgarnas mänskliga rättigheter. Spridningen av kärnvapen kan kräva intensifierade åtgärder, eftersom risken finns för att hoten från radikala terrorister, skurkstater och massförstörelsevapen kan sammanfalla.

Det är nödvändigt att utnyttja EU:s militära och säkerhetsresurser mycket effektivare än i dag för trupper som går att sätta in i fredsuppdrag.

Den inre säkerheten kräver också mer uppmärksamhet i strategin. Sådana frågor är naturkatastrofer (även till följd av klimatförändringen), energiförsörjningen, livsviktig infrastruktur och gränsbevakning.

Pullinger anser att det i framtiden blir allt viktigare att involvera Europaparlamentet i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt i EU:s fredsoperationer.

***

Hotbilderna och säkerhetsutmaningarna gör det lätt att se varför Europeiska unionen behövs. Revideringen av säkerhetsstrategin är ett steg i riktning mot större trygghet för oss medborgare.


Ralf Grahn


Källor:

Parlamentet yrkar på en förstärkt europeisk säkerhets- och försvarspolitik; Europaparlamentet, 16.11.2006; http://www.europarl.europa.eu

Nicolas Sarkozy: Discours du Président de la République Française M. Nicolas SARKOZY devant le Parlement européen ; Strasbourg, le mardi 13 novembre 2007 ; http://www.elysee.fr

Stephen Pullinger: Revising the European Security Strategy: Building a secure Europe in a better world; ISIS Europe; European Security Review, Number 35 October 2007;
http://www.isis-europe.org

söndag 25 november 2007

Gordon Brown om Europa

När Gordon Brown höll sitt utrikespolitiska tal handlade det enligt inledningen on Storbritanniens unika ställning i världen och om att främja det nationella intresset. I ett tal på fem sidor rymdes faktiskt någonting om Europeiska unionen med:

“Through our membership of the European Union – which gives us and 26 other countries the unique opportunity to work together on economic, environmental and security challenges – and the Commonwealth, and through our commitment to NATO and the UN, we have the capacity to work together with all those who share our vision of the future. And I do not see these as partnerships in competition with each other but mutually reinforcing.”

Stycket som mer specifikt handlade om Europeiska unionen gav en antydan om en strävan:

“I want to play my part in helping the European Union move away from its past preoccupation with inward looking institutional reform and I will work with others to propose a comprehensive agenda for a Global Europe – a Europe that is outward looking, open, internationalist, able to effectively respond both through internal reform and external action to the economic, security and environmental imperatives of globalisation.”

***

Daniel Korski, vid European Council on Foreign Relations (ECFR), utropa två hurrarop för talet: ett för att det angav att EU kan bredda medlemsländernas politiska möjligheter och ett för att det blockade utåt mot utmaningarna i världen.

Korski saknade dock positive ställningstagande för de nya “byråkratiska arrangemangen” i Lissabonavalet och för utvidgningen av unionen.

***

Jag undrar. Kommer detta att beteckna den nivå av engagemang, klarhet i visioner och konkretion i förslag som ECFR förväntar sig av Europeiska unionen och medlemsländernas ledare?

I så fall var det slöseri med energi och pengar att grunda tankesmedjan.

Det var knappast en stor överraskning att Gordon Brown praktiskt taget negligerade Europeiska unionen, men att också ECFR?

Låt oss hoppas att mer ingående och omfattande europeiska analyser snart ser dagens ljus.


Ralf Grahn


Källor:

Gordon Brown: Lord Mayor’s Banquet Speech: PM outlines foreign policy priorities; 12 November 2007; http://www.number10.gov.uk

Daniel Korski: Two cheers for Gordon Brown’s speech; The European Council on Foreign Relations (ECFR), 13 November 2007; http://www.ecfr.eu

lördag 24 november 2007

Polen: kyrkan och staten

I Frankrike är åtskillnaden mellan kyrka och stat (laïcité) en av de grundläggande republikanska värderingarna. I Polen är det annorlunda.

I onsdags uppmanade de polska katolska biskoparna landets nya regering att stå fast vid det polska undantaget beträffande Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Enligt Lissabonfördraget (artikel 6.1) blir stadgan juridiskt bindande även om den inte tas in i själva fördraget. I nuet är stadgan politiskt bindande i stöd av ett gemensamt uttalande av institutionerna vid Europeiska rådets möte i Nice i december 2000. Stadgan ingick i det konstitutionella fördraget, men det trädde ju inte i kraft.

Unionsrättens enhet minskas dock av ett antal undantag (opt-outs) som utgjort priset för att nå enhälliga beslut. Ett av dessa undantag finns i protokoll nummer 7 om Polens och Förenade kungarikets tillämpning om stadgan om de grundläggande rättigheterna. Vad protokollet verkligen innebär kommer att bli en grannlaga fråga för jurister under kommande år. Jag citerar:

”Artikel 1

1. Stadgan skall inte utvidga Europeiska unionens domstols, eller någon av Polens eller Förenade kungarikets domstolars möjlighet att fastslå at Polens eller Förenade kungarikets lagar och andra författningar, administrativa praxis eller administrativa åtgärder är oförenliga med de grundläggande rättigheter, friheter och principer som den bekräftar.

2. I synnerhet, och för att skingra varje tvivel, innehåller avdelning IV i stadgan ingenting som medför rättigheter tillämpliga på Polen eller Förenade kungariket som kan bli föremål för rättslig prövning, utom i den mån Polen eller Förenade kungariket har föreskrivit sådana rättigheter i sin nationella lagstiftning.

Artikel 2

Om det i en bestämmelse i stadgan hänvisas till nationell praxis och nationell rätt, skall den vara tillämplig på Polen eller på Förenade kungariket endast i den mån de rättigheter och principer som den innehåller erkänns i Polens eller Förenade kungarikets praxis eller rätt.”

***

I stadgan om det nya EU-fördraget och i stadgan om grundläggande rättigheterna avgränsas tillämpningsområdet i repriser (till lust och leda).

Ändå finns det en gemensam förklaring (nummer 29) som betonar samma frågor (andra stycket):

”Stadgan utvidgar inte tillämpningsområdet för unionsrätten utöver unionens befogenheter och fastställer inte någon ny befogenhet eller uppgift för unionen, och ändrar inte de befogenheter och uppgifter som fastställts genom fördragen.”

Polen har ytterligare avgett en egen förklaring (nummer 51) om Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna:

”Stadgan påverkar inte på något sätt medlemsstaternas rätt att lagstifta på området för allmän moral, familjerätt samt skyddet för människans värdighet och respekt för människans fysiska och moraliska integritet.”

(I en annan förklaring, nummer 53, meddelar Polen att landet respekterar de sociala rättigheterna och arbetstagarnas rättigheter i stadgan.)

***

Mitt syfte med exkursen var att visa varför europarätten är en så pervers njutning. I stället för en klar och redig grundlag (som den amerikanska) har vi grundfördrag som är långa som nödår och detaljerade till tusen. Men inte heller det räcker; dessutom ska vi ha en uppsjö av materiella undantag och skiftande politiska förklaringar.

Eftersom vi ännu inte har en svensk konsoliderad version av Lissabonfördraget, måste reformfördragets ändringar läsas jämsides med de gällande fördragen. Dessutom måste förekomsten av protokoll och förklaringar konstateras och deras innebörd tolkas, punkt för punkt.

***

I sak är både Polen och Storbritannien medlemmar av Europarådet och bundna av dess konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, inklusive den europeiska människorättsdomstolens domar.

EU-stadgan kan i korthet sägas vara en uppdaterad version av Europakonventionen, så att den även innehåller senare bestämmelser som har tillkommit genom tilläggsprotokoll samt genom EU:s nu gällande regler om medborgarskap i vid mening.

EU-stadgan tillför egentligen ingenting nytt, den bara samlar och synliggör det som redan är gällande rättigheter och principer. Den tillför inte unionen några nya befogenheter.

Ändå leder rädslan eller behovet att profilera sig till att två länder friskriver sig. Magna Chartas hemland Storbritannien fruktar att de egna medborgarna kunde få nya rättigheter på arbetsmarknaden. Polens förra regering ville en gång för alla ta avstånd från homosexuella äktenskap, aborter och annan styggelse.

***

Tillbaka till Polen och politiken. De katolska biskoparna tar klart ställning i moraliska frågor som hör till området för den världsliga lagstiftningen. I Spanien har kyrkan bedrivit aktiv opposition mot regeringens planer på (världslig) medborgarfostran i skolorna.

Hur långt är det berättigat att kyrkan eller kyrkorna uttrycker sina åsikter i moralfrågor, direkt uppviglar till civilt motstånd eller försöker styra folkets och lagstiftarnas röstningsbeteende?

Den nya polska regeringen har profilerat sig som europavänlig, men ratificeringen av reformfördraget kräver två tredjedelars majoritet i parlamentet, vilket förutsätter stöd av den moralkonservativa oppositionen. Lech Kaczynski sitter kvar som president och han kunde lägga in sitt veto mot en misshaglig ratificering.

Regeringen har valt att krypa till korset. Polen står fast vid undantaget.


Ralf Grahn


Källor:

Polens Bischöfe gegen die EU-Grundrechte-Charta; Deutsche Welle, 22.11.2007;
http://www.dw-world.de

Poland’s New Cabinet Retains EU Charter Opt-Out; Deutsche Welle, 23.11.2007;
http://www.dw-world.de

fredag 23 november 2007

Reformtryck för EU:s finanser?

Ännu har jag inte hittat en enda forskare som sagt sig vara belåten med Europeiska unionens långtidsbudget. Kanske har jag inte letat tillräckligt?

”Det nuvarande systemet för EU:s intäkter är ogenomskinligt, komplicerat och orättvist.”

Det intressanta med uttalandet är inte innehållet, utan att det kommer från en tungviktspolitiker, Österrikes tidigare förbundskansler Wolfgang Schüssel. (I ett tidigare inlägg redogjorde jag för den svenska europaministern Cecilia Malmströms tal vid Sieps årskongress.)

Schüssel fortsätter med att säga att systemet måste ändras. Förhandlingarna om det nuvarande finansiella perspektivet (2007 – 2013) visade att det gällande regelverket har nått vägs ände. Han betonar särskilt vikten av att Europeiska unionen kan sprida stabilitet i grannskapet. Tillräckliga resurser är nyckeln till framsteg, så de österrikiska partierna har uppmanat regeringen att utreda en EU-skatt som kunde gälla till exempel valutahandel, flyg, sjöfart eller naturresurser. (Däremot utesluter han en skatt på inkomster eller lön.)

Man kan självfallet fundera över vissa betoningar: Länderna i EU:s grannskap intresserar säkert Österrike. En EU-skatt på sjöfart skulle kanske inte drabba Österrike hårdast.

Det viktiga är dock att även politiker i första ledet börjar intressera sig för EU:s budgetöversyn 2008-2009 och för den finansiella ramen från år 2014. Utan reformtryck blir det inte reformer.


Ralf Grahn


Källa:

Wolfgang Schüssel: Europe’s Finances – The old system at its limits; Bertelsmann Stiftung & CAP, Center for Applied Policy Research; Spotlight Europe, November 2007;
http://bertelsmann-stiftung.de/spotlight

torsdag 22 november 2007

Ny europeisk säkerhetsstrategi

I december 2003 antog Europeiska rådet den första heltäckande utrikespolitiska strategin för Europeiska unionen. ”Ett säkert Europa i en bättre värld – En europeisk säkerhetsstrategi” (European Security Strategy, EES) har blivit det grundläggande aktstycket för EU:s målsättning att bli en global aktör; i korthet att exportera säkerhet för att inte importera osäkerhet.

Det är inte bara EU-ledarna och eliterna som talar sig varma för fred och säkerhet; Europeiska unionens medborgare kräver mera och bättre åtgärder av EU.

Sven Biscop vid Egmontinstitutet har analyserat den europeiska säkerhetsstrategin och hur målsättningarna har förverkligats. Trots att säkerhetsstrategin som konsensusdokument glider över vissa frågor och uppvisar luckor, har det blivit en måttstock och referensram för EU: utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.

Enligt Biscop är Europa en potentiell världsmakt. Genom att säkerhetsstrategin antogs har EU:s roll som internationell aktör stärkts. EES kunde erbjuda ännu större fördelar om den strategiska debatten och utvärderingen av politiken sätts i system. Huvudfrågan är inte om EES ska skrivas om eller inte. Frågan är snarare om EU förverkligar strategin på ett verkningsfullt sätt.

Oberoende av detta har arbetet för att redigera om eller snarare skriva en ny säkerhetsstrategi – en EES 2.0 – startat.

Sveriges utrikesminister Carl Bildt angav tonen när han talade inför Utrikespolitiska Institutets internationella konferens om EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska utmaningar:

“The European Security Strategy that was adopted then [late 2003] broke new ground, and there is little doubt that it has stood the test of time and served us well. But it was never meant to be just a stone tablet preserved for eternity, but rather a living document that would evolve and develop as the European Union developed and as its strategic environment and the challenges associated with it evolved. Much has happened since 2003.”

När den nya europeiska säkerhetsstrategin utarbetas ger processen Europeiska unionen möjligheter att bedöma de nya strategiska utmaningarna för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik, fylla igen luckorna i det nuvarande aktstycket, försöka nå längre i samförståndet i svåra frågor för att skapa mer sammanhållning och konsekvent handling samt att analysera bristerna i genomförandet hittills.

Med tanke på de grundläggande intressen som står på spel har Europeiska unionens medborgare rätt att vänta sig verkliga framsteg på vägen mot ett säkrare Europa i en bättre värld.


Ralf Grahn


Källor :

Ett säkert Europa i en bättre värld – En europeisk säkerhetsstrategi; Bryssel den 12 december 2003;
http://consilium.europa.eu/uedocs/cmsUpload/031208ESSIISV.pdf

Sven Biscop: The ABC of European Union Strategy: Ambition, Benchmark, Culture; Egmont Paper 16; Brussels, October 2007; http://www.egmontinstitute.be

Carl Bildt: Tal på engelska av Carl Bildt om EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska utmaningar; Stockholm, den 9 november 2007; http://www.regeringen.se

tisdag 20 november 2007

Kommissionen och kritiska röster

I dag ska EG-kommissionen publicera grönboken om jordbrukspolitikens så kallade hälsokontroll. Jordbrukskommissionären Mariann Fischer Boel har i flera tal berett jordmånen för de föreslagna finjusteringarna av den gemensamma jordbrukspolitiken. Genom läckor är diskussionsunderlaget känt i praktiskt taget slutlig form, men de intresserade kan se vad Europeiska unionens nyhetsportal har att erbjuda i eftermiddag.

Medborgarjournalistiken fyller brister i den officiella informationen. Jag ska nämna tre exempel från bloggosfären för dem som vill få en alternativ belysning av EU:s gemensamma jordbrukspolitik:

Wyn Grant står bakom bloggen Common Agricultural Policy http://commonagpolicy.blogspot.com där händelser i den gemensamma jordbrukspolitiken kommenteras.

Jack Thurston är primus motor för Farmsubsidy.org http://www.farmsubsidy.org som aktivt försöker skapa öppenhet kring jordbruksbidragen. Organisationen har begärt och i vissa fall processat för att få ut uppgifter från kommissionen och medlemsländerna med stöd av offentlighetslagstiftningen.

Samme Jack Thurston sköter aktivt bloggen CAP Health Check http://caphealthcheck.eu där hans sitt färskaste inlägg, i dag, kritiserar kommissionens förslag för bristande ambition: Commission proposals lack ambition.

De kritiska rösterna talar för oss.


Ralf Grahn

måndag 19 november 2007

Milibands utmaningar

När den brittiske utrikesministern David Miliband talade i Brygge, inför College of Europe, nämnde han utmaningar de enskilda staterna är alltför små och världsstyret alltför svagt att möta. Århundradets utmaningar är globala till sin räckvidd, inte nationella.

Osäkerheten och hoten år 2030 är klara. Inte ett Europa i krig inom sina gränser, utan i kamp med krafter utanför gränserna. Globalt kapital, människor och varor som man inte har slutit fred med. Religiös extremism och splittring utanför dörren. Osäkerhet rörande energin och en klimatförändring som hotar både tryggheten och välståndet. Konflikter och bristande stabilitet i regioner där vi har både ekonomiska och moraliska intressen.

***

Trots att Miliband försäkrade att Europeiska unionen varken ska bli en superstat eller en supermakt, leder hans lägesbeskrivning logiskt till behovet att se över EU:s mål och medel på alla plan: strategier, institutioner, resurser och operativ handling.

James Rogers, på bloggen Global Power Europe, har kritiserat bristen på logik. Det behövs både mjuk och hård makt i världen.

För egen del ska jag kort kommentera Milibands utmaningar med tanke på Europeiska unionens kommande prioriteringar.

Den yttre säkerheten är den grundläggande kollektiva nyttigheten, men i morgondagens värld kan den inte tryggas av de enskilda nationalstaterna. Det är på tiden att EU:s medlemsländer lyckas samla sig kring en fungerande utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik, inklusive utvecklingen av ett gemensamt försvar. Det är nödvändigt att EU och Nato övervinner dödläget i sina relationer och finner fungerande samarbetsformer för det transatlantiska samarbetet.

Mjukare medel är bland annat EU:s utvidgning och grannskapspolitik, rättvisa handelsregler med omvärlden, utvecklingshjälp och humanitära aktioner. Europeiska värden som demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstaten hör till våra bästa potentiella exportvaror för en bättre värld.

Klimatpolitiken och energin kräver både utrikespolitisk handlingskraft och en fungerande inre marknad.

Den inre säkerheten innefattar gränsbevakning samt kamp mot terrorism, organiserad brottslighet och olaglig invandring. Vi behöver gemensamma åtgärder för arbetskraftsinvandring och regler för asyl.

Ekonomisk tillväxt och nya jobb kräver satsningar på Europas konkurrenskraft. Det gäller att gripa de möjligheter globaliseringen erbjuder, inte värja sig mot den genom kortsiktiga protektionistiska åtgärder.

Solidariteten gentemot de nya medlemsländerna måste finna uttryck som samtidigt skapar verkliga europeiska kollektiva nyttigheter, medan stödet för jordbruk och traditionell kohesion fasas ut.

Dessa politiska prioriteringar förutsätter fortsatta institutionella reformer: effektiva beslut och demokratisk legitimitet på alla områden.

De strategiska tyngdpunkterna bildar även hörnstenarna för EU:s kommande långtidsbudgeter.


Ralf Grahn


Källor:

David Miliband: Europe 2030: Model power not superpower; Brygge, den 15 november 2007; http://www.fco.gov.uk

James Rogers: David Miliband says ’no’ to a European superpower; Global Power Europe, 16 november 2007; http://www.globalpowereurope.eu

söndag 18 november 2007

Sverige och Finland olika

Tidigare har jag konstaterat att Sverige och Finland hör till olika läger beträffande Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik (CAP) och den framtida EU-budgeten i stort. När Finlands regering kämpar för rätten att fortsättningsvis låta skattebetalarna finansiera extra, nationellt stöd för lantbruket i södra Finland, har svenska och danska kommentarer om illojal konkurrens väckt irritation på högsta politiska nivå.

Det som den finska regeringen och folkopinionen upplever som småaktighet och bristande solidaritet – en dolkstöt i ryggen – bottnar i långt mer, nämligen grundläggande skillnader i synen på Europeiska unionens budgetpolitik och jordbrukspolitik.

Jag konkretiserar skillnaderna genom två exempel.

Den svenska regeringen tog ställning till höstens EU-arbetsprogram. Jordbruk och fiske fick följande omnämnanden:

”Den gemensamma jordbrukspolitiken ska ses över och förenklas. Bland de sakfrågor som kan bli aktuella finns borttagande av den obligatoriska trädan, en utfasning av mjölkkvoterna, ökad modulering samt höjning av lägsta nivån på ansökningar för jordbruksstöd. En första diskussion väntas i höst och konkreta lagförslag kommer sannolikt läggas under våren 2008.”

”Regeringen anser att de viktigaste frågorna i samband med översynen är fortsatt marknadsanpassning, budgetbesparing, ökad samstämmighet med övriga politikområden. Det är också viktigt att förändringar av jordbrukspolitiken öppnar dörrar för fortsatta reformer i den kommande budgetöversynen.”

Jord- och skogsbruksministeriet i Finland har nyss tillsatt en arbetsgrupp för att höja jordbrukets inkomster. Regeringsprogrammet är utgångspunkten för arbetsgruppens uppgift:

”I programmet konstateras att den jordbrukspolitik som bedrivs tryggar verksamhetens lönsamhet för aktiva gårdar och en positiv inkomstutveckling för jordbrukarna samt gör det möjligt att hålla kvar produktionen av livsmedel som baserar sig på inhemska råvaror på nuvarande nivå.”

I ett nötskal är skillnaden följande: Sverige vill ta hänsyn till konsumenternas och skattebetalarnas intressen. Finland vill trygga jordbrukarnas inkomster och livsmedelsindustrins vinster.



Ralf Grahn


Källor:

Regeringens EU-arbetsprogram hösten 2007: Jordbruk och fiske; Regeringskansliet, 25 september 2007; http://www.regeringen.se

Arbetsgruppen försöker under ledning av minister Anttila finna vägar att höja jordbrukets inkomster; Jord- och skogsbruksministeriet, 12.11.2007; http://www.mmm.fi => svenska

lördag 17 november 2007

Jordbrukspolitiken: förnyare och bevarare

Den överväldigande majoriteten av Europeiska unionens medborgare, konsumenterna och skattebetalarna, har få vänner vid det bord där EU:s jordbruksministrar sitter. Ett utskott i det brittiska underhuset (House of Commons Environment, Food and Rural Affairs Committee) konstaterade att det finns en väl etablerad grupp reformvilliga länder (Britannien, Danmark, Nederländerna och Sverige). Utskottet välkomnade även samförståndet med Italien om framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Utgångsläget för reformer är blygsamt i en union med 27 medlemsländer.

Trots allt bör man i en demokrati sträva till hållbara motiveringar och upplyst diskussion för att nå fram till en ansvarsmedveten politik och godtagbara resultat.

Några av utskottets slutsatser förtjänar därför att upprepas, eftersom de utmanar bromsklossarna att överväga sina ståndpunkter och åtminstone slipa argumenten för att, i slutändan, ändra sin hållning:

“Further reform of the CAP is both necessary and inevitable.”

“The only long-term justification for future expenditure of taxpayers’ money in the agricultural sector is for the provision of public goods. Payments should represent the most efficient means by which society can purchase the public goods – environmental, rural, social – it wishes to enjoy. For these payments to remain publicly acceptable, it is essential that they relate directly to the public goods provided and that, in turn, these public goods are measurable and capable of evaluation.”

“The objectives of the CAP have remained unchanged for the last 50 years and now seem dated. European agricultural policy has moved on since then, encompassing issues such as rural development, protection of the environment and animal welfare. The UK Government should begin negotiating, at the earliest opportunity, for a redrafting of the existing Article which lays out the objectives of the CAP – Article 33(1) – with the new text reflecting the wider context of modern rural policy.”

“Some of the key issues the UK Government must address in devising and pursuing such a rural policy for the EU should include:

· The prioritisation of objectives (for example, between environmental and rural development considerations)
· The degree of subsidiarity embodied in the new policy
· The relative advantages and disadvantages of financing such a policy – at least to some extent (i.e. co-financing) – at the Member State level
· How much of the current expenditure on the CAP would be required to fulfil the policy objectives chosen
· How best to manage the transition from the current CAP to this new ‘Rural Policy for the EU’
· The extent to which this new rural policy can contribute to the mitigation of, and adaptation to, climate change”

***

Reformfördraget eller Lissabonfördraget rör inte de anakronistiska målsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken (utom att fisket tas in under samma rubrik). Utskottets förhoppning om en snar förnyelse av grundfördragen ligger nog i en avlägsen framtid.

För en utomstående känns det överraskande att konsumenternas och skattebetalarnas intressen behandlas främst indirekt, som logiskt nödvändiga mottagare och betalare av kollektiva nyttigheter. Om regeringarna (jordbruksministrarna) i länderna för status quo inte bekymrar sig särskilt mycket om väljarna som helhet, kunde unionens medborgare i alla fall vara potentiella bundsförvanter för reformlägret.

Kommissionens diskussionsunderlag (grönbok) om översynen av jordbrukspolitiken 2008, utlovad till nästa vecka, ser ut att bli en kursorisk hälsokontroll, utan allvarligare diagnos eller behandling, för att inte tala om kirurgiska ingrepp. Därför ökar betydelsen av den översyn 2008-09 som ska gälla Europeiska unionens hela budget.

I december 2005 beslutade Europeiska rådet i praktiken och i maj 2006 bekräftade det interinstitutionella avtalet att kommissionen uppmanades ”att genomföra en fullständig och omfattande översyn som täcker alla aspekter på EU:s utgifter, inbegripet den gemensamma jordbrukspolitiken, och på inkomster, bland annat Förenade kungarikets rabatt, och lägga fram rapport om detta 2008-2009”.

För Jacques Chirac var löftet kanske ett skämt, men för Europas medborgare är det synnerligen viktigt.


Ralf Grahn


Källor:

House of Commons, Environment, Food and Rural Affairs Committee: The UK Government’s “Vision for the Common Agricultural Policy”; Published on 23 May 2007

Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning; Europeiska unionens officiella tidning 14.6.2006, C 139/1

Jordbrukspolitiken: förnyare och bevarare

Den överväldigande majoriteten av Europeiska unionens medborgare, konsumenterna och skattebetalarna, har få vänner vid det bord där EU:s jordbruksministrar sitter. Ett utskott i det brittiska underhuset (House of Commons Environment, Food and Rural Affairs Committee) konstaterade att det finns en väl etablerad grupp reformvilliga länder (Britannien, Danmark, Nederländerna och Sverige). Utskottet välkomnade även samförståndet med Italien om framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Utgångsläget för reformer är blygsamt i en union med 27 medlemsländer.

Trots allt bör man i en demokrati sträva till hållbara motiveringar och upplyst diskussion för att nå fram till en ansvarsmedveten politik och godtagbara resultat.

Några av utskottets slutsatser förtjänar därför att upprepas, eftersom de utmanar bromsklossarna att överväga sina ståndpunkter och åtminstone slipa argumenten för att, i slutändan, ändra sin hållning:

“Further reform of the CAP is both necessary and inevitable.”

“The only long-term justification for future expenditure of taxpayers’ money in the agricultural sector is for the provision of public goods. Payments should represent the most efficient means by which society can purchase the public goods – environmental, rural, social – it wishes to enjoy. For these payments to remain publicly acceptable, it is essential that they relate directly to the public goods provided and that, in turn, these public goods are measurable and capable of evaluation.”

“The objectives of the CAP have remained unchanged for the last 50 years and now seem dated. European agricultural policy has moved on since then, encompassing issues such as rural development, protection of the environment and animal welfare. The UK Government should begin negotiating, at the earliest opportunity, for a redrafting of the existing Article which lays out the objectives of the CAP – Article 33(1) – with the new text reflecting the wider context of modern rural policy.”

“Some of the key issues the UK Government must address in devising and pursuing such a rural policy for the EU should include:

· The prioritisation of objectives (for example, between environmental and rural development considerations)
· The degree of subsidiarity embodied in the new policy
· The relative advantages and disadvantages of financing such a policy – at least to some extent (i.e. co-financing) – at the Member State level
· How much of the current expenditure on the CAP would be required to fulfil the policy objectives chosen
· How best to manage the transition from the current CAP to this new ‘Rural Policy for the EU’
· The extent to which this new rural policy can contribute to the mitigation of, and adaptation to, climate change”

***

Reformfördraget eller Lissabonfördraget rör inte de anakronistiska målsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken (utom att fisket tas in under samma rubrik). Utskottets förhoppning om en snar förnyelse av grundfördragen ligger nog i en avlägsen framtid.

För en utomstående känns det överraskande att konsumenternas och skattebetalarnas intressen behandlas främst indirekt, som logiskt nödvändiga mottagare och betalare av kollektiva nyttigheter. Om regeringarna (jordbruksministrarna) i länderna för status quo inte bekymrar sig särskilt mycket om väljarna som helhet, kunde unionens medborgare i alla fall vara potentiella bundsförvanter för reformlägret.

Kommissionens diskussionsunderlag (grönbok) om översynen av jordbrukspolitiken 2008, utlovad till nästa vecka, ser ut att bli en kursorisk hälsokontroll, utan allvarligare diagnos eller behandling, för att inte tala om kirurgiska ingrepp. Därför ökar betydelsen av den översyn 2008-09 som ska gälla Europeiska unionens hela budget.

I december 2005 beslutade Europeiska rådet i praktiken och i maj 2006 bekräftade det interinstitutionella avtalet att kommissionen uppmanades ”att genomföra en fullständig och omfattande översyn som täcker alla aspekter på EU:s utgifter, inbegripet den gemensamma jordbrukspolitiken, och på inkomster, bland annat Förenade kungarikets rabatt, och lägga fram rapport om detta 2008-2009”.

För Jacques Chirac var löftet kanske ett skämt, men för Europas medborgare är det synnerligen viktigt.


Ralf Grahn


Källor:

House of Commons, Environment, Food and Rural Affairs Committee: The UK Government’s “Vision for the Common Agricultural Policy”; Published on 23 May 2007

Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning; Europeiska unionens officiella tidning 14.6.2006, C 139/1

fredag 16 november 2007

Lissabonfördraget publicerat i konsoliderad form

En kommentar på min engelska blogg upplyste mig om att det nu finns en engelsk konsoliderad version av reformfördraget eller Lissabonfördraget. Sammanställningen innehåller alltså ändringarna tillsammans med de fördrag som är i kraft. På så sätt går det att se helheten.

Fördragen har ställts samman av Peadar ó Broin vid Irish Institute for European Affairs (IIEA). Webbpublikationen går under namnet Consolidated version of the Treaties amended by the Treaty of Lisbon.

Genom liten texttyp och små radavstånd är sidantalet efter förhållandena rimligt: 191.

Reformfördraget kan laddas ned gratis på adressen http://www.iiea.com

Studerande, lärare, forskare, journalister, politiker och tjänstemän i EU och på nationell, regional och lokal nivå, medborgarorganisationer samt intresserade medborgare har getts ett behändigt verktyg.

När det redan finns franska och spanska versioner (tidigare nämnda) och nu en engelsk, fattas det bara tjugo officiella språk innan Europeiska unionens alla officiella språk är företrädda.

Finns det konsolideringar jag ännu inte har upptäckt? Är arbetet på gång någonstans?


Ralf Grahn

torsdag 15 november 2007

EU:s jordbruk: de avgörande frågorna

I år slukar Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik 55,1 miljarder euro, vilket är 43,6 procent av unionens utgifter. Trots att det underlag för översynen som kommissionen offentliggör inkommande vecka oftast betecknas som en anspråkslös hälsokontroll, borde reformförslagen 2008 tjäna genomgången av EU:s hela budget 2008-09 och samtidigt peka framåt mot den långtidsbudget som ska gälla från år 2014.

Var och en som intresserar sig för Europeiska unionens framtid har därför skäl att tänka igenom de yttersta frågorna för den gemensamma jordbrukspolitiken.

Tamsin Cooper, David Baldock och Martin Farmer ställer fyra grundläggande frågor som kräver övertygande svar:

Vad gör jordbruket så speciellt att det är befogat att styra stora mängder offentliga medel till detta ändamål?

Vilka är de klara målsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken och utvecklingen av landsbygden?

Kan dessa målsättningar uppnås genom nuvarande eller nya åtgärder?

Hur mycket medel behövs för den gemensamma jordbrukspolitiken eller dess efterföljare?

Med lite andra ord gäller det att på vägen mot år 2013 hitta svar på sådana existentiella frågor som: Är det rätt att det allmänna griper in i jordbruket? Om så är fallet, ska politiken vara gemensam? Borde den basera sig på lantbruket? Vilka är målsättningarna för politiken? Vad kostar den?

Forskarna finner två händelseförlopp praktiskt taget självklara: Medlen för den gemensamma jordbrukspolitiken minskas reellt efter år 2013. Det europeiska lantbruket fortsätter utvecklingen mot allt större anpassning till marknaderna.



Ralf Grahn


Källa:

Tamsin Cooper, David Baldock & Martin Farmer: Towards the CAP Health Check and the European Budget Review; IEEP, Institute for European Environmental Policy; 1 September 2007; http://www.ieep.eu

EUs jordbrukspolitik reformeras?

Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik är fortfarande den största utgiftsposten i budgeten. De grundläggande principerna skrevs in i Romfördraget om Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEC). På femtio år har världen förändrats mycket, men inte ramarna för jordbrukspolitiken.

År 1957 var kriget ännu i färskt minne i de sex ursprungliga medlemsländerna och en trygg tillgång till livsmedel ett bekymmer för politikerna. I dag är fetman ett större problem i EU-länderna.

***

Enligt artikel 33.1 i EG-fördraget skall den gemensamma jordbrukspolitiken ha som mål att

a) höja produktiviteten inom jordbruket genom att främja tekniska framsteg och genom att trygga en rationell utveckling av jordbruksproduktionen och ett optimalt utnyttjande av produktionsfaktorerna, särskilt arbetskraften,

b) på så sätt tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard, särskilt genom en höjning av den individuella inkomsten för dem som arbetar i jordbruket,

c) stabilisera marknaderna,

d) trygga försörjningen,

e) tillförsäkra konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser.

***

Jordbruksbefolkningens levnadsstandard prioriteras alltså framom konsumenternas och skattebetalarnas intressen.

Kommissionen förvaltar den gemensamma jordbrukspolitiken under medlemsländernas (rådets) uppsikt. Rådet utfärdar förordningar och direktiv samt fattar beslut, medan Europaparlamentet blott hörs (artikel 37.2 tredje stycket).

Europaparlamentet kan föra fram önskemål om jordbruksbudgeten, men inte fatta bindande beslut om ändringar, eftersom dessa utgifter anses vara obligatoriska. (Reformfördraget eller Lissabonfördraget stärker Europaparlamentets ställning genom att slopa indelningen i obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter.)

Inkommande vecka kommer kommissionen att lägga fram sin syn på 2008 års översyn av jordbrukspolitiken. Ofta används ordet hälsokontroll (CAP health check) för att beskriva översynen.

Uppgifter som sipprat ut i offentligheten tyder inte på att översynen kommer att medföra särskilt djupgående förändringar, något som den gärna använda termen hälsokontroll ger en antydan om.

På grund av jordbrukets centrala roll i unionens budget, får detta följder för den allmänna budgetöversynen 2008-09, där alla inkomster och utgifter ska ingå, inklusive jordbruket och budgetrabatterna.

Utsikterna för radikala reformer är dock inte stora då heller, eftersom överenskommelsen år 2002 mellan Frankrikes Jacques Chirac och Tysklands Gerhard Schröder tilläts flyta in i den nuvarande budgetramen, som tryggar jordbruksutgifterna till slutet av år 2013.

Särskilt Frankrike har envetet försvarat den gemensamma jordbrukspolitiken, till och med på bekostnad av de möjligheter ett avtal under världshandelsorganisationen WTO:s Doharunda skulle erbjuda industrin och servicenäringarna i Europa.

Finlands roll är intressant. Å ena sidan uppträder landets företrädare som pådrivare när det gäller att ta till vara de möjligheter globaliseringen erbjuder och att förbättra Europeiska unionens konkurrenskraft genom reformer i Lissabonagendans anda. Å andra sidan har Finland upprepade gånger bildat front tillsammans med Frankrike och andra länder för att skydda jordbruket mot förändrings- och reformtryck.

Sverige har tillsammans med Storbritannien hört till de länder som konsekvent har drivit på frihandel, ekonomiska reformer och en radikal förnyelse av den gemensamma jordbrukspolitiken.


Ralf Grahn

onsdag 14 november 2007

Angela Merkel får Karlspreis 2008

Förbundskansler Angela Merkel har utsetts till mottagare av staden Aachens Karlspreis 2008. Beslutet togs i god tid, eftersom den högtidliga överlåtelsen sker den 1 maj 2008.

Priset, som har instiftats till minnet av Karl den store, motiveras denna gång med Merkels förtjänster att övervinna stillaståendet, återvinna handlingsförmågan och finna ny gemensam kraft för Europa.

Reformfördraget, förhandlingsförmågan och diplomatin samt engagemanget för att fördjupa den europeiska integrationen framförs som Merkels särskilda förtjänster.

År 2007 var det Javier Solana som förlänades Karlspriset av det som för omkring 1200 år sedan var Karl den stores residensstad i ett kejsardöme vars område rätt långt sammanföll med de sex länder som bildade den Europeiska kol- och stålgemenskapen, EEC och Euratom.

***

Merkel visade framtassarna redan när den senaste långtidsbudgeten för Europeiska unionen syddes ihop. Som ordförande för G-8 fick hon president Bush att ta ett steg mot de europeiska ståndpunkterna i klimatfrågan.

När EU:s medborgare hade snuvats på möjligheten till ett samlat konstitutionellt fördrag, var det Merkel och den tyska diplomatin som bärgade resterna genom att skapa förutsättningarna för reformfördraget eller Lissabonfördraget, som ska undertecknas den 13 december 2007.

Lösningarna är långt ifrån idealiska, men utgående från de institutionella begränsningarna kunde de svårligen ha blivit mycket bättre.

Den närmaste tiden kommer inrikespolitiken att kräva mycket av Merkel, eftersom den stora koalitionen knakar i fogarna. Socialdemokraterna oroas över Merkels popularitet och har tagit en klar vänstersväng.


Ralf Grahn


Källa:

Karlspreis 2008: Begründung des Direktoriums der Gesellschaft für die Verleihung des Internationalen Karlspreises zu Aachen and die Bundeskanzlerin der Bundesrepublik Deutschland, Frau Dr. Angela Merkel; http://www.karlspreis.de

tisdag 13 november 2007

EU:s budget och medborgarnas intressen

Tänk om Europeiska unionens budget skulle reformeras så att den tjänade medborgarnas intressen? En så radikal förändring skulle kräva en grundläggande reform av budgetreglerna.

Enligt Sebastian Dullien ja Daniela Schwarzer visade Europeiska rådets förhandlingar om den nuvarande långtidsbugeten (2007–2013) att det nuvarande förfarandet har nått vägs ände. Klausulen om en budgetöversyn 2008–09 är ett medgivande om detta. Forskarnas sammanfattning av nuläget är klar:

”the EU budget is generally judged as being in a complete mismatch to the tasks the EU has assigned itself.”

När medborgarna i förhandlingarna företräds av medlemsländernas regeringar, är resultaten inte nödvändigtvis effektiva, demokratiska eller godtagbara. Europeiska unionens medborgare kan inte ge uttryck för sina gemensamma uppfattningar om vilka utgifter som borde prioriteras, och de kan inte genom val ändra preferenserna. Rådet fattar de avgörande besluten (budgetram, intäkter), så Europaparlamentets behörighet och ansvar för budgeten är begränsade.

I framtiden behöver Europeiska unionen en politiskt ansvarig regering, som gör upp ett förslag till budget. Europaparlamentet beslutar om både intäkter (skatter) och utgifter. Det folkvalda Europaparlamentet vore den centrala budgetmyndigheten, viktigare är rådet.

I stället för jordbruk och regionalpolitik skulle Europeiska unionens medel riktas in på att främja en hållbar ekonomisk tillväxt. På så sätt skulle Lissabonstrategin för tillväxt och jobb tilldelas mera resurser på EU-nivå, särskilt för stora gemensamma projekt inom forskning och utveckling.

Budgeten skulle även ges en ny uppgift: stabiliseringen av ekonomin på unionsnivå.

Inkomsterna och utgifterna skulle utnyttjas för att utjämna konjunkturerna.

Dessutom skulle åtminstone medlemmarna i den ekonomiska och monetära unionen (EMU) ges ett nytt instrument för att utjämna konjunkturerna. Den nya ”stabilitetspelaren” kunde enligt forskarna skapas genom en arbetslöshetsförsäkring på EU-nivå, kompletterad av de nationella systemen.

***

Om medlen används för nyttigare ändamål än i nuet, gagnar det medborgarna genom de arbetsplatser som bevaras och uppstår. Det nya systemet vore även demokratiskt legitimt.



Ralf Grahn


Källa:

Sebastian Dullien & Daniela Schwarzer: Integrating the macro-economic dimension into the EU budget: reasons, instruments and the question of democratic legitimacy; EU-Consent EU-Budget Working Paper No. 4; August 2007; http://www.eu-consent.net

måndag 12 november 2007

Margot Wallström och medborgarna

Margot Wallström, ansvarar som viceordförande i EU-kommissionen för relationerna mellan institutionerna och för kommunikationen. Den 29 oktober 2007 sade hon i en intervju för Parliamentmagazine:

“We must continue to encourage a public debate on the future of the European union. The citizens of Europe need to know how the new treaty will affect them. And EU leaders need to know what the citizens of Europe think – not just about the treaty and the institutional changes it brings, but also about the wider questions.”

***

Jag delar hennes åsikt.

Det första steget för att återställa mitt förtroende för EU:s institutioner och ledare vore att publicera de samlade, konsoliderade versionerna av Lissabonfördraget (reformfördraget) på webben, på Europeiska unionens samtliga officiella språk.



Ralf Grahn

söndag 11 november 2007

Finland uppmuntrar till öppenhet?

Finland uppmuntrar EU till större öppenhet lyder rubriken för fredagens pressmeddelande. Statsrådet säger bland annat följande:

”Finland har fredagen den 9 november sänt ett brev om Europeiska unionens öppenhetspolitik till EU-ordföranden Portugal. Finland anser att främjandet av öppenheten i ministerrådets verksamhet är en viktig del av förverkligandet av principen om god förvaltning, liksom även främjandet av medborgarnas möjligheter till information och inflytande.”

”Finland anser att medlemsländerna och rådets sekretariat bör bättre informera den stora allmänheten om webbutsändningar och tillgängliga dokument. Man bör även fästa ännu större uppmärksamhet vid användarvänligheten i fråga om rådets webbsidor och webbutsändningar. Dessutom bör man diskutera hur offentlighetspraxis gällande rådets överläggningar bättre skulle kunna utnyttjas i den information om EU som riktas till medborgarna.”

***

Pressmeddelandet utgår från rådets politik för öppenhet (som jag behandlade den 31 oktober 2007 under rubriken EU:s öppenhetspolitik på min dåvarande svenska blogg, http://grahnblawg.blogg.se). Det är säkert riktigt att rikta brevet till rådet, eftersom beredningen, förhandlingarna och övervakningsförfarandena mellan regeringarna är det svarta hålet för transparensen i Europeiska unionen.

Den finska regeringen nämner också helt riktiga principer. God förvaltning, medborgarnas möjligheter till information och inflytande (deltagande) samt användarvänlighet är alla lovvärda målsättningar för offentlig kommunikation.

***

Unionens viktigaste och mest brådskande informationsuppgift är just nu att publicera något läsligare, uppdaterade sammanställningar av reformfördraget. Eftersom publiceringen av Lissabonfördraget i konsoliderad form är angelägen, är det bäst att det sker på webben, särskilt som en webbpublikation kan uppdateras vid behov. Jämlikhetsprincipen förutsätter att unionens medborgare ges tillgång till de samlade texterna på Europeiska unionens alla officiella språk.

Vad säger statsrådets pressmeddelande om unionens mest skriande kommunikationsbrist, det att rådet har vägrat publicera en uppdaterad, konsoliderad version av Lissabonfördraget innan ratifikationsprocesserna har slutförts?

Ingenting.

Genom att tiga om den mest uppenbara luckan i Europeiska unionens information väcker den finska regeringens pressmeddelande flera frågor än det besvarar.

Spelar det någon roll vilka vackra principer man nämner, om den mest konkreta bristen får hänga i luften? Är det inte snarare så, att upprepningen av upphöjda ideal minskar trovärdigheten och ökar främlingskapet när de konkreta handlingarna går stick i stäv med principerna? Vill Finlands regering putsa bort fläcken från sin sköld genom att ta upp andrahandsfrågor och allmänna principer?

Vad uppmuntrar Finlands regering till, på riktigt?


Ralf Grahn


Källa:

Finland uppmuntrar EU till större öppenhet; Statsrådets kommunikationsenhet; Pressmeddelande 326/2007, den 9 november 2007; http://www.vn.fi => svenska

lördag 10 november 2007

Lissabonfördraget läsligare 2009?

När får Europeiska unionens medborgare tillgång till läsligare versioner av reformfördraget som också kallas Lissabonfördraget?

Det senaste svaret från en av EU-institutionerna antyder att samlade, konsoliderade texter kan publiceras år 2009, eventuellt. Jag citerar svaret från Europe Direct:


“The consolidated version will be available only when the Draft Reform Treaty is signed and ratified by the Member States.”

Lissabonfördraget är Europeiska unionens viktigaste dokument i nuet. Medborgarna står i centrum för Europaprojektet, har vi fått höra.

Motstridigt så det förslår när Europeiska unionens institutioner blankt vägrar att offentliggöra en aning mer läsliga och begripliga versioner av de nya fördragen och medlemsländer som yvs över sin öppenhet moltiger.



***

Nu måste tankesmedjor, vetenskapliga forskningsenheter och medborgarrörelser rädda förutsättningarna för en demokratisk EU-debatt.

Det finns några föredömen: Statewatch på engelska, Real Instituto Elcano på spanska och IEE-ULB på franska (och delvis på engelska).


Ralf Grahn

fredag 9 november 2007

Lissabonfördraget: konsoliderad text

På Valéry Giscard d’Estaings blogg för demokrati i Europa tog en av kommentatorerna, Jacques Roman, i två inlägg upp behovet av konsoliderade versioner av reformfördraget (Lissabonfördraget). Jag citerar:

« On attend avec impatience la publication du texte « consolidé » (autrement dit, en bon français, codifié) que les juristes-linguistes de l’UE ont déjà établi, semble-t-il, - mais qui, sauf erreur, ne se trouve pas sur l’Internet. Quand le texte codifié aura été publié, on y verra plus clair (tout de même), mais déja nous savons à quoi nous en tenir. »

« La transparence démocratique exige que les deux textes soient publiés très vite, en marquant (en caractères gras par exemple) les dispositions nouvelles par rapport. »

***

Tala om öppenhet, demokrati, dialog eller debatt – grundförutsättningen är att det finns konsoliderade versioner av Europeiska unionens viktigaste dokument i nuet: Lissabonfördraget.

Vad svarar kommissionen om publiceringen?

”Någon hel samlad text finns inte ännu och vi kan idag inte ge ytterligare information när.”

Inga åtgärder, ingen tidtabell, ingenting; medborgarnära så det förslår.


Ralf Grahn

onsdag 7 november 2007

Dadaistiskt reformfördrag

José M. de Areilza avfyrar en bredsida mot reformfördaregets beredningssätt och form. Europeiska unionens Lissabonfördrag anger han som ett lågvattenmärke. Några citat:

”Lisbon is one of the lowest points in European integration, in terms of living up to ideals and the demands of democratic process and political debate.”

“Plus, leaders not wanting to publish a consolidated version of the new Treaty until it is ratified, European citizens should not waste their time reading the new rules of the game, written in non-sensical Dada fashion.”

“In any case, policy improvements do not justify the total departure from the rhetoric of bringing citizens and institutions closer.”

***

Jämförelsen med den intelligensfria dada-konsten görs av en spansk professor i europarätt som har bekantat sig med det publicerade reformfördraget.

Kravet att genast publicera konsoliderade fördrag blir starkare.


Ralf Grahn


Källa:

José M. de Areilza: Treaty of Lisbon: ”jamais vu”; Blogeuropa.eu, 3.11.2007 ; http://blogeuropa.eu

tisdag 6 november 2007

Lissabonfördraget: Demokrati, dialog och debatt?

Är jag den enda som gnäller över reformfördragets lika med Lissabonfördragets nuvarande publicerade form?

Nej, det är jag inte. Låt oss se vad några meriterade européer har sagt.

Valéry Giscard d’Estaing, som ledde det konvent som tog fram förslaget till det konstitutionella fördraget, kallade det nya fördraget en förteckning med ändringar och oläsligt för medborgarna:

”Le traité de Lisbonne se présente ainsi comme un catalogue d’amendements aux traités antérieurs. Il est illisible pour les citoyens, qui doivent constamment se reporter aux textes des traités de Rome et de Maastricht, auxquels s’appliquent ces amendements.”

***

Europaparlamentarikerna och euroskeptikerna Jens Peter Bonde beskrev Lissabonfördragets oläslighet så här i inledningen till sin webb-bok om reformfördraget:

”They have managed to make the new text as difficult and inaccessible as humanly possible. The amendments can only be read by a few initiated specialists who are generally in favour.”

***

Den kände experten i europarätt och viceordföranden i konventet Giuliano Amato gav följande bedömning på basen av det uppdrag medlemsländernas ledare gav regeringskonferensen (enligt EUobserver):

”They decided that the document should be unreadable. If it is unreadable, it is not constitutional, that was the sort of perception.”

***

Flera vittnesmål behövs knappast. Reformfördraget är helt enkelt omöjligt att läsa och förstå för Europeiska unionens medborgare, är våra vittnens samsyn.

Det nya fördraget innehåller i princip enbart ändringarna, men dessutom valde de juridiska experterna en presentationsteknik som gör det mödosamt att se helheten även när man jämför med de nuvarande fördragen. Hade hela stycken konsekvent skrivits ut, i logisk följd, hade läsandet varit något lättare.

Jag har inte sett någon motivera i offentligheten varför en så läsarovänlig presentationsteknik valdes.


***

Många av oss minns kommissionens Plan D för demokrati, dialog och debatt.
För en kort tid sedan talade Margot Wallström om medborgarnas deltagande som en nödvändig förutsättning för Europaprojektet:

“It will not be possible to continue this project of European integration without the citizens and without their participation.”

***

Trots detta har Europeiska rådets medlemmar inte visat tecken på någon som helst brådska att ge Europeiska unionens medborgare riktig, tillräcklig och användarvänlig information om förslaget till Lissabonfördrag.

Kanske medlemsländernas ledare rentav vill skapa ett tomrum som kan fyllas genom vilseledande och oriktig propaganda från de politiska ytterlighetselementen, någonting som ser ut att vara på gång i Storbritannien och Frankrike.

Om våra politiska ledare inte inser att läsligare bastexter är nödvändiga för en demokratisk debatt i EU, kan deras blunder alienera även de medborgare som uppfattar Lissabonfördraget som ett framsteg i förhållande till Nicefördraget och som skulle föredra normala ratifikationsförfaranden genom parlamenten.

Om inte rådet omedelbart publicerar konsoliderade versioner av Lissabonfördraget, kunde kommissionen som företräder allmänintresset eller Europaparlamentet som representerar medborgarna rätta misstaget genom snabb publicering.

Omedelbar publicering på webben av Lissabonfördraget i konsoliderad form, på samtliga officiella språk, är EU:s viktigaste och mest brådskande kommunikationsuppgift. Det handlar om en grundförutsättning för ett demokratiskt samtal.

Eller är Plan D för demokrati, dialog och debatt enbart ett dåligt skämt?



Ralf Grahn


Källor:

Le blog de Valéry Giscard d’Estaing, pour la démocratie en Europe : La boîte à outils du traité de Lisbonne ; 26 octobre 2007 ; http://vge-europe.eu

Jens Peter Bonde: New name – Same Content: The Lisbon Treaty – is it also an EU Constitution? 2nd edition, 22 October 2007

The Commission’s contribution to the period of reflection and beyond: Plan-D for Democracy, Dialogue and Debate; Brussels, 13.10.2005, COM(2005) 494 final

Wallström wants more citizens’ engagement but no referenda; EurActiv 18 September 2007; http://www.euractiv.com

Fortsätter här

Jag fortsätter bloggen Grahnblawg här.

Tidigare inlägg finns på http://grahnblawg.blogg.se