lördag 22 december 2007

Lissabonfördraget: EU:s mål

Varför har Europeiska unionen bildats? Vad vill medlemsländerna främja eller uppnå genom att förena sina krafter i gemensamma institutioner som kräver laganda? Varför har medlemsländerna gått in för att, mer eller mindre effektivt, samverka på olika områden?

Storbritanniens utrikesminister David Miliband gav åtminstone ett delsvar när han talade om hoten mot vårt välstånd och vår säkerhet: Nationalstaterna är, trots sina starka sidor, alltför små för att lösa de stora problemen skilt för sig, och den globala styrelsen är alltför svag.

För mig är Europeiska unionens målsättningar godtagbara. De återspeglar i mitt tycke europeiska värderingar som rimligtvis borde tilltala även nordbor. Hållbar utveckling, miljö och andra mål lägger grunden för gemensam handling.

Tveksammare är jag om medlemsländerna har gett unionen tillräckliga redskap för att bemöta de övergripande gemensamma hoten effektivt. Samtidigt kunde unionen vist avstå från en irriterande reglering av petitesser som har väldigt lite att göra med de stora hoten och utmaningarna.

Säkerheten är det grundläggande behovet. Utmaningarna borde mötas genom en gemensam utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik, men denna ser inte ut att klara av Alexander Hamiltons enkla test om att medlen ska vara anpassade till målet (alltså tillräckliga): “the means ought to be proportional to the end” (The Federalist, Number XXIII).

Regeringskonferensen 2007 ser, trots förbättrad intern koordinering, ut att ha stärkt de underliggande centrifugala krafterna, vilka försämrar möjligheterna till verksamma beslut och fördjupar det demokratiska underskottet.

***

Europeiska unionens nuvarande mål finner man i artikel 2 i EU-fördraget och artikel 2 i EG-fördraget. Lissabonfördraget (EU:s officiella tidning 17.12.2007, C 306/1) smälter samman Europeiska gemenskapen med Europeiska unionen. Därför är det på sin plats att artikeln om målsättningarna ger oss en bild av helheten.

När det konstitutionella fördraget arbetades fram var det självfallet en fråga som sysselsatte konventet och regeringskonferensen 2004. Reformfördraget utgår därför från artikel I-3 i konstitutionen, men för in ett antal modifikationer.

***

Stundom liknar tvisterna mellan medlemsländerna gnabb mellan småbarn. Franska regeringsföreträdare har lyckönskat sig själva för att målsättningarna i Lissabonfördraget inte längre erbjuder medborgarna en inre marknad ”där det råder fri och icke snedvriden konkurrens”. Andra länder kan finna tröst i att den inre marknaden och dess regler om konkurrens utgör hörnstenar i integrationen även framöver.

Ytterligare tröst bjuder ett protokoll om den inre marknaden och konkurrens, enligt vilket den inre marknaden innefattar en ordning som säkerställer att konkurrensen inte snedvrids.

Den franska känslan av underlägsenhet har djupa rötter. Tyska industrimän, brittiska köpmän, amerikanska kapitalister, polska rörmokare och kinesiska entreprenörer har alla satt spår i självförtroendet hos en stor nation. Jämsides med den europeiska integrationens stora historia löper den lilla historian om Frankrikes strävan efter politiskt skyddade lösningar. Enligt franska sagesmän ska det visserligen inte längre kallas protektionism, utan just skydd.

***

I jämförelse med det konstitutionella fördraget beskriver det förnyade EU-fördraget området med frihet, säkerhet och rättvisa utförligare i artikel 2.2, medan den inre markandens funktion tvärtemot har snoppats av i artikel 2.3 såsom jag beskrev ovan.

Det ekonomiska systemet är självfallet en avgörande fråga, även om många av de påståenden man möter i den politiska debatten ser ut att syfta snarare till skrämsel än till upplysning. Detta gäller faktiskt på två politiska flyglar. Söker man en aning så hittar man bjärta uttalanden om EU som ett allt förkvävande socialistiskt projekt av totalitärt slag lika väl som grälla beskrivningar av en union som har grundlagsfäst ultraliberalistisk utsugning.

Samförståndet i Lissabonfördraget företräds av en ”social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft” (artikel 2.3).

Det växande euroområdet får i reformfördraget ett motiverat omnämnande (artikel 2.4). Det handlar ju om en av kärnorna i den fördjupade integrationen.

Betydelsen av Europeiska unionens värden som bas för dess målsättningar framhävs även beträffande de internationella relationerna (artikel 2.5).

***

Lissabonfördraget (EU:s officiella tidning 17.12.2007, C 306/1) ändrar fördraget om Europeiska unionen genom att ersätta artikel 2 med en ny

Artikel 2

1. Unionen ska ha som mål att främja freden, sina värden och folkens välfärd.

2. Unionen ska erbjuda sina medborgare ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser, där den fria rörligheten för personer garanteras samtidigt som lämpliga åtgärder vidtas avseende kontroller vid yttre gränser, asyl, invandring samt förebyggande och bekämpande av brottslighet.

3. Unionen ska upprätta en inre marknad. Unionen ska verka för en hållbar utveckling i Europa som bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt och på prisstabilitet, på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt på en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö. Den ska främja vetenskapliga och tekniska framsteg.

Den ska bekämpa social utestängning och diskriminering samt främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna och skydd av barnets rättigheter.

Den ska främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt solidaritet mellan medlemsstaterna.

Den ska respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald och sörja för att det europeiska kulturarvet skyddas och utvecklas.

4. Unionen ska upprätta en ekonomisk och monetär union som har euron som valuta.

5. I sina förbindelser med den övriga världen ska unionen bekräfta och främja sina värderingar och intressen samt bidra till skydd av sina medborgare. Den ska bidra till fred, säkerhet, hållbar utveckling av vår jord, solidaritet och ömsesidig respekt mellan folken, fri och rättvis handel, utrotning av fattigdomen och skydd för de mänskliga rättigheterna, särskilt barnets rättigheter, samt till strikt efterlevnad och utveckling av internationell rätt, inklusive respekt för principerna i Förenta nationernas stadga.

6. Unionen ska sträva mot sina mål med lämpliga medel, beroende på de befogenheter som den tilldelas i fördragen.

***

I punkt 6 nämns befogenheterna, och dem har jag ägnat mig åt på min engelska blogg där genomgången av det konsoliderade Lissabonfördraget fortsätter.

Se http://grahnlaw.blogspot.com


Ralf Grahn

fredag 21 december 2007

EU: Storbritanniens utanförskap allt tydligare

I dag blev nio nya länder en del av Schengenområdet för fri rörlighet inom Europeiska unionen. Invånarna i Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern kan känna att de inte längre är EU-medborgare av andra klass. På det praktiska planet blir det bekvämare att resa inom området som numera omfattar 24 stater. Nu gäller det landgränserna och hamnarna, medan flygplatserna följer om några månader.

Av de nya medlemsländerna inför Malta och Cypern euron i årsskiftet. Slovenien var först bland de nya medlemmarna genom introduktionen i början av år 2007. Flertalet av de nya EU-länderna vill bli medlemmar i EMU, men villkoren är hårda för de tidigare planekonomierna, vilka redan har åstadkommit en otrolig övergång till att bli fungerande marknadsekonomier. Kriterierna för inflationen och det offentliga hushållet tolkas även strängt.

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EU:s officiella tidning 14.12.2007, C 303/1) blir juridiskt bindande för alla nya medlemsländer utom Polen, om Lissabonfördraget (EU:s officiella tidning 17.12.2007, C 306/1) träder i kraft.

Av de tolv nya medlemmarna är alla utom Cypern och Malta medlemmar i Nato, som fortfarande är grunden i Europeiska unionens försvar och försvarsgarantier även om förnuftet talar för en framtida fördjupning inom EU:s ram.

Gränserna mellan de nya och de gamla EU-medlemmarna håller på att suddas ut. Allt flera av EU-kärnorna blir gemensamma.

***

Medaljen har en baksida. De äldre medlemsländer som står utanför centrala samarbetsområden blir allt mera isolerade. Mot denna bakgrund är det förståeligt att den nya regeringen i Danmark vill pröva möjligheten att genom en folkomröstning avstå från landets undantag i EU-samarbetet.

Särskilt Storbritannien har den senaste tiden drivit allt längre ut i Atlanten. De negativa folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna utnyttjade Storbritannien av inrikespolitiska skäl för att befria sig från det konstitutionella fördrag landet hade undertecknat. I förhandlingarna om reformfördraget genomdrev den brittiska regeringen nya allmänna försämringar och ställde nya oförhandlingsbara krav på friskrivning från gemensamma regler.

Statsminister Gordon Brown har låtit bli att besöka Europeiska unionens institutioner i Bryssel, något som Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkozy gjorde omedelbart när de tillträdde sina ämbeten. Brown har haft synnerligen litet att säga om EU, utom att unionen borde öppna sig mot omvärlden och låta bli att reformera sina institutioner framöver.

Genom att inte delta i ceremonin för undertecknandet av Lissabonfördraget lyckades Brown mobilisera protester från både EU-motståndarna och proeuropéerna på hemmaplan. Hans beteende kan knappast ha skaffat honom nya vänner bland EU-ländernas ledare heller, eller främjat brittiska intressen i unionen, där den i stort vettiga ekonomiska politik britterna företräder kunde ha en viktig bundsförvant åtminstone i kommissionen.

Browns murrighet har ingalunda minskat den hatstämning mot ”Bryssel” som piskas upp av Murdochpressen och präglar det brittiska debattklimatet. (Att tala om euroskeptiker är att använda en förskönande omskrivning.)

***

Självpåtagen isolering får politiska följder. När Valéry Giscard d’Estaing på sin blogg besvarade en fråga om den kommande ordföranden för Europeiska rådet, manade han till stor omsorg vid valet av person. Den som väljs borde komma från ett land som ingår i eurozonen och i Schengenområdet samt omfattar EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

Det var uteslutning av varje brittisk företrädare (inklusive Tony Blair) med 3 – 0.

***

Eurozonen och Schengenområdet växer och den nya polska regeringen vill bli av med landets friskrivning från de grundläggande rättigheterna. Storbritannien hör inte till en enda av kärnorna i EU-samarbetet och antalet gelikar minskar ständigt.

Det finns ett område där Förenade konungariket utan tvekan skulle platsa, om den politiska viljan (och insikten) fanns: försvaret.

Storbritannien har den förnämsta militära kapaciteten bland EU-länderna och landet ingår i Nato. Men det är bindningen till USA som gör att Storbritannien snarare stjälper än hjälper till att bygga upp en trovärdig europeisk försvarsförmåga i förening med det transatlantiska band Nato erbjuder.

På sikt är det ändå ett europeiskt försvar (under demokratisk kontroll) med försvarspakten Nato som mellanstatlig länk över Atlanten, som är visionen för Europeiska unionen. Här är president Sarkozy närmare sanningen än Brown.

Det brittiska utanförskapet börjar bli grundmurat.

***

Nu har parlamentet i Skottland röstat för en brittisk folkomröstning om Lissabonfördraget. Regionparlamentet har enbart uttryckt en åsikt, eftersom frågan avgörs av parlamentet i London. Men ställningstagandet ökar trycket i det brittiska parlamentet och bland folket mot Browns linje att ratificera Lissabonfördraget den parlamentariska vägen.

Eftersom Labourpartiet samtidigt sjunker som en sten i opinionsmätningarna, är det möjligt att Browns linje att inte genomföra en folkomröstning bryter samman. Det finns knappast någon som tror att en folkomröstning om ett EU-fördrag kan vinnas i dagens Storbritannien (oberoende av vad det innehåller i sak).

Förfaller Lissabonfördraget är det svårt att tänka sig att flertalet av EU-ländernas ledare, hjärtligt trötta på snart 35 år av brittisk obstruktion, skulle inleda en ytterligare förhandlingsrunda för att få britterna med på noterna.

Det ligger närmare till hands att EU-länderna, eller åtminstone de mera integrationsvilliga bland dem, skulle ombilda unionen utan medlemskap av Storbritannien. Den nya unionen kunde sätta in en ny växel i Europaprojektet.

För Storbritannien kan utanförskapet snart förvandlas från språkbild till konkret verklighet.


Ralf Grahn


Källor:

Europeiska kommissionen: Utvidgning av Schengenområdet – EU:s mål om fri rörlighet för personer uppnås; Pressmeddelande den 20 december 2007; http://europa.eu

Europeiska kommissionen: Sixth report on practical preparations for the euro: countdown for Cyprus and Malta; Pressmeddelande den 27 november 2007; http://europa.eu

Nato: NATO Member Countries; http://www.nato.int

New Scotsman: MSPs back EU treaty poll; 19 December 2007;
http://news.scotsman.com

Ylva Nilsson: “Brown straffar ut sig – vem bromsar nu Sarkozy?”; Europa-Nytt den 13 december 2007; http://www.europanytt.se

onsdag 19 december 2007

Finland konsoliderar Lissabonfördraget

I Finland har Europainformationen vid utrikesministeriet nu lovat inhemska konsoliderade versioner av Lissabonfördraget. Det har smugits in på en webbsida som har uppdaterats i dag:


”En så kallad konsoliderad version kommer att sammanställas av det nu undertecknade Lissabonfördraget och EU:s gamla grundfördrag som nu ändras. Den konsoliderade versionen är en sammanhängande text med de gällande artiklarna ur de olika fördragen, och den blir färdig våren 2008.”

Motsvarande text finns på finska.

***

Jag har två kommentarer:

Utmärkt. Myndigheterna rör äntligen på sig.

Varför är tidtabellen så långsam? En webbpublikation av existerande texter kunde sammanställas snabbt, om den goda viljan finns och det finns redan en svensk samlad språkversion, nämligen den som har offentliggjorts av Sieps.

***

Statsministern har utlovat förslaget om ratificering i februari, när riksdagen återvänder från sitt jullov.


Ralf Grahn


Källa:

Europainformationen: Lissabonfördraget undertecknades; Nyheter 18.12.2007, uppdaterad 19.12.2007;
http://www.eurooppatiedotus.fi => Svenska

Lissabonfördraget: spansk uppdatering

Real Instituto Elcano har snabbt uppdaterat den spanska konsoliderade versionen av Lissabonfördraget så att den motsvarar den slutliga texten. Granskningen, liksom den tidigare versionen, har gjorts av José Martín y Pérez de Nanclares och Mariola Urrea Corres.

Det finns även en rätt grundlig inledning till Lissabonfördraget, författad av Martín y Pérez de Nanclares.

På motsvarande sätt borde de övriga konsoliderade språkversionerna ses över.

Den verkliga skamfläcken är dock de nitton språkversioner som ännu saknas. Så länge de inte har getts ut, är allt tal om öppenhet, transparens, jämlikhet, medborgarnära beslut och aktivering av medborgarna dravel.

Varför vill rådet och de övriga EU-institutionerna alienera medborgarna?


Ralf Grahn


Källa:

Real Instituto Elcano: Tratado de Lisboa (la versíon consolidada definitiva);
http://www.realinstitutoelcano.org/wps/portal/rielcano/FuturoEuropa/TratadodeLisboa2007

Lissabonfördraget: EU:s värden

I det nuvarande fördraget om Europeiska unionen anges EU:s värden i artikel 6.1: Unionen bygger på principerna om frihet, demokrati, och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt på rättsstatsprincipen, vilka principer är gemensamma för medlemsstaterna. (Källa: den senaste konsoliderade versionen av fördragen, publicerad den 29 december 2006 i Europeiska unionens officiella tidning, C 321 E/12).

Värdena utgör en måttstock för Europeiska unionens målsättningar, handling och handlingssätt.

Ett kandidatland måste påvisa att dess lagstiftning och förvaltningspraxis fyller de högt ställda kraven för att medlemskapet i ”klubben” ska bli av.

De som redan är medlemsländer måste fortsättningsvis uppfylla samma kriterier för att anses salongsfähiga. Allvarliga brott kan leda till påföljder.

***

Regeringskonferensen 2007 införde Europeiska unionens värden i en ny artikel 1a (EUT 17.12.2007, C 306/11).

Samtidigt fick bestämmelsen en fylligare utformning, genom att man tog över innehållet i artikel I-2 i det konstitutionella fördraget (EUT 16.12.2004, C 310).

Värdena har en omedelbar betydelse för unionens medborgare. Genom dem blir EU en garant för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet och rättigheter för minoriteter. Genom rättsstaten tryggas rättigheterna i praktiken; utan den skulle de övriga värdena bli ett tomt skal.

Mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet samt principen om jämställdhet mellan kvinnor och män har en pedagogisk funktion. De syftar även till att vägleda unionens lagstiftning och förvaltning.

Det är meningen att värdena styr Europeiska unionens verksamhet både internt och externt (i världen).

Friheterna och principerna om de ekonomiska och sociala rättigheterna görs synliga på ett nytt sätt genom Lissabonfördraget, eftersom Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EUT 14.12.2007, C 303/1) blir juridiskt bindande (FEU artikel 6).

Så här långt främjar EU:s värden fred, stabilitet och förutsättningarna för ett gott liv både inom unionen och utanför där EU verkar. Jag ingår gärna i en union som styrs av de angivna värdena och som fungerar som ett exempel för världen i övrigt.

***

Demokratin är en svårare fråga, som återspeglar Europeiska unionens hybridnatur. Ett kandidatland ska visa att det har nått upp till en fungerande demokrati och ett medlemsland ska upprätthålla sitt demokratiska statsskick.

Men Europeiska unionen fyller endast till en del villkoren för en demokratisk styrelseform. Medborgarna företräds direkt i Europaparlamentet, men resonemangen kring det demokratiska i de centrala institutionerna, Europeiska rådet och rådet, är krystade. Den demokratiska kontrollen utövas genom att varje enskild medlem i dessa organ har en demokratisk fullmakt i sitt hemland, som folkvald eller parlamentariskt ansvarig. (Man talar om EU:s dubbla demokratiska legitimitet.)

Det är nog svårt att hitta en normal organisationslära som skulle utgå från att organ kan övervakas effektivt genom att på hemmaplan skilt för sig granska de enskilda företrädarnas förehavanden. Ändå förutsätter européernas säkerhet och välstånd allt mera, att unionen förmår besluta och handla effektivt, även internationellt.

Lissabonfördraget vidgar Europaparlamentets rätt att verka som det andra lagstiftande organet jämsides med rådet (även om de grundläggande frågorna om unionens styrelseskick, inkomster och utgiftsramar förbehålls rådet). Men frågorna om liv och död – utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken – håller medlemsländernas regeringar envetet i sin hand, till stor del utanför en offentlig granskning. Europaparlamentet får nöja sig med att höra rapporter vid angivna tidpunkter, debattera två gånger i året, ställa frågor och uttrycka åsikter.

Det har sagts att Europeiska unionen inte kunde bli medlem i EU på grund av den outvecklade demokratin. Lissabonfördraget lindrar det demokratiska underskottet, men kullkastar inte (det i sig absurda) påståendet.

Vi är sedan länge medborgare i unionen, men våra politiska rättigheter är underutvecklade. Demokratin är Europeiska unionens akilleshäl även när Lissabonfördraget har trätt i kraft.

***

Fördraget om Europeiska unionen (FEU), såsom det ändras genom Lissabonfördraget (EUT 17.12.2007, C 306/1), Allmänna bestämmelser, ny

Artikel 1a

Unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.

***

Min följande artikel om innehållet i Lissabonfördraget kommer att handla om unionens mål (Artikel 2).


Ralf Grahn

tisdag 18 december 2007

Lissabonfördraget publicerat

Det var EU Law Blog som noterade att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har publicerats i EU:s officiella tidning den 14 december (2007/C 303/1) jämte förklaringar avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Även Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Eropeiska gemenskapen, undertecknat i Lissabon den 13 december, publicerades snabbare än jag väntat i officiella tidningen (2007/C 306/01).

Fördraget är uppdelat i en mängd skilda avsnitt som gör det tidsödande att ladda ned. (Kanske finns det ett sätt att ta hem rubbet, men det undgick mig).

Lissabonfördraget är inte en konsoliderad version, utan innehåller enbart ändringarna.


Ralf Grahn


Läs:

EU Law Blog: Lisbon Treaty and Charter Published; December 17, 2007; http://eulaw.typepad.com

lördag 15 december 2007

Samma EU – två fördrag

Det konstitutionella fördraget hade stöpt om de grundläggande bestämmelserna om Europeiska unionen, inklusive stadgan om de grundläggande rättigheterna, till en någorlunda logisk helhet. (Se Fördrag om upprättande av en konstitution för Europa, undertecknat den 29 oktober 2004 och offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning den 16 december 2004, C-serien, nr 310.) Som det nu är, har vi två fördrag: fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Lissabonfördraget är inte ett helt nytt fördrag, utan det ändrar de existerande fördragen, senast ändrade genom Nicefördraget.

Lissabonfördraget är svårläst just för att det i stort innehåller enbart ändringarna. Reformfördraget medför att Europeiska gemenskapen smälter samman med Europeiska unionen. Därför får EG-fördraget också ett nytt namn.

De nya fördragen kommer att heta fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Fördragen har samma rättsliga värde, men i någon mån blir framställningen klarare genom att de grundläggande bestämmelserna om principer och institutioner finns i EU-fördraget medan reglerna om de olika politikområdena hittas i fördraget om EU:s funktionssätt. På så vis kan man säga att EU-fördraget är mer ”konstitutionellt” än fördraget om EU:s funktionssätt.

För svenska läsare är det till stor hjälp att Sieps har publicerat en svensk samlad, konsoliderad version av fördragen, eftersom man då kan skapa sig en bild av helheten. (När jag såg numreringen av de första artiklarna, blev jag något osäker om Sieps version följer den slutliga texten från regeringskonferensen 2007 i början av december, eller om den följer den version som offentliggjordes i oktober.)

Min avsikt är att följa regeringskonferensens 2007 text genom att presentera Lissabonfördraget i konsoliderad form. Jag föreställer mig att en medborgare vid någorlunda sunda vätskor kan tänkas uthärda en artikel i taget.

Mina primitiva kommentarer kan möjligtvis vara till hjälp åt studerande och intresserade medborgare.

Meningen är inte att vara enbart kyligt neutral och saklig, utan jag betraktar fördragen från en EU-medborgares synpunkt.

Förmår unionen förverkliga sina upphöjda ideal med de verktyg som finns? Avgörs rätt frågor på rätt nivå? Fungerar demokratin på EU-nivå?


***

Redan ingressen visade att Europeiska unionen bygger på internationella, mellanstatliga fördrag. De har uppstått i konferenser mellan medlemsstaternas regeringar, senast regeringskonferensen 2007.

De två konventen, det första som beredde stadgan om de grundläggande rättigheterna och det andra som beredde konstitutionen, var intressanta steg mot en öppnare och bredare förankrad beredning, men medlemsstaternas regeringar höll fortfarande i makten att ändra och besluta.

Makten utgår alltså fortfarande från regeringarna, inte från folket. På så sätt utgör fördragen inte en äkta demokratisk konstitution, även om de innehåller bestämmelser av konstitutionell karaktär.

Medlemsländernas regeringar har i Lissabonfördraget valt att ytterligare understryka staternas betydelse, genom ett flertal bestämmelser i själva fördragen och i bilagorna. I artikel 1 betonas att Europeiska unionen ”av medlemsstaterna tilldelas befogenheter för att deras gemensamma mål ska kunna uppnås”. Annars har artikel 1, första stycket, samma lydelse som i gällande fördrag.

Trots detta har medlemsländerna samlat krafterna genom att i viss utsträckning överföra befogenheter (makt) till ett övernationellt plan. Det gör Europeiska unionen unik (sui generis) bland internationella organisationer. Europeiska unionens institutioner har ett mått av lagstiftande, verkställande och dömande makt.

När den europeiska integrationen inleddes var de största bekymren att trygga freden mellan tidigare fiendenationer, att försvara den västliga demokratin mot hotet från det totalitära Sovjetunionen och att höja invånarnas levnadsstandard genom att skapa en gemensam marknad.

Till följd av globaliseringen gäller dagens och morgondagens största utmaningar den internationella och interna säkerheten, miljön och energin samt den allt skarpare ekonomiska konkurrensen i världen.

De nya utmaningarna har sådana dimensioner att de inte effektivt kan bemästras ens av de tidigare stormakterna bland EU-länderna. (Det har inte visat sig lätt att inse och särskilt att ändra handlingssätt i till exempel Storbritannien och Frankrike. För Tyskland och Italien, som förlorade andra världskriget, var det lättare att ompröva sin ställning i grunden och att anpassa sig till gemensamma spelregler och delat ansvar.)

Det andra stycket i artikel 1 är en påminnelse om att även Lissabonfördraget utgör enbart en etapp på vägen mot en fastare sammanslutning mellan de europeiska folken.

För unionens medborgare är det viktigt att besluten fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt.

Vad gäller öppenheten: Europeiska rådets och rådets vägran att omedelbart publicera konsoliderade, läsarvänliga versioner av Lissabonfördraget, kan vägas mot principerna om öppenhet och medborgarnära beslut. Avsaknaden av konsolideringar på alla 23 officiella språk kan bedömas mot principerna om jämlikhet och lika uppmärksamhet. – Principerna ger viktiga argument för förbättringar när EU:s institutioner inledningsvis fungerar otillfredsställande.

Texten i artikel 1, andra stycket, är oförändrad. Skrivsättet är realistiskt: välvilligt och paternalistiskt. Den goda överheten lovar ta hand om oss, att handla för folket. I detta skede i utvecklingen handlar det inte så mycket om att makten skulle utgå från folket eller att besluten skulle basera sig på medborgarna.

Tredje stycket i artikel 1 ersätter motsvarande tidigare stycke. Europeiska gemenskapen (EG, tidigare EEG eller EEC) förpassas till historian genom att smälta in i Europeiska unionen (EU). EG har redan för länge sedan försvunnit från dagligt tal och mediernas rapportering. De korrekta begreppen har använts närmast i officiella sammanhang och av jurister som beflitar sig om gemenskapslagstiftningen. Statsvetarna brukar röra sig i något högre sfärer såsom institutionerna samt utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken, vilka har hört till det mellanstatliga samarbetet inom EU-ramen.

Nu ska distinktionen upphöra att gälla, när gemenskapen efterträds och ersätts av Europeiska unionen. Det betyder att gemenskapens lagstiftning och beslut fortsättningsvis är i kraft.

Om Lissabonfördraget klarar av sin bräckliga bas, behovet av 27 nationella ratificeringar, har vi i framtiden en enda organisation: Europeiska unionen. Därför talar det nya tredje stycket om två fördrag, ”detta” som är fördraget om Europeiska unionen och det andra, som kommer att heta fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. ”Fördragen” avser dem båda.

***

Lissabonfördraget (CIG 14/07) i konsoliderad form, det ändrade fördraget om Europeiska unionen, Avdelning I, Allmänna bestämmelser (tidigare Gemensamma bestämmelser):

Artikel 1

Genom detta fördrag upprättar de höga fördragsslutande parterna mellan sig en Europeisk union, härefter kallad ”unionen”, som av medlemsstaterna tilldelas befogenheter för att deras gemensamma mål ska kunna uppnås.

Detta fördrag markerar en ny fas i processen för att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, där besluten skall fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt.

Unionen ska grundas på detta fördrag och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallade fördragen). Dessa båda fördrag har samma rättsliga värde. Unionen ska ersätta och efterträda Europeiska gemenskapen.


***

Mera som ett kuriosum: Ska-reformen har synbarligen nått regeringskonferensen 2007 mellan den text som lades fram i oktober inför det politiska godkännandet och den slutliga texten, daterad den 3 december, som presenterades för undertecknandet i Lissabon. I de gällande fördragen står det ”skall” och så var det ännu för en dryg månad sedan. Eftersom delar av fördragen får ny lydelse, får vi anta att ”skall” står kvar i äldre stycken, medan det heter ”ska” i nyare avsnitt. Om detta är fallet, kommer den svenska språkdräkten att erbjuda egna ledtrådar för tidsbestämning åt dem som läser framtida konsoliderade svenska versioner av fördragen.

Nästa fördragsinlägg kommer att handla om Europeiska unionens värden.


Ralf Grahn


P.S. En påminnelse om de viktiga konsolideringarna av Lissabonfördraget. Följande har jag hittat:

http://www.iiea.com engelska
http://www.statewatch.org engelska
http://www.assemblee-nationale.fr franska
http://www.realinstitutoelcano.org spanska
http://www.sieps.se svenska
Det är utmärkt att det nu finns en svensk konsoliderad version, utgiven av Sieps. Fortfarande är det skandalöst att rådet som gemensam ram för regeringskonferensen 2007 inte har tagit fram konsolideringar på alla officiella språk.

Dessa konsolideringar baserar sig i allmänhet på texten från oktober, inte regeringskonferensens slutliga version. Den som har behov av vetenskaplig noggrannhet får lova att jämföra med slutdokumentet (CIG 14/07).

Till och med mer än tidigare fördrag tyngs Lissabonfördraget ned av protokoll och förklaringar, ofta dunkla och svårbegripliga. De är väsentliga för att överblicka helheten och undantagen, så det gäller att kolla slutakten (CIG 15/07) där de finns.

Ännu: Jag är tacksam för information om existerande eller planerade konsoliderade utgåvor av Lissabonfördraget på olika språk.

fredag 14 december 2007

Lissabonfördraget på svenska

Jakten på uppdaterade, samlade, konsoliderade, läsliga, användarvänliga versioner av Lissabonfördraget har gett utdelning.

Nu finns det en svensk konsoliderad version av Lissabonfördraget, Europeiska unionens reformfördrag. Den har getts ut av Sieps, Svenska institutet för europapolitiska studier.

Tidigare har jag nämnt de engelska, franska och spanska samlade EU-fördragen, så nu är vi uppe i fyra av unionens 23 officiella språk.

Men 19 språkversioner återstår innan vi kan tala om jämlik behandling för Europeiska unionens medborgare.

Jag är tacksam för information om existerande eller planerade konsolideringar på olika språk.



Ralf Grahn


Källa:

Sieps – Svenska institutet för europapolitiska studier: Ladda ned Lissabonfördraget - Konsoliderad version av EU:s fördrag (pdf); http://www.sieps.se

onsdag 12 december 2007

Lissabonfördraget ingressen

Konferensen mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar (regeringskonferensen 2007) publicerade reformfördragets slutliga text, daterad den 3 december 2007. Rubriken för dokumentet (CIG 14/07) är Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Det förnyade EU-fördragets ingress är en lämplig utgångspunkt när man vill bekanta sig med en del grundläggande drag i den europeiska integrationen. De europeiska värdena styr det gemensamma projektet; något optimistiskt sägs de ha blivit universella.

Merparten av EU-fördragets ingress har samma lydelse som nu. Helt nytt är enbart det andra skälet, som tas över från det konstitutionella fördraget (fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, undertecknat den 29 oktober 2004 och offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning den 16 december 2004, C-serien, nr 310).

Dessutom har man anpassat texten på två ställen, så att hänvisningarna även gäller fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (det nuvarande EG-fördraget).

Här följer Lissabonfördragets konsoliderade ingress.


***

Hans Majestät Belgarnas Konung m fl,

SOM ÖNSKAR slutföra den process som inleddes genom Amsterdamfördraget och Nicefördraget i syfte att stärka unionens effektivitet och demokratiska legitimitet samt förbättra samstämmigheten i dess åtgärder,

HAR ENATS OM att ändra fördraget om Europeiska unionen, fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

och har för detta ändamål som sina befullmäktigade ombud utsett:

-----

VILKA, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form,

HAR ENATS OM FÖLJANDE:


INGRESSEN

SOM ÄR BESLUTNA att övergå till en ny fas i den europeiska integrationsprocess som inleddes med upprättandet av Europeiska gemenskaperna,

SOM HAR INSPIRERATS av Europas kulturella, religiösa och humanistiska arv, ur vilket de universella värden har utvecklats som utgörs av människans okränkbara och oförytterliga rättigheter liksom frihet, demokrati, jämlikhet och rättsstaten,

SOM ERINRAR OM den historiska betydelsen av att delningen av den europeiska kontinenten har upphört och behovet av att skapa en fast grundval för uppbyggnaden av det framtida Europa,

SOM BEKRÄFTAR den vikt som de fäster vid principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt vid rättsstatsprincipen,

SOM BEKRÄFTAR den vikt som de fäster vid de grundläggande sociala rättigheterna såsom dessa fastställs i den europeiska sociala stadgan, som undertecknades i Turin den 18 oktober 1961, och i 1989 års gemenskapsstadga om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter,

SOM ÖNSKAR stärka solidariteten mellan sina folk samtidigt som de respekterar deras historia, kultur och traditioner,

SOM ÖNSKAR ytterligare stärka institutionernas demokratiska karaktär och effektivitet för att sätta dess i stånd att inom en gemensam institutionell ram bättre fullgöra de uppgifter som har anförtrotts dem,

SOM HAR FÖRESATT SIG att stärka och uppnå en konvergens mellan ekonomierna i sina länder samt att upprätta en ekonomisk och monetär union som i enlighet med bestämmelserna i detta fördrag och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt omfattar en gemensam och stabil valuta,

SOM ÄR BESLUTNA att med beaktande av principen om en hållbar utveckling och inom ramen för en förverkligad inre marknad, en ökad sammanhållning och ett förbättrat miljöskydd främja ekonomiska och sociala framsteg för sina folk samt att genomföra en politik som säkerställer att framsteg i fråga om ekonomisk integration åtföljs av motsvarande framsteg på andra områden,

SOM HAR FÖRESATT SIG att införa ett gemensamt unionsmedborgarskap för medborgarna i sina länder,

SOM HAR FÖRESATT SIG att genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, vilken omfattar den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik som i enlighet med bestämmelserna i artikel 17 skulle kunna leda till ett gemensamt försvar, och därmed stärka den europeiska identiteten och självständigheten i syfte att främja fred, säkerhet och framsteg i Europa och i övriga delar av världen,

SOM HAR FÖRESATT SIG att underlätta fri rörlighet för personer, samtidigt som säkerheten och tryggheten för deras folk säkerställs, genom att upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, i enlighet med bestämmelserna i detta fördrag och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

SOM HAR FÖRESATT SIG att fortsätta processen för att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, där besluten fattas så nära medborgarna som möjligt i enlighet med subsidiaritetsprincipen,

SOM BEAKTAR de ytterligare steg som skall tas för att föra den europeiska integrationen framåt,

HAR BESLUTAT att upprätta en europeisk union och har för detta ändamål som befullmäktigade ombud utsett

---

SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form, har enats om följande:

---


***

Lissabonfördraget utgör ett steg till i den långa integrationsprocess som inleddes genom Europeiska kol- och stålgemenskapen och senast har lett till Maastricht-, Amsterdam- och Nicefördragen.

Ingressen avspeglar tydligt att Europeiska unionen, i detta utvecklingsskede, fortfarande i grunden är en mellanstatlig organisation och den juridiska basen består av internationella fördrag.

Där Förenta staternas grundlag inleds med orden ”We the People of the United States”, är det konungar, presidenter, drottningar, en storhertig, en förbundspresident och en regering som utgör den konstituerande församlingen för Europeiska unionen.

Om denna församling får ett skov av givmildhet, kan det hända att Europeiska unionens medborgare ges tillgång till konsoliderade versioner av de förnyade fördragen.


Ralf Grahn

lördag 8 december 2007

Lissabonfördraget åt medborgarna

I dag har vi Europeiska unionens reformfördrag, Lissabonfördraget, i form av två handlingar daterade den 3 december 2007 som rådet har publicerat: slutakten (CIG 15/07) och Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (CIG 14/07).

Regeringskonferensen 2007 (IGC/CIG) har alltså jobbat färdigt och det som återstår är undertecknandet i Lissabon den 13 december.

Eftersom Lissabonfördraget innehåller enbart ändringarna, är det svårläst och kräver jämförelse med gällande fördrag.

Läsliga, eller åtminstone något mindre svårlästa, samlade versioner behövs för att medborgarna ska kunna se helheten. I en union där besluten fattas så öppet och nära medborgarna som möjligt (artikel 1 andra stycket i både det gällande och kommande EU-fördraget) och där unionen ska respektera principen om jämlikhet mellan sina medborgare, som ska få lika uppmärksamhet från unionens institutioner, organ och byråer (artikel 8 i det nya EU-fördraget), bör detta vara en självklarhet långt innan Lissabonfördraget träder i kraft.

Utanför Europeiska unionens institutioner har några konsoliderade versioner av Lissabonfördraget publicerats, på fyra av unionens 23 officiella språk. På engelska finns en konsolidering av Irlands Institute of European Affairs (IIEA) och en av professor Steve Peers (Statewatch Observatory on the Constitution/Reform Treaty). På franska finns Nationalförsamlingens (Assemblée nationale) rapport och på spanska har en konsoliderad version getts ut av tankesmedjan Real Instituto Elcano.

Webbadresserna är följande:

http://www.iiea.com engelska
http://www.statewatch.org engelska
http://www.assemblee-nationale.fr franska
http://www.realinstitutoelcano.org spanska

Om någon känner till konsolideringar på andra språk eller om planer på utgivning, är jag tacksam för information.


Ralf Grahn

fredag 7 december 2007

EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna

Rådet, Europaparlamentet och kommissionen kommer den 12 december 2007 att proklamera Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Ceremonin i Strasbourg ordnas alltså dagen innan Lissabonfördraget undertecknas.

Europaparlamentet godkände för egen del stadgan och förfarandet den 29 november 2007. På rådets webbsidor finns ett förslag om att rådet godkänner förfarandet (dokument 15498/07). Stadgan finns som pdf-fil med dokumentnummer 15535/07.

Politiskt band sig institutionerna vid stadgan om de grundläggande rättigheterna i samband med Europeiska rådets möte i Nice i december 2000. Med små förändringar togs stadgan sedan in i förslaget till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa (publicerat i Europeiska unionens officiella tidning den 16 december 2004, C-serien, nr 310), men blev inte juridiskt bindande eftersom det konstitutionella fördraget förföll.

Genom Lissabonfördraget blir stadgan juridiskt bindande utan att texten tas in i reformfördraget. I stället hänvisar det förnyade EU-fördragets artikel 6.1 till stadgan och ger den bindande verkan.

Jag har inte granskat den nya lydelsen, men för säkerhets skull är det bäst att använda den färskaste versionen även om innehållet torde ligga mycket nära 2004 års version.

Om Lissabonfördraget träder i kraft kommer Europeiska unionens medborgare att omfattas av det modernaste och mest omfattande bindande internationella dokumentet om mänskliga rättigheter.


Ralf Grahn


Källor:

Via Europaparlamentets hemsida kan man hitta intervjun Jo Leinen om EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna: ”Vi har väntat 50 år” samt utöver betänkandet nu även EP:s beslut:
http://www.europarl.europa.eu


Via rådets hemsida kan man söka dokumenten 15498/07 och 15535/07:
http://consilium.europa.eu/

torsdag 6 december 2007

Frankrike och Slovenien ratificerar snabbt

Utrikesutskottet i den franska nationalförsamlingen har lagt fram en rapport som innehåller en konsoliderad (samlad och uppdaterad) version av Lissabonfördraget i den form det godkändes politiskt av stats- och regeringscheferna den 18 oktober 2007. Det är möjligt att jurist-lingvisterna har gjort språkliga justeringar i den slutliga text som i förrgår lades fram på rådets webbsidor om regeringskonferensen 2007.

Frankrike har redan tidigare meddelat att ratificeringen av reformfördraget kommer att gå snabbt. Ratificeringen i parlamentet inleds den 14 december 2007, dagen efter att Lissabonfördraget undertecknats. President Nicolas Sarkozy har uttryckt en förhoppning om att Frankrike kunde föregå med gott exempel genom att vara ett av de första medlemsländerna som ratificerar de förnyade EU-fördragen.

Före ratifikationen behövs en justering av grundlagen, men hela processen antas bli slutförd i början av februari 2008.

Det blivande ordförandelandet Slovenien har en liknande ambition. Landet vill vara ett av de första som slutför ratificeringen av EU-reformfördragen.

***

Medlemsländernas gemensamma målsättning är att de reformerade fördragen kan träda i kraft den 1 januari 2009, före valet av nästa Europaparlament och kommission.

Sannolikt kommer ratificeringen att ske på parlamentarisk väg i 26 av medlemsländerna, medan konstitutionen i Irland kräver en folkomröstning. För parlamenten i 18 medlemsländer – bland dem Finland – kan ratificeringen ske rätt behändigt eftersom det närmast gäller att fastställa förlusterna i förhållande till det konstitutionella fördrag de redan tidigare godkände.


Ralf Grahn


Källor:

EurActiv.fr: La France entamera la ratification du traité européen le 14 décembre ; 21.10.2007 ;
http://www.euractiv.fr/avenir-de-lue/article/france-entamera-ratification-traite-europeen-14-decembre-00419

Janez Lenarčič presented the novelties of the Lisbon Treaty in the National Assembly of the Republic of Slovenia; 4.12.2007; http://www.svez.gov.si

tisdag 4 december 2007

Lissabonfördraget i slutlig lydelse

Ordförandelandet Portugal har meddelat att Lissabonfördraget har publicerats i slutlig lydelse på rådets webbsidor om regeringskonferensen 2007.

Slutakten CIG 15/07 hänvisar till fördragen och innehåller protokollen och förklaringarna på 36 sidor.

Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen CIG 14/07 går på 287 sidor och återfinns i sin ”oläsliga” form.

De nu publicerade versionerna är slutliga, avsedda att undertecknas den 13 december 2007 i Lissabon.


Ralf Grahn


Källor:

Portugals ordförandeskapssidor; http://www.eu2007.pt

Rådets webbsidor om regeringskonferensen 2007 med fördragen under Databas;
http://www.consilium.europa.eu/igcpdf/su/07/cg00/cg00014.sv07.pdf

EU-ordförandeskapet: Slovenien 2008

Enligt det nuvarande fördraget om Europeiska gemenskapen (artikel 203) utövas ordförandeskapet i rådet av varje medlemsstat i sex månader åt gången enligt den turordning som bestäms genom enhälligt beslut av rådet. När Europeiska unionen nu har 27 medlemmar har tiden mellan ordförandeskapen förlängts till omkring fjorton år.

Om Lissabonfördraget träder i kraft den 1 januari 2009, får Europeiska rådet och rådet för utrikes frågor var sin permanenta ordförande och de övriga rådskonstellationerna tar ett steg till mot ordförandeskapstrior i ledningen. De nya bestämmelserna i fördragen behandlade jag i två tidigare artiklar.

***

Portugal har ännu några veckor kvar av sitt ordförandeskap. Eurolandet Slovenien tar över ordförandeskapet den 1 januari och sköter det till den 30 juni 2008. Det är ett krävande åtagande för ett land med två miljoner invånare.

Slovenien är det första av de nya medlemsländerna som kommer att fungera som EU-ordförande. Landet har redan öppnat ordförandeskapets preliminära webbsidor som tas i aktivt bruk den 1 januari. I detta skede hittar man information om Slovenien och man kan beställa pressmeddelanden.

EU-länderna har gradvis försökt öka långsiktigheten i rådets arbete i förhållande till det ursprungliga läget med osammanhängande program för sex månader i taget. Medlemmarna föregick de formella ändringarna i det konstitutionella fördraget och nu Lissabonfördraget genom att komma överens om gemensamma ordförandeskapsprogram för 18 månader. Den första trion bestod av Tyskland, Portugal och Slovenien.

Inom ramen för det gemensamma programmet har Slovenien betonat fyra helheter:
· Europeiska unionens framtid (grundfördragen och de institutionella reformerna)
· utvidgningen av EU och den nya grannskapspolitiken (särskilt Västra Balkan)
· energin
· dialogen mellan kulturerna

Eftersom Slovenien förverkligar det sista skedet i programmet är det sannolikt att det kommer att justeras.

När Frankrike samlade ministrar från den första och andra ordförandeskapstrion, betonade Sloveniens utrikesminister Dimitrij Rupel att landet vill se ett Europa som investerar i människor och arbetar för framtiden.

Ratificeringen av Lissabonfördraget kommer att vara aktuell. Lissabonstrategin för tillväxt och arbetsplatser går in i ett nytt skede. Miljöfrågorna kräver lösningar. Utrikespolitiken innehåller stora utmaningar: fredsprocessen i Mellanöstern, Västra Balkan där EU-integrationen är det enda hållbara perspektivet och Kosovo där Rupel ville nå samförstånd med alla parter.

Slovenien vill bidra till samtalet mellan olika kulturer och religioner, och regeringen har föreslagit att man grundar ett Euro-Medelhavsuniversitet i Piran.

Sloveniens EU-ambassadör Igor Senčar berättade vid ett EPC-seminarium att landet har berett sig för ordförandeskapet sedan 2005. Ljubljana kommer att sätta i gång ratificeringen av Lissabonfördraget strax efter undertecknandet och landet kommer att inleda arbetet med de beslut som behövs för att genomföra de nya bestämmelserna.

Den förnyade Lissabonstrategin kommer inte att förändras radikalt, men man kommer att satsa mera på forskning och innovationer, företagens potential, hjälp åt små och medelstora företag samt en fungerande arbetsmarknad.

Efter Förenta nationernas konferens i Bali i december kommer kommissionen i januari att lägga fram ett omfattande lagstiftningspaket om energi och klimatförändring, med bindande målsättningar om minskade utsläpp. Ambassadören hoppades på ett starkt politiskt stöd av Europeiska rådet i mars. Jämsides kommer arbetet för att liberalisera den inre marknaden för energi och gas att fortsätta.

Enligt Senčar är det viktigt att EU håller medlemskapsperspektivet levande för länderna i Västra Balkan. Kampen mot den organiserade brottsligheten och fortsatta reformer för säkerheten är viktiga i området. Enklare visumregler kunde medföra framsteg som inte är möjliga medan ungdomen i området förblir isolerad från Europa.

Det är viktigt att Europeiska unionen når enighet med USA och Ryssland om Kosovos ställning. Det behövs mod för att göra det möjligt för Serbien att bli en ”strategisk partner” för EU, menade Senčar.

Varje ordförandeskap är viktigt för EU-samarbetet så det finns ett betydande förhandsintresse bland dem som är engagerade i europeiska frågor. Tankesmedjan Notre Europe har aviserat en studie om det slovenska ordförandeskapet av Manja Klemenčič.

***

Efter Slovenien går turen till den andra ordförandeskapstrion:

Frankrike (juli – december 2008)
Tjeckien (januari – juni 2009)
Sverige (juli – december 2009)

Länderna företräder olika linjer i EU-politiken, men senast i juni 2008 ska de kunna lägga fram ett gemensamt program för ordförandeskapen under 18 månader.

Frankrike kan gå till historien som det sista land som skötte ett odelat EU-ordförandeskap, från Europeiska rådet via rådet för utrikes frågor till de övriga rådskonstellationerna. Den franska regeringen bereder ordförandeskapet med enorm energi och hög profil.


Ralf Grahn


Bakgrund och källor:


Slovenian EU presidency website online as of 1 January 2008; http://www.eu2008.si

Slovenia’s Presidency of the Council of the European Union; Government Communication Office; http://www.ukom.gov.si/eng

The programme and priorities of Slovenia’s Presidency of the Council of the EU; Government Communication Office; http://www.ukom.gov.si/eng

Slovenian Foreign Minister Dimitrij Rupel speaks at French Government consultations on the EU’s future; 17 november 2007; http://www.mzz.gov.si

EU Integration and Citizenship – Priorities of the Slovenian Presidency; European Policy Centre, EPC, 3 December 2007; http://www.epc.eu

Notre Europe: en studie om det slovenska ordförandeskapet av Manja Klemenčič har utlovats inom en nära framtid; http://www.notre-europe.eu

söndag 2 december 2007

Ordförandeskapet i Lissabonfördraget

Rådet lagstiftar och utövar budgetfunktionen tillsammans med Europaparlamentet. Rådet fastställer politik och samordnar också enligt fördragen. I det förnyade fördraget om Europeiska unionen (Lissabonfördraget) sköts ordförandeskapet olika beroende på rådskonstellation (artikel 9c.6):

”6. Rådet skall sammanträda i olika konstellationer, över vilka en förteckning skall antas i enlighet med artikel 201b a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Rådet i konstellationen allmänna frågor skall säkerställa följdriktigheten i de olika rådskonstellationernas arbete. Det skall tillsammans med Europeiska rådets ordförande och kommissionen förbereda och säkerställa uppföljningen av Europeiska rådets möten.

Rådet i konstellationen utrikes frågor skall utforma unionens yttre åtgärder enligt strategiska riktlinjer som Europeiska rådet fastställer och säkerställa följdriktigheten i unionens åtgärder.”


Utrikes frågor

Utöver Europeiska rådet får rådet för utrikes frågor en särskild ordförande, som inte följer rotationsprincipen.

Den höga representanten för utrikes- och säkerhetspolitik kommer att leda unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, dels inom rådet, dels som vice ordförande i kommissionen. EU-fördraget i Lissabonfördragets lydelse stadgar skilt om ordförandeskapet (artikel 9e.3):

”3. Den höga representanten skall vara ordförande i konstellationen utrikes frågor.”

Även den höga representanten och därmed ordföranden i rådet för utrikes frågor berörs av förklaring 2 till artiklarna 9b.5, 9b.6, 9d.6, 9d.7 och 9e om behovet att respektera de geografiska och demografiska skillnaderna inom unionen och dess medlemsstater vid valet av Europeiska rådets ordförande, kommissionens ordförande och unionens höga representant för utrikes- och säkerhetspolitik.


Andra rådskonstellationer

Huvudregeln för ordförandeskapet är enligt reformfördraget (artikel 9c.9):

”9. Ordförandeskapet för andra rådskonstellationer än utrikes frågor skall innehas av medlemsstaternas företrädare i rådet på grundval av ett system med lika rotation på de villkor som skall fastställas i enlighet med artikel 201b b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.”

Konstellationen allmänna frågor nämns särskilt (artikel 9c.6) och har speciella uppgifter, att förbereda och säkerställa uppföljningen av Europeiska rådets möten. Det leds enligt huvudregeln av ordförandelandet för vilket det gäller att samarbeta med Europeiska rådets ordförande, kommissionens ordförande (och den höga representanten för utrikes- och.säkerhetspolitik).

Avsikten är alltså att rådet för allmänna frågor ska samordna arbetet i de övriga rådskonstellationerna.

De övriga rådskonstellationerna och ordförandeskapet för dem avgörs av Europeiska rådet enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (artikel 201b):

”Europeiska rådet skall med kvalificerad majoritet anta

a) ett beslut om fastställande av förteckningen över andra rådskonstellationer än de som avses i artikel 9c.6 andra och tredje styckena i fördraget om Europeiska unionen,
b) ett beslut om ordförandeskapet för andra rådskonstellationer än utrikes frågor i enlighet med artikel 9c.9 i fördraget om Europeiska unionen.”

I Lissabonfördragets protokoll nr 10 om övergångsbestämmelser stadgas om rådets konstellationer (artikel 4):

”Fram till ikraftträdandet av det beslut som avses i artikel 9c.6 första stycket i fördraget om Europeiska unionen får rådet sammanträda i de konstellationer som anges i andra och tredje styckena i nämnda punkt samt i de övriga konstellationer över vilka en förteckning skall upprättas genom ett beslut som rådet i konstellationen allmänna frågor skall anta med enkel majoritet.”


Ordförandetrio

Enligt förklaring 3 till artikel 9c.9 i fördraget om Europeiska unionen om Europeiska rådets beslut om utövande av rådets ordförandeskap inleds beredningen så snart Lissabonfördraget har undertecknats:

”Konferensen förklarar att rådet börjar utarbeta beslutet om förfarandena för att genomföra beslutet om hur rådets ordförandeskap skall utövas så snart som fördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen har undertecknats och bör ge sitt politiska godkännande inom sex månader. Ett utkast till beslut av Europeiska rådet, vilket kommer att antas samma dag som nämnda fördrag träder i kraft, återges nedan.”

Utkastet till Europeiska rådets beslut förverkligar systemet med grupper om tre ordförandeländer:

”Artikel 1

Rådets ordförandeskap, med undantag av konstellationen utrikes frågor, skall innehas av på förhand bestämda grupper med tre medlemsstater under en period av 18 månader. Dessa grupper skall sättas samman genom jämlik rotation mellan medlemsstaterna med hänsyn till deras olikartade karaktär och den geografiska jämvikten inom unionen.
Varje medlem i gruppen skall i tur och ordning vara ordförande i alla rådskonstellationer i sex månader, med undantag av konstellationen utrikes frågor. Övriga medlemmar av gruppen skall bistå ordförandeskapet i alla dess uppgifter på grundval av ett gemensamt program. Gruppens medlemmar får sinsemellan besluta om alternativa arrangemang.

---

Artikel 4

Rådet skall anta ett beslut om tillämpningsåtgärder för detta beslut.”

Praxis med gemensamma program för tre ordförandeskap har redan införts, men systemet utvecklas vidare. Nu är det också meningen att skapa balanserade grupper med hänsyn till ländernas storlek och geografiska läge.

***

Tankesmedjorna EPC, Egmont och CEPS summerar det nya ordförandeskapet på följande sätt (s 46):

“In the new system, on the other hand, the Presidency will be split up into no less than five different and somewhat unconnected levels of responsibility namely: (1) the President of the European Council, (2) the group of three Member States in the eighteen-month Presidency Team, (3) the Member State in the team holding the six-month Presidency, (4) the High Representative for foreign policy, President of the Foreign Affairs Council, and (5) the President of the euro group.”

Tankesmedjorna understryker behovet av samordning mellan de olika ordförandeskapsfunktionerna (s 50):

”More generally, it will be necessary to put in place efficient consultation and coordination procedures for all those involved in the Presidency: the permanent President of the European Council, the Presidency of the Eurogroup if necessary, representatives of the rotating Presidency, the High Representative, the President of the Commission and the Secretary-General of the Council.”


Eurogruppen

Bland Europeiska unionens målsättningar finns den ekonomiska och monetära unionen EMU (artikel 3.4 EU-fördraget i Lissabonfördragets lydelse):

”4. Unionen skall upprätta en ekonomisk och monetär union som har euron som valuta.”

Enligt artikel 3.1c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har unionen exklusiv befogenhet beträffande den monetära politiken för de medlemsstater som har euron som valuta.

Särskilda bestämmelser tillämpas på de medlemsstater som har euron som valuta (fördraget om Europeiska unionens funktionssätt artikel 5.1 andra stycket). Närmare bestämmelser om den ekonomiska och monetära politiken finns i artiklarna 97b till 120, den monetära politiken i artikel 105 och följande.

Rådets euroländer beslutar om åtgärder för de medlemsstater som har euron som valuta (artikel 115) och om gemensamma ståndpunkter inom de internationella finansinstitutionerna (artikel 115a).

Enligt artikel 115 ska närmare bestämmelser om möten mellan ministrarna i de medlemsstater som har euron som valuta fastställas i ett protokoll om eurogruppen.

Protokollet (nummer 3) om eurogruppen konstaterar att ministrarna från de medlemsstater som har euron som valuta ska hålla informella sammanträden för att diskutera frågor förknippade med den gemensamma valutan. Enligt artikel 2 väljer gruppen en ordförande:

”Ministrarna från de medlemsstater som har euron som valuta skall med en majoritet av dessa medlemsstater välja en ordförande för två och ett halvt år.”

I ekonomiska och monetära frågor följer rådet i princip rotationen rörande ordförandeskapet, men i frågor rörande euron deltar enbart euroländerna i omröstningarna. Dessutom samlas eurogruppen regelbundet till informella överläggningar med en permanent ordförande.

De länder som inte är mogna att införa euron kallas medlemsstater med undantag (artikel 116). För dem gäller övergångsbestämmelser.



Ralf Grahn

Källor:

Regeringskonferensen 2007, handlingar; http://www.consilium.europa.eu/

The Presidency of the Council: The paradox of the new presidency (s 39-56) i EPC, Egmont & CEPS: The Treaty of Lisbon: Implementing the Institutional Innovations, Joint Study; November 2007;
http://www.ceps.eu/
http://www.egmontinstitute.be/
http://www.epc.eu/

lördag 1 december 2007

Ny tid för EU-ordförandeskapen

Det nya fördraget om Europeiska unionen (Lissabonfördraget) medför betydande förändringar i ordförandeskapet för rådet. Det enhetliga ordförandeskapet enligt rotation mellan medlemsländerna för ett halvt år i sänder byts ut mot ett mer mångfasetterat system.

Europeiska rådet ska ge unionen de impulser som behövs för dess utveckling och bestämma dess allmänna politiska riktlinjer och prioriteringar. Det består av medlemsstaternas stats- eller regeringschefer samt ordföranden och kommissionens ordförande. EU-fördraget säger i sin nya lydelse följande om ordföranden (artikel 9b.5-6):

”5. Europeiska rådet skall välja sin ordförande med kvalificerad majoritet för en period av två och ett halvt år, som kan förlängas en gång. I händelse av förhinder eller allvarlig försummelse får Europeiska rådet avbryta ordförandens mandat enligt samma förfarande.

6. Europeiska rådets ordförande skall
a) leda Europeiska rådets arbete och driva det framåt,
b) säkerställa förberedelserna av och kontinuiteten i Europeiska rådets arbete i samarbete med kommissionens ordförande och på grundval av arbetet i rådet i konstellationen allmänna frågor,
c) verka för att underlätta sammanhållning och konsensus inom Europeiska rådet,
d) lägga fram en rapport för Europaparlamentet efter varje möte i Europeiska rådet.

Europeiska rådets ordförande skall på sin nivå och i denna egenskap representera unionen utåt i de frågor som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, utan att de befogenheter åsidosätts som har tilldelats unionens höge representant för utrikes- och säkerhetspolitik.

Europeiska rådets ordförande får inte inneha ett nationellt mandat.”

***

Ordförandeskapet i Europeiska rådet övertas alltså av viss person, som sålunda minskar synligheten för ordförandeskapslandet. Samarbete krävs särskilt i förhållande till rådet för allmänna angelägenheter som har i uppdrag att koordinera de olika rådskonstellationernas arbete inför Europeiska rådet.

Även arbetsfördelningen med den höge representanten för utrikes- och säkerhetspolitiken kan leda till spänningar, eftersom ordföranden uttryckligen ges i uppdrag att ”på sin nivå” representera unionen utåt i de frågor som hör till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Trängsel i toppen kan det bli även i förhållande till kommissionens ordförande, om denne vill hävda ”gemenskapsinstitutionerna” i förhållande till den mellanstatliga ordföranden för Europeiska rådet.

***

Den nya posten öppnar å andra sidan intressanta möjligheter. Europeiska rådets ordförande får inte inneha ett nationellt mandat, men möjligheten finns att sammanslå uppdragen som ordförande för Europeiska rådet och kommissionen.

Konkurrensen om ledande uppdrag talar dock emot att medlemsländerna skulle önska eller kunna förena posterna. Det ligger närmare till hands att de knyter ett politiskt paket, vilket även får stöd i förklaring 2 till artiklarna 9b.5, 9b.6, 9d.7 och 9e i fördraget om Europeiska unionen:

”Vid valet av de personer som skall inneha befattningarna som Europeiska rådets ordförande, kommissionens ordförande och unionens höga representant för utrikes- och säkerhetspolitik bör vederbörlig hänsyn tas till behovet av att respektera de geografiska och demografiska skillnaderna inom unionen och dess medlemsstater.”

***

Sannolikt kommer den nya ordföranden att utses bland personer som har varit eller är medlem i Europeiska rådet, med andra ord någon som verkat som stats- eller regeringschef i något av medlemsländerna.

Europeiska rådets ordförande blir sannolikt unionens mest synliga ansikte utåt. Samtidigt som Europeiska rådet blir en av unionens institutioner (den viktigaste) innebär en skild ordförande en stärkning av mellanstatligheten, medan en gemensam ordförande för Europeiska rådet och kommissionen skulle förena ”gemenskapsdrag” med mellanstatlig legitimitet.

Mycket beror också på den person som väljs och på hur han eller hon lyckas i den huvudsakliga uppgiften: att få Europeiska rådet att fungera trots motstridiga viljor och konsensusbeslut som regel och formell enhällighet som krav i centrala frågor.


Ralf Grahn

fredag 30 november 2007

Europavalet 2009

Enligt Fördraget om Europeiska unionen (i Lissabonfördraget artikel 8a.4) ska de politiska partierna på europeisk nivå bidra till att skapa ett europeiskt politiskt medvetande och till att uttrycka unionsmedborgarnas vilja.

I går tog Europaparlamentet ett viktigt steg på vägen genom att med klara röstsiffror (538 för, 74 emot, 10 blanka) med vissa ändringar godkänna Jo Leinens rapport om finansieringen av politiska partier och stiftelser på europeisk nivå.

En europeisk publik sfär förutsätter politiska partier på EU-nivå, men hittills har flertalet av de europeiska partierna varit enbart lösa koalitioner av nationella partier. Europapartierna har överskuggats av de politiska grupperna i Europaparlamentet, för att inte tala om aktörerna i den nationella politiken.

Ändå handlar det om den nivå som – i en värld som globaliseras – allt mer avgör förutsättningarna för både säkerhet och välstånd.

De nya reglerna förväntas träda i kraft i början av nästa år. De ger de europeiska partierna bättre möjligheter att verka, men mycket återstår att göra för europapartierna.

Här kommer de nationella partierna att spela en stor roll. Dels bestämmer de i partierna på EU-planet, dels är de den naturliga kanalen för att höja medvetandet om att europapartierna finns och vad de gör.

Inte heller det räcker. Det är inte nog att europapartierna blir aktiva, de måste bli interaktiva.

Det gäller för dem att skapa möjligheter till deltagande för politiskt intresserade personer, något som PES (Party of European Socialists) har inlett genom ett öppet samråd kring programmet inför Europaparlamentsvalet 2009.

***

Valet i juni 2009 kommer inte att sakna betydelse. Allt mera av framtidens utmaningar måste hanteras gemensamt, ovanför det nationella planet. Om Lissabonfördraget träder i kraft enligt planerna, kommer det nya Europaparlamentet att vara en mer jämbördig lagstiftare med rådet på nya områden.

De tongivande politiska rörelserna planerar att nominera sina kandidater till posten som ordförande för EU-kommissionen. På så sett personifieras valkampanjen på Europanivå och valresultatet kan få ökad betydelse.

***

I Lissabonfördraget (artikel 9d.7) heter det:

”Med hänsyn till valen till Europaparlamentet och efter lämpligt samråd skall Europeiska rådet med kvalificerad majoritet föreslå Europaparlamentet en kandidat till befattningen som kommissionens ordförande. Denna kandidat skall väljas av Europaparlamentet med en majoritet av dess ledamöter. Om denna kandidat inte får majoritet, skall Europeiska rådet med kvalificerad majoritet inom en månad föreslå en ny kandidat som skall väljas av Europaparlamentet i enlighet med samma förfarande.”

Det är svårt att tro att stats- och regeringscheferna kunde frångå kandidaten för den politiska rörelse som segrat i parlamentsvalet. Dessutom skulle Europaparlamentet sannolikt rata ett sådant förslag.

Genom Lissabonfördraget tar Europeiska unionen ett kliv mot ett parlamentariskt styrelseskick, där väljarnas röst avgör.

***

Fullt ut förverkligas inte den parlamentariska demokratin. Europeiska rådet och rådet (regeringarna och medlemsstaterna) behåller makten i de avgörande frågorna såsom ”konstitutionen”, långtidsbudgeten samt utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken. I många fall kan de sägas garantera maktlösheten, eftersom de viktigaste frågorna förutsätter enhälliga beslut (liberum veto).

Även när det gäller kommissionens sammansättning är medlemsländernas ställning stark (artikel 9d.7 andra och tredje stycket):

”Rådet skall i samförstånd med den valda ordföranden anta förteckningen över övriga personer som det föreslår till ledamöter av kommissionen. Dessa skall väljas på grundval av förslag från medlemsstaterna i enlighet med kriterierna i punkt 3 andra stycket och punkt 5 andra stycket.

Ordföranden, unionens höge representant för utrikes- och säkerhetspolitik och de övriga kommissionsledamöterna skall kollektivt godkännas vid en omröstning i Europaparlamentet. På grundval av detta godkännande skall kommissionen utses av Europeiska rådet med kvalificerad majoritet.”

***

Europapartierna utvecklas, utmaningarna europeiseras, Europaparlamentets behörighet ökar, valkampanjen personifieras och kommissionens ordförandeval parlamentariseras.

Europavalet år 2009 blir ett val av första rangen.


Ralf Grahn


Källor och bakgrund:

Europaparlamentet: Pressmeddelande om finansiering av europeiska politiska partier; torsdagens omröstningsresultat; torsdagens antagna beslut om partifinansieringen;
http://www.europarl.europa.eu

Wikipedia: European Parliament election, 2009; http://en.wikipedia.org/wiki/European_Parliament_election,_2009

torsdag 29 november 2007

House of Lords kräver konsoliderat EU-fördrag

Eftersom Europeiska unionens råd och de övriga institutionerna vägrat publicera konsoliderade versioner av Lissabonfördraget, har jag efterlyst publicering av regeringarna i medlemsländerna, av icke-statliga organisationer såsom tankesmedjor och forskningsinstitut samt av kommersiella förlag (även om lagstiftning inklusive förslag borde vara tillgängliga gratis för var och en). Jag har diskuterat olika argument för publiceringen, bland annat fördragen, EU:s egna regler samt politiska principer om öppenhet och användarvänlighet.

Hittills har jag hittat konsoliderade (uppdaterade) versioner av reformfördraget på tre språk: franska, spanska och engelska.

Fastän de samlade fördragen finns på tre ”stora” språk, kräver EU-institutionernas och regeringarnas omotiverade ovilja fortsatt diskussion.

Jag konstaterar därför med glädje ett ställningstagande av det brittiska överhusets EU-utskott:

“15. We accordingly recommend that, as soon as possible, the Government deposit in Parliament a full and thorough analysis of the changes which the Reform Treaty, on the basis of existing texts, would bring about, drawing attention to the differences from existing Treaty provisions. This should include both a consolidated version of the Treaties as amended by the Reform Treaty and an in-depth policy analysis of the effect of the changes. We expect that all Departments would be involved in the preparation of this material.”

***

Om House of Lords anser att en konsoliderad version av Lissabonfördraget är nödvändig, frågar jag varför Europeiska unionens medborgare ska förnekas tillgång till fullständiga versioner av Lissabonfördraget på sina egna språk.

Studerande, lärare, forskare; lokala, regionala, nationella och EU-tjänstemän; partier och andra medborgarorganisationer; politiker på alla nivåer; journalister; lobbyister; aktiva medborgare; i varje medlemsland finns det människor som behöver läsligare versioner av det reformfördrag som snart ska undertecknas.


Ralf Grahn


Källa:

House of Lords Select Committee on European Union: Thirty-Fifth Report, Chapter 1;
http://www.publications.parliament.uk

tisdag 27 november 2007

EU: Varför ny säkerhetsstrategi?

I slutet av år 2003 antog Europeiska rådet den europeiska säkerhetsstrategin ”Ett säkert Europa i en bättre värld”. Under den tid som gått har Europeiska unionens samlat en del erfarenhet; också de säkerhets- och försvarspolitiska utmaningarna har förändrats.

I november i fjol påpekade Europaparlamentet att Nato, i händelse av ett angrepp från ett tredjeland på EU:s territorium, fortfarande är garanten för unionens kollektiva försvar. Men EU är på väg mot en säkerhets- och försvarsunion, som omfattar både yttre och inre säkerhet.

Europaparlamentet ville stärka utvecklingen genom en inre marknad på försvarsområdet, ett gemensamt system för satellitspaning och luftburen markövervakning, gemensamma telekommunikationsstandarder och en permanent Medelhavsflotta inklusive kustbevakning.

Europaparlamentet efterlyste en revidering av den europeiska säkerhetsstrategin år 2008.

Frankrikes president Nicolas Sarkozy har, senast när han talade inför Europaparlamentet, betonat vikten av att förnya Nato och bygga upp ett gemensamt europeisk försvar.

I European Security Review omfattar Stephen Pullinger tanken om att revidera säkerhetsstrategin år 2008.

Pullinger anser att det behövs kriterier för Europeiska unionens väpnade interventioner. Krishanteringsoperationerna måste beredas omsorgsfullt. Den nuvarande säkerhetsstrategin nämner terrorismen, spridningen av massförstörelsevapen, regionala konflikter, stater i upplösning och den organiserade brottsligheten som de främsta hoten. Det måste analyseras närmare hur hoten samverkar och hur de kan mötas.

Enligt Pullinger behövs det en klarare bild av balansen mellan terrorbekämpning och EU-medborgarnas mänskliga rättigheter. Spridningen av kärnvapen kan kräva intensifierade åtgärder, eftersom risken finns för att hoten från radikala terrorister, skurkstater och massförstörelsevapen kan sammanfalla.

Det är nödvändigt att utnyttja EU:s militära och säkerhetsresurser mycket effektivare än i dag för trupper som går att sätta in i fredsuppdrag.

Den inre säkerheten kräver också mer uppmärksamhet i strategin. Sådana frågor är naturkatastrofer (även till följd av klimatförändringen), energiförsörjningen, livsviktig infrastruktur och gränsbevakning.

Pullinger anser att det i framtiden blir allt viktigare att involvera Europaparlamentet i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt i EU:s fredsoperationer.

***

Hotbilderna och säkerhetsutmaningarna gör det lätt att se varför Europeiska unionen behövs. Revideringen av säkerhetsstrategin är ett steg i riktning mot större trygghet för oss medborgare.


Ralf Grahn


Källor:

Parlamentet yrkar på en förstärkt europeisk säkerhets- och försvarspolitik; Europaparlamentet, 16.11.2006; http://www.europarl.europa.eu

Nicolas Sarkozy: Discours du Président de la République Française M. Nicolas SARKOZY devant le Parlement européen ; Strasbourg, le mardi 13 novembre 2007 ; http://www.elysee.fr

Stephen Pullinger: Revising the European Security Strategy: Building a secure Europe in a better world; ISIS Europe; European Security Review, Number 35 October 2007;
http://www.isis-europe.org

söndag 25 november 2007

Gordon Brown om Europa

När Gordon Brown höll sitt utrikespolitiska tal handlade det enligt inledningen on Storbritanniens unika ställning i världen och om att främja det nationella intresset. I ett tal på fem sidor rymdes faktiskt någonting om Europeiska unionen med:

“Through our membership of the European Union – which gives us and 26 other countries the unique opportunity to work together on economic, environmental and security challenges – and the Commonwealth, and through our commitment to NATO and the UN, we have the capacity to work together with all those who share our vision of the future. And I do not see these as partnerships in competition with each other but mutually reinforcing.”

Stycket som mer specifikt handlade om Europeiska unionen gav en antydan om en strävan:

“I want to play my part in helping the European Union move away from its past preoccupation with inward looking institutional reform and I will work with others to propose a comprehensive agenda for a Global Europe – a Europe that is outward looking, open, internationalist, able to effectively respond both through internal reform and external action to the economic, security and environmental imperatives of globalisation.”

***

Daniel Korski, vid European Council on Foreign Relations (ECFR), utropa två hurrarop för talet: ett för att det angav att EU kan bredda medlemsländernas politiska möjligheter och ett för att det blockade utåt mot utmaningarna i världen.

Korski saknade dock positive ställningstagande för de nya “byråkratiska arrangemangen” i Lissabonavalet och för utvidgningen av unionen.

***

Jag undrar. Kommer detta att beteckna den nivå av engagemang, klarhet i visioner och konkretion i förslag som ECFR förväntar sig av Europeiska unionen och medlemsländernas ledare?

I så fall var det slöseri med energi och pengar att grunda tankesmedjan.

Det var knappast en stor överraskning att Gordon Brown praktiskt taget negligerade Europeiska unionen, men att också ECFR?

Låt oss hoppas att mer ingående och omfattande europeiska analyser snart ser dagens ljus.


Ralf Grahn


Källor:

Gordon Brown: Lord Mayor’s Banquet Speech: PM outlines foreign policy priorities; 12 November 2007; http://www.number10.gov.uk

Daniel Korski: Two cheers for Gordon Brown’s speech; The European Council on Foreign Relations (ECFR), 13 November 2007; http://www.ecfr.eu

lördag 24 november 2007

Polen: kyrkan och staten

I Frankrike är åtskillnaden mellan kyrka och stat (laïcité) en av de grundläggande republikanska värderingarna. I Polen är det annorlunda.

I onsdags uppmanade de polska katolska biskoparna landets nya regering att stå fast vid det polska undantaget beträffande Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Enligt Lissabonfördraget (artikel 6.1) blir stadgan juridiskt bindande även om den inte tas in i själva fördraget. I nuet är stadgan politiskt bindande i stöd av ett gemensamt uttalande av institutionerna vid Europeiska rådets möte i Nice i december 2000. Stadgan ingick i det konstitutionella fördraget, men det trädde ju inte i kraft.

Unionsrättens enhet minskas dock av ett antal undantag (opt-outs) som utgjort priset för att nå enhälliga beslut. Ett av dessa undantag finns i protokoll nummer 7 om Polens och Förenade kungarikets tillämpning om stadgan om de grundläggande rättigheterna. Vad protokollet verkligen innebär kommer att bli en grannlaga fråga för jurister under kommande år. Jag citerar:

”Artikel 1

1. Stadgan skall inte utvidga Europeiska unionens domstols, eller någon av Polens eller Förenade kungarikets domstolars möjlighet att fastslå at Polens eller Förenade kungarikets lagar och andra författningar, administrativa praxis eller administrativa åtgärder är oförenliga med de grundläggande rättigheter, friheter och principer som den bekräftar.

2. I synnerhet, och för att skingra varje tvivel, innehåller avdelning IV i stadgan ingenting som medför rättigheter tillämpliga på Polen eller Förenade kungariket som kan bli föremål för rättslig prövning, utom i den mån Polen eller Förenade kungariket har föreskrivit sådana rättigheter i sin nationella lagstiftning.

Artikel 2

Om det i en bestämmelse i stadgan hänvisas till nationell praxis och nationell rätt, skall den vara tillämplig på Polen eller på Förenade kungariket endast i den mån de rättigheter och principer som den innehåller erkänns i Polens eller Förenade kungarikets praxis eller rätt.”

***

I stadgan om det nya EU-fördraget och i stadgan om grundläggande rättigheterna avgränsas tillämpningsområdet i repriser (till lust och leda).

Ändå finns det en gemensam förklaring (nummer 29) som betonar samma frågor (andra stycket):

”Stadgan utvidgar inte tillämpningsområdet för unionsrätten utöver unionens befogenheter och fastställer inte någon ny befogenhet eller uppgift för unionen, och ändrar inte de befogenheter och uppgifter som fastställts genom fördragen.”

Polen har ytterligare avgett en egen förklaring (nummer 51) om Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna:

”Stadgan påverkar inte på något sätt medlemsstaternas rätt att lagstifta på området för allmän moral, familjerätt samt skyddet för människans värdighet och respekt för människans fysiska och moraliska integritet.”

(I en annan förklaring, nummer 53, meddelar Polen att landet respekterar de sociala rättigheterna och arbetstagarnas rättigheter i stadgan.)

***

Mitt syfte med exkursen var att visa varför europarätten är en så pervers njutning. I stället för en klar och redig grundlag (som den amerikanska) har vi grundfördrag som är långa som nödår och detaljerade till tusen. Men inte heller det räcker; dessutom ska vi ha en uppsjö av materiella undantag och skiftande politiska förklaringar.

Eftersom vi ännu inte har en svensk konsoliderad version av Lissabonfördraget, måste reformfördragets ändringar läsas jämsides med de gällande fördragen. Dessutom måste förekomsten av protokoll och förklaringar konstateras och deras innebörd tolkas, punkt för punkt.

***

I sak är både Polen och Storbritannien medlemmar av Europarådet och bundna av dess konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, inklusive den europeiska människorättsdomstolens domar.

EU-stadgan kan i korthet sägas vara en uppdaterad version av Europakonventionen, så att den även innehåller senare bestämmelser som har tillkommit genom tilläggsprotokoll samt genom EU:s nu gällande regler om medborgarskap i vid mening.

EU-stadgan tillför egentligen ingenting nytt, den bara samlar och synliggör det som redan är gällande rättigheter och principer. Den tillför inte unionen några nya befogenheter.

Ändå leder rädslan eller behovet att profilera sig till att två länder friskriver sig. Magna Chartas hemland Storbritannien fruktar att de egna medborgarna kunde få nya rättigheter på arbetsmarknaden. Polens förra regering ville en gång för alla ta avstånd från homosexuella äktenskap, aborter och annan styggelse.

***

Tillbaka till Polen och politiken. De katolska biskoparna tar klart ställning i moraliska frågor som hör till området för den världsliga lagstiftningen. I Spanien har kyrkan bedrivit aktiv opposition mot regeringens planer på (världslig) medborgarfostran i skolorna.

Hur långt är det berättigat att kyrkan eller kyrkorna uttrycker sina åsikter i moralfrågor, direkt uppviglar till civilt motstånd eller försöker styra folkets och lagstiftarnas röstningsbeteende?

Den nya polska regeringen har profilerat sig som europavänlig, men ratificeringen av reformfördraget kräver två tredjedelars majoritet i parlamentet, vilket förutsätter stöd av den moralkonservativa oppositionen. Lech Kaczynski sitter kvar som president och han kunde lägga in sitt veto mot en misshaglig ratificering.

Regeringen har valt att krypa till korset. Polen står fast vid undantaget.


Ralf Grahn


Källor:

Polens Bischöfe gegen die EU-Grundrechte-Charta; Deutsche Welle, 22.11.2007;
http://www.dw-world.de

Poland’s New Cabinet Retains EU Charter Opt-Out; Deutsche Welle, 23.11.2007;
http://www.dw-world.de

fredag 23 november 2007

Reformtryck för EU:s finanser?

Ännu har jag inte hittat en enda forskare som sagt sig vara belåten med Europeiska unionens långtidsbudget. Kanske har jag inte letat tillräckligt?

”Det nuvarande systemet för EU:s intäkter är ogenomskinligt, komplicerat och orättvist.”

Det intressanta med uttalandet är inte innehållet, utan att det kommer från en tungviktspolitiker, Österrikes tidigare förbundskansler Wolfgang Schüssel. (I ett tidigare inlägg redogjorde jag för den svenska europaministern Cecilia Malmströms tal vid Sieps årskongress.)

Schüssel fortsätter med att säga att systemet måste ändras. Förhandlingarna om det nuvarande finansiella perspektivet (2007 – 2013) visade att det gällande regelverket har nått vägs ände. Han betonar särskilt vikten av att Europeiska unionen kan sprida stabilitet i grannskapet. Tillräckliga resurser är nyckeln till framsteg, så de österrikiska partierna har uppmanat regeringen att utreda en EU-skatt som kunde gälla till exempel valutahandel, flyg, sjöfart eller naturresurser. (Däremot utesluter han en skatt på inkomster eller lön.)

Man kan självfallet fundera över vissa betoningar: Länderna i EU:s grannskap intresserar säkert Österrike. En EU-skatt på sjöfart skulle kanske inte drabba Österrike hårdast.

Det viktiga är dock att även politiker i första ledet börjar intressera sig för EU:s budgetöversyn 2008-2009 och för den finansiella ramen från år 2014. Utan reformtryck blir det inte reformer.


Ralf Grahn


Källa:

Wolfgang Schüssel: Europe’s Finances – The old system at its limits; Bertelsmann Stiftung & CAP, Center for Applied Policy Research; Spotlight Europe, November 2007;
http://bertelsmann-stiftung.de/spotlight

torsdag 22 november 2007

Ny europeisk säkerhetsstrategi

I december 2003 antog Europeiska rådet den första heltäckande utrikespolitiska strategin för Europeiska unionen. ”Ett säkert Europa i en bättre värld – En europeisk säkerhetsstrategi” (European Security Strategy, EES) har blivit det grundläggande aktstycket för EU:s målsättning att bli en global aktör; i korthet att exportera säkerhet för att inte importera osäkerhet.

Det är inte bara EU-ledarna och eliterna som talar sig varma för fred och säkerhet; Europeiska unionens medborgare kräver mera och bättre åtgärder av EU.

Sven Biscop vid Egmontinstitutet har analyserat den europeiska säkerhetsstrategin och hur målsättningarna har förverkligats. Trots att säkerhetsstrategin som konsensusdokument glider över vissa frågor och uppvisar luckor, har det blivit en måttstock och referensram för EU: utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.

Enligt Biscop är Europa en potentiell världsmakt. Genom att säkerhetsstrategin antogs har EU:s roll som internationell aktör stärkts. EES kunde erbjuda ännu större fördelar om den strategiska debatten och utvärderingen av politiken sätts i system. Huvudfrågan är inte om EES ska skrivas om eller inte. Frågan är snarare om EU förverkligar strategin på ett verkningsfullt sätt.

Oberoende av detta har arbetet för att redigera om eller snarare skriva en ny säkerhetsstrategi – en EES 2.0 – startat.

Sveriges utrikesminister Carl Bildt angav tonen när han talade inför Utrikespolitiska Institutets internationella konferens om EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska utmaningar:

“The European Security Strategy that was adopted then [late 2003] broke new ground, and there is little doubt that it has stood the test of time and served us well. But it was never meant to be just a stone tablet preserved for eternity, but rather a living document that would evolve and develop as the European Union developed and as its strategic environment and the challenges associated with it evolved. Much has happened since 2003.”

När den nya europeiska säkerhetsstrategin utarbetas ger processen Europeiska unionen möjligheter att bedöma de nya strategiska utmaningarna för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik, fylla igen luckorna i det nuvarande aktstycket, försöka nå längre i samförståndet i svåra frågor för att skapa mer sammanhållning och konsekvent handling samt att analysera bristerna i genomförandet hittills.

Med tanke på de grundläggande intressen som står på spel har Europeiska unionens medborgare rätt att vänta sig verkliga framsteg på vägen mot ett säkrare Europa i en bättre värld.


Ralf Grahn


Källor :

Ett säkert Europa i en bättre värld – En europeisk säkerhetsstrategi; Bryssel den 12 december 2003;
http://consilium.europa.eu/uedocs/cmsUpload/031208ESSIISV.pdf

Sven Biscop: The ABC of European Union Strategy: Ambition, Benchmark, Culture; Egmont Paper 16; Brussels, October 2007; http://www.egmontinstitute.be

Carl Bildt: Tal på engelska av Carl Bildt om EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska utmaningar; Stockholm, den 9 november 2007; http://www.regeringen.se

tisdag 20 november 2007

Kommissionen och kritiska röster

I dag ska EG-kommissionen publicera grönboken om jordbrukspolitikens så kallade hälsokontroll. Jordbrukskommissionären Mariann Fischer Boel har i flera tal berett jordmånen för de föreslagna finjusteringarna av den gemensamma jordbrukspolitiken. Genom läckor är diskussionsunderlaget känt i praktiskt taget slutlig form, men de intresserade kan se vad Europeiska unionens nyhetsportal har att erbjuda i eftermiddag.

Medborgarjournalistiken fyller brister i den officiella informationen. Jag ska nämna tre exempel från bloggosfären för dem som vill få en alternativ belysning av EU:s gemensamma jordbrukspolitik:

Wyn Grant står bakom bloggen Common Agricultural Policy http://commonagpolicy.blogspot.com där händelser i den gemensamma jordbrukspolitiken kommenteras.

Jack Thurston är primus motor för Farmsubsidy.org http://www.farmsubsidy.org som aktivt försöker skapa öppenhet kring jordbruksbidragen. Organisationen har begärt och i vissa fall processat för att få ut uppgifter från kommissionen och medlemsländerna med stöd av offentlighetslagstiftningen.

Samme Jack Thurston sköter aktivt bloggen CAP Health Check http://caphealthcheck.eu där hans sitt färskaste inlägg, i dag, kritiserar kommissionens förslag för bristande ambition: Commission proposals lack ambition.

De kritiska rösterna talar för oss.


Ralf Grahn

måndag 19 november 2007

Milibands utmaningar

När den brittiske utrikesministern David Miliband talade i Brygge, inför College of Europe, nämnde han utmaningar de enskilda staterna är alltför små och världsstyret alltför svagt att möta. Århundradets utmaningar är globala till sin räckvidd, inte nationella.

Osäkerheten och hoten år 2030 är klara. Inte ett Europa i krig inom sina gränser, utan i kamp med krafter utanför gränserna. Globalt kapital, människor och varor som man inte har slutit fred med. Religiös extremism och splittring utanför dörren. Osäkerhet rörande energin och en klimatförändring som hotar både tryggheten och välståndet. Konflikter och bristande stabilitet i regioner där vi har både ekonomiska och moraliska intressen.

***

Trots att Miliband försäkrade att Europeiska unionen varken ska bli en superstat eller en supermakt, leder hans lägesbeskrivning logiskt till behovet att se över EU:s mål och medel på alla plan: strategier, institutioner, resurser och operativ handling.

James Rogers, på bloggen Global Power Europe, har kritiserat bristen på logik. Det behövs både mjuk och hård makt i världen.

För egen del ska jag kort kommentera Milibands utmaningar med tanke på Europeiska unionens kommande prioriteringar.

Den yttre säkerheten är den grundläggande kollektiva nyttigheten, men i morgondagens värld kan den inte tryggas av de enskilda nationalstaterna. Det är på tiden att EU:s medlemsländer lyckas samla sig kring en fungerande utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik, inklusive utvecklingen av ett gemensamt försvar. Det är nödvändigt att EU och Nato övervinner dödläget i sina relationer och finner fungerande samarbetsformer för det transatlantiska samarbetet.

Mjukare medel är bland annat EU:s utvidgning och grannskapspolitik, rättvisa handelsregler med omvärlden, utvecklingshjälp och humanitära aktioner. Europeiska värden som demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstaten hör till våra bästa potentiella exportvaror för en bättre värld.

Klimatpolitiken och energin kräver både utrikespolitisk handlingskraft och en fungerande inre marknad.

Den inre säkerheten innefattar gränsbevakning samt kamp mot terrorism, organiserad brottslighet och olaglig invandring. Vi behöver gemensamma åtgärder för arbetskraftsinvandring och regler för asyl.

Ekonomisk tillväxt och nya jobb kräver satsningar på Europas konkurrenskraft. Det gäller att gripa de möjligheter globaliseringen erbjuder, inte värja sig mot den genom kortsiktiga protektionistiska åtgärder.

Solidariteten gentemot de nya medlemsländerna måste finna uttryck som samtidigt skapar verkliga europeiska kollektiva nyttigheter, medan stödet för jordbruk och traditionell kohesion fasas ut.

Dessa politiska prioriteringar förutsätter fortsatta institutionella reformer: effektiva beslut och demokratisk legitimitet på alla områden.

De strategiska tyngdpunkterna bildar även hörnstenarna för EU:s kommande långtidsbudgeter.


Ralf Grahn


Källor:

David Miliband: Europe 2030: Model power not superpower; Brygge, den 15 november 2007; http://www.fco.gov.uk

James Rogers: David Miliband says ’no’ to a European superpower; Global Power Europe, 16 november 2007; http://www.globalpowereurope.eu

söndag 18 november 2007

Sverige och Finland olika

Tidigare har jag konstaterat att Sverige och Finland hör till olika läger beträffande Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik (CAP) och den framtida EU-budgeten i stort. När Finlands regering kämpar för rätten att fortsättningsvis låta skattebetalarna finansiera extra, nationellt stöd för lantbruket i södra Finland, har svenska och danska kommentarer om illojal konkurrens väckt irritation på högsta politiska nivå.

Det som den finska regeringen och folkopinionen upplever som småaktighet och bristande solidaritet – en dolkstöt i ryggen – bottnar i långt mer, nämligen grundläggande skillnader i synen på Europeiska unionens budgetpolitik och jordbrukspolitik.

Jag konkretiserar skillnaderna genom två exempel.

Den svenska regeringen tog ställning till höstens EU-arbetsprogram. Jordbruk och fiske fick följande omnämnanden:

”Den gemensamma jordbrukspolitiken ska ses över och förenklas. Bland de sakfrågor som kan bli aktuella finns borttagande av den obligatoriska trädan, en utfasning av mjölkkvoterna, ökad modulering samt höjning av lägsta nivån på ansökningar för jordbruksstöd. En första diskussion väntas i höst och konkreta lagförslag kommer sannolikt läggas under våren 2008.”

”Regeringen anser att de viktigaste frågorna i samband med översynen är fortsatt marknadsanpassning, budgetbesparing, ökad samstämmighet med övriga politikområden. Det är också viktigt att förändringar av jordbrukspolitiken öppnar dörrar för fortsatta reformer i den kommande budgetöversynen.”

Jord- och skogsbruksministeriet i Finland har nyss tillsatt en arbetsgrupp för att höja jordbrukets inkomster. Regeringsprogrammet är utgångspunkten för arbetsgruppens uppgift:

”I programmet konstateras att den jordbrukspolitik som bedrivs tryggar verksamhetens lönsamhet för aktiva gårdar och en positiv inkomstutveckling för jordbrukarna samt gör det möjligt att hålla kvar produktionen av livsmedel som baserar sig på inhemska råvaror på nuvarande nivå.”

I ett nötskal är skillnaden följande: Sverige vill ta hänsyn till konsumenternas och skattebetalarnas intressen. Finland vill trygga jordbrukarnas inkomster och livsmedelsindustrins vinster.



Ralf Grahn


Källor:

Regeringens EU-arbetsprogram hösten 2007: Jordbruk och fiske; Regeringskansliet, 25 september 2007; http://www.regeringen.se

Arbetsgruppen försöker under ledning av minister Anttila finna vägar att höja jordbrukets inkomster; Jord- och skogsbruksministeriet, 12.11.2007; http://www.mmm.fi => svenska

lördag 17 november 2007

Jordbrukspolitiken: förnyare och bevarare

Den överväldigande majoriteten av Europeiska unionens medborgare, konsumenterna och skattebetalarna, har få vänner vid det bord där EU:s jordbruksministrar sitter. Ett utskott i det brittiska underhuset (House of Commons Environment, Food and Rural Affairs Committee) konstaterade att det finns en väl etablerad grupp reformvilliga länder (Britannien, Danmark, Nederländerna och Sverige). Utskottet välkomnade även samförståndet med Italien om framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Utgångsläget för reformer är blygsamt i en union med 27 medlemsländer.

Trots allt bör man i en demokrati sträva till hållbara motiveringar och upplyst diskussion för att nå fram till en ansvarsmedveten politik och godtagbara resultat.

Några av utskottets slutsatser förtjänar därför att upprepas, eftersom de utmanar bromsklossarna att överväga sina ståndpunkter och åtminstone slipa argumenten för att, i slutändan, ändra sin hållning:

“Further reform of the CAP is both necessary and inevitable.”

“The only long-term justification for future expenditure of taxpayers’ money in the agricultural sector is for the provision of public goods. Payments should represent the most efficient means by which society can purchase the public goods – environmental, rural, social – it wishes to enjoy. For these payments to remain publicly acceptable, it is essential that they relate directly to the public goods provided and that, in turn, these public goods are measurable and capable of evaluation.”

“The objectives of the CAP have remained unchanged for the last 50 years and now seem dated. European agricultural policy has moved on since then, encompassing issues such as rural development, protection of the environment and animal welfare. The UK Government should begin negotiating, at the earliest opportunity, for a redrafting of the existing Article which lays out the objectives of the CAP – Article 33(1) – with the new text reflecting the wider context of modern rural policy.”

“Some of the key issues the UK Government must address in devising and pursuing such a rural policy for the EU should include:

· The prioritisation of objectives (for example, between environmental and rural development considerations)
· The degree of subsidiarity embodied in the new policy
· The relative advantages and disadvantages of financing such a policy – at least to some extent (i.e. co-financing) – at the Member State level
· How much of the current expenditure on the CAP would be required to fulfil the policy objectives chosen
· How best to manage the transition from the current CAP to this new ‘Rural Policy for the EU’
· The extent to which this new rural policy can contribute to the mitigation of, and adaptation to, climate change”

***

Reformfördraget eller Lissabonfördraget rör inte de anakronistiska målsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken (utom att fisket tas in under samma rubrik). Utskottets förhoppning om en snar förnyelse av grundfördragen ligger nog i en avlägsen framtid.

För en utomstående känns det överraskande att konsumenternas och skattebetalarnas intressen behandlas främst indirekt, som logiskt nödvändiga mottagare och betalare av kollektiva nyttigheter. Om regeringarna (jordbruksministrarna) i länderna för status quo inte bekymrar sig särskilt mycket om väljarna som helhet, kunde unionens medborgare i alla fall vara potentiella bundsförvanter för reformlägret.

Kommissionens diskussionsunderlag (grönbok) om översynen av jordbrukspolitiken 2008, utlovad till nästa vecka, ser ut att bli en kursorisk hälsokontroll, utan allvarligare diagnos eller behandling, för att inte tala om kirurgiska ingrepp. Därför ökar betydelsen av den översyn 2008-09 som ska gälla Europeiska unionens hela budget.

I december 2005 beslutade Europeiska rådet i praktiken och i maj 2006 bekräftade det interinstitutionella avtalet att kommissionen uppmanades ”att genomföra en fullständig och omfattande översyn som täcker alla aspekter på EU:s utgifter, inbegripet den gemensamma jordbrukspolitiken, och på inkomster, bland annat Förenade kungarikets rabatt, och lägga fram rapport om detta 2008-2009”.

För Jacques Chirac var löftet kanske ett skämt, men för Europas medborgare är det synnerligen viktigt.


Ralf Grahn


Källor:

House of Commons, Environment, Food and Rural Affairs Committee: The UK Government’s “Vision for the Common Agricultural Policy”; Published on 23 May 2007

Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning; Europeiska unionens officiella tidning 14.6.2006, C 139/1